Den idylliska Gotlandsgården som tidigare ägdes av Max von Sydow  är något alldeles extra. Gården ligger i Fole och på den natursköna tomten huserar ett kalkstenshus på två plan, samt två inredda flyglar. På gräset finns också en stor lada – även den i kalksten – och ett rött trämagasin.

Läs mer: Kika in i det charmiga stationshuset från 1912

Men det som verkligen utmärker gården på Gotland gömmer sig i den gamla ruinen. Omgärdad av slingerväxtklädda kalkstensväggar finns ett helt magiskt spaområde med anlagd pool och trädäck.

Gården stod klar redan i början av 1900-talet, men under en period var den näst intill förfallen. I slutet av 70-talet tog skådespelaren och filmregissören Max von Sydow och hans familj dock tog över som ägare och började rusta.

Den herrgårdsaktiga byggnaden och fastigheterna totalrenoverades, men von Sydow såg till att behålla de tidstypiska detaljerna, så som de vackra kakelugnarna, breda golvtiljorna och spegeldörrarna.

– Allt är renoverat i gammal stil, det är verkligen speciellt. Alla detaljer är antikmålade, vilket känns väldigt genuint och fint, säger Bernt Björkqvist, ansvarig mäklare på Svensk fastighetsförmedling.

Läs mer: Unikt gårdshus från 1600-talet till salu – mitt i Stockholm

Till byggnaderna tillkommer även en stor och välskött trädgårdstomt på sammanlagt 17 963 kvadratmeter. Utgångspriset är 9 950 000 kronor.

Läs mer: Nu kan du köpa din egen skärgårdsö – strax utanför Stockholm

Mer information om fastigheten hittar du här.

Foto: Mats Hemlin för Svensk fastighetsförmedling

Läs mer: Så inreder du med den skandinaviska stilen – 5 snygga tips

Om man ska peka ut den mest populära inrednings­access­oaren i sociala medier hamnar varken vas, ljusstake eller kaffekopp särskilt högt upp på listan, utan en tidning som faktiskt inte har speciellt mycket med inredning att göra.

Sedan livsstilsmagasinet Kinfolk lanserades i juli 2011, nio månader efter att Instagram sett dagens ljus, har tidningens svala omslag figurerat flitigt i hundratusentals Insta-stilleben tagna över hela världen, stundtals så mycket att det nästan hotat att bli en parodi på sig självt. Men den digitala spridningen har såklart varit viktig för Kinfolk.

I en tid när världens mediehus stressar över papperstidningarnas död har magasinet lyckats skapa ett varumärke som får folk att inte bara vilja köpa en tidning, utan även att vilja associeras med den.

– Jag har egentligen aldrig sett Kinfolk som bara en tidning, utan som ett sätt att bygga upp något större, säger Nathan när vi ses i Köpenhamn.

Läs mer: Spana in Kinfolk Magazines magiska kontor i Köpenhamn

Nathans inspirationsvägg i hans arbetsrum i lägenheten i Köpenhamn.

Han nämner Monocle som en tidig inspiration – ett internationellt magasin som byggt upp ett varumärke som är långt starkare än den enskilda produkten och i dag inkluderar accessoarer, butiker och kaféer, samt reklambyrån Winkreative.

Nathan och merparten av Kinfolks redaktion flyttade till Köpenhamn för snart två år sedan. En av anledningarna var att de gjorde allt fler jobb i Norden och många av deras samarbetspartner fanns här. Men efter alla besök hade Nathan också blivit alltmer förtjust i den danska livsstilen.

I Nathans lägenhet i centrala Köpenhamn, ett stenkast från Kinfolks kontor och showroom på Kongens nytorv och med fin utsikt över kanalen, utvecklas inredningen kontinuerligt.

Den som följer honom på hans privata Instagram har sett hans hem skymta förbi: bilder av vackra böcker inköpta på antikvariat, blomsteruppsättningar, en piedestal med en replik av Dea Roma från Glyptoteket i hans vardagsrum. Det är en ljus lägenhet, högt i tak, vackra stuckaturer och ett genomgående lugn. Ändå beskriver Nathan sitt hem som ett »work in progress«, med en inredning som fortfarande testas och utvecklas.

Läs mer: Kinfolk-fotografen: ”Alla bilder måste berätta en historia”

Skrivbordet har Nathan själv komponerat av två podier och en bordsskiva.

Ett av de vackraste rummen i lägenheten är kontoret, med ljus som flödar in genom stora fönster och en slående utsikt över kanalen. Det var också en av orsakerna till att han föll för lägen­heten.

I rummet finns några stolar av Jean Prouvé från Vitra och en bordslampa av den amerikanska studion Rich Brilliant Willing. Men skrivbordet, tavlan och mobilen som hänger från taket har Nathan gjort själv. Högar av böcker och tidningar finns lite varstans i hemmet: på olika avlastningsytor på kontoret, på småbord placerade lite överallt, i högar på golvet.

För några månader sedan utsågs Nathan till Danmarks bäst klädda man av tidningen Eurowoman.

Matrummet är lägenhetens hjärta. Takpendel av Michael Anastassiades från Flos, stolar från Menu. Vikvägg från Frama.

Nathan är en estet ut i fingerspetsarna, målmedveten och snabb att se nya möjligheter. Han har precis fyllt 30 år – en födelsedag han firade med att bjuda sina vänner på en föreställning av  Svansjön i Köpenhamns operahus – och reser konstant mellan fotograferingar i Europa och Japan, där de tagit fram klädmärket Ouur tillsammans med det lokala företaget Actus. Men det är ingenting han talar storstilat om.

När han insåg vilket genomslag Kinfolk hade hos inredningspubliken beslutade han att de skulle ge ut boken The Kinfolk home, en tjock bok med hem från hela världen, plåtade på deras typiska manér där människan och livsstilen får lika mycket utrymme som rumsligheterna.

– Från början var vårt fokus mat, idén om att ses och äta tillsammans och dela mat och tankar med likasinnade, ett sätt att sakta ner i livet och umgås, förklarar Nathan.

– Men under åren har innehållet utvecklats och förändrats, precis som vi själva gjort. Vårt senaste nummer har en helt ny layout och ett tydligare fokus på fler ämnen, som arbete och boende.

Läs mer: 7 klädbutiker vi vill besöka för deras inredning och arkitektur

Boken The Kinfolk home lanserades i slutet av 2015.

Soffa från Italien, köpt vintage, bord från Frama och Menu, bordslampa av Rich Brilliant Willing. Tavlan har Nathan gjort själv.

Stilleben med böcker på Nathans kontor.

Kinfolk gavs initialt ut av bokförlaget Weldon Owen som ägs av Bonnier, men efter några nummer valde de att ge ut den själva. I dag driver de det egna produktionsbolaget Ouur som gör en rad kringprodukter, som boken The Kinfolk cookbook, samt skräddarsyr kampanjer och kundtidningar för företag som Zara, Toast, West elm, Diesel och LG electronics. Utöver den engelskspråkiga tidningen tillkommer dessutom syndikat på kinesiska och ryska, som ses över av redaktionen.

Före jul lanserade Nathan och hans team sin senaste satsning: The Kinfolk gallery, samt en ny sajt och en ny layout på tidningen skapad av Londonbaserade studion Alex Hunting studio.

Självfallet är galleriet lika fotogeniskt som alla andra produkter de skapar. Lokalen är renoverad och inredd av danska Norm architects, med en varm färgskala, nischer att både sitta i och göra stilleben i, och en stor öppen yta perfekt för utställningar, dukade långbord och plåtningar. För inte så länge sedan stylade Lotta Agaton delar av H&M homes nya bilder i lokalen.

Läs mer: Céline har öppnat butik – med en interiör utöver det vanliga

Kinfolks showroom och kontor på Kongens nytorv i Köpenhamn öppnade för sex månader sedan efter omfattande renovering och inredning av Norm architects. Soffa från Paustian klädd i tyg av Raf Simons för Kvadrat. Väggfärg Smooth Beach från Kabe.

Intill galleriet ligger Kinfolks kontorsdel, med både sällskapsytor, en större arbetsyta och mindre rum för möten och produktion.

När man besöker Kinfolk gallery i Köpenhamn,  vars första utställning Reform design visade 15 europeiska formgivare, känns steget långt från deras tidigare gatherings – lite som att grundarna blivit äldre, och tidningen med dem.

Det är tydligt att inrednings- och designvärlden, som var de första att ta dem till sig, också blivit en allt viktigare målgrupp. Men den röda tråden finns ändå där. Med en egen estetik i grunden har de skapat ett förlag som inte följer i någon annans fotspår. Och de har visat att den tryckta tidningen fortfarande är ett fantastiskt sätt att bygga ett starkt varumärke.

– Jag har aldrig känt mig hemma i någon av de tidigare städerna jag bott i, berättar Nathan, som de senaste åren bott i Kanada, Portland, Hawaii och Kalifornien.

– Men det fanns något med Köpenhamn som attraherade mig. Och på relativt kort tid känner jag mig verkligen hemma.

Texten är en bearbetad version av reportaget i Residence nummer 2, 2017.

Nathan Williams

Bor: I centrala Köpenhamn.

Gör: Driver företaget Ouur och är chefredaktör och grundare av deras första titel Kinfolk.

Aktuell med: En uppdaterad sajt och ny layout av tidningen Kinfolk, samt Kinfolk gallery. I deras styrelse sitter numera starka designnamn som Ilse Crawford och Michael Anastassiades.

Läs mer: Kika in Elle-redaktörens renoveringsprojekt i Djursholm

Högt ovanför de omgivande takåsarna, på Banérgatan, ligger den här nybyggda vindsvåningen med magisk vy över Östermalm, ritad av arkitekt Wayne Evers.

Utöver ett fantastiskt ljusinsläpp från enorma fönster som går från golv till tak uppgår takhöjden på sina håll till 4, 6 meter i nock.

Foto: Henrik Nero Styling: Stylingbolaget för Siv Kraft

Obehandlade och naturliga trädetaljer, sten och ljusa toner går som en röd tråd genom de 186 kvadratmetrarna och utanför löper två altaner – på sammanlagt 67 kvadratmeter – med läge i både väst, sydväst och öst. En av altanerna är 18 meter lång.

Läs mer: Kika in Elle-redaktörens renoveringsprojekt i Djursholm

Som om det inte vore nog finns det även en walk in-closet helt i trä och med läderdetaljer, samt en bastu i cederträ.

Penthouselägenheten är nästan uteslutande inredd med svensk och dansk design för att ge ett klassiskt, men ändå modernt intryck och en intressant look.

Läs mer:  Veckans inspirationshem: Trendsäkert penthouse i gråskala

Den härliga loungestolen med tillhörande fotpall i läder från Arne Norell blir en fin och mjuk kontrast till den hårda eldstaden i naturputs.

Pendeln från Flos skänker ljus över Per Söderbergs fantastiska matsalsbord i grön granit när mörkret faller. Till detta kombineras de fina stolarna Lightwood från Maruni.

Skrivbordet och stolen med läder- och nitdetaljer kommer också från Per Söderberg och lampan från vintagebutiken Franks Mood.

Läs mer: Kika in i exklusiva våningen – i Stockholms 1800-talspalats

Sammet är ett av årets trendmaterial och den här mörka soffan signerad Eilersen är ett strålande bevis varför vi inte kan få nog av det mjuka materialet. Tillsammans med läderfåtöljerna från Röshult och soffbordet från Scherlin ger den vardagsrummet en lyxig och smakfull känsla.

Kökets färgplalett går i typsikt skandinaviska nyanser och svala trätoner möter ljusgrått, svart och rostfritt och erbjuder mycket förvaring.

Även sovrummet är ljust målat och kombinerat med avskalade paneler i trä. Sängbordet väver in de båda elementen och kommer från Asplund. Den stilrena läderfåtöljen är av samma märke.

Läs mer: Veckans snyggaste hem: Vindsvåning i skandinavisk design

Både taket och golvet i badrummet består av carraramarmor och det helglasade väggpartiet släpper in ljus samtidigt som det erbjuder utsikt – men ingen insyn – över staden.

De båda altanernas golv är i hyvlad jämtländsk kalksten, diskreta glasräcken ramar in och de generösa ytorna är inredda med loungemöbler från Röshult i naturnära kulörer.

Läs mer: Kika in i stjärnarkitektens funkislya på Kungsholmen

På fjärde våningen mitt på Kungsholmen ligger den här välplanerade och rymliga ettan med studiokänsla.

Lägenheten tillhör inredningdesignern Joakim Walles, som arbetar på familjeföretaget Walles & Walles, och var från början en tvåa på 44 kvadratmeter. Men när Joakim köpte bostaden rev han ut väggen och förvandlade den till en rymlig enrummare med härligt ljusinsläpp.

Foto: Adam Helbaoui/Kronfoto Styling: Walles & Walles för Alexander White/mäklare: Wilhelmina Bonde Alfvén

– Jag ville att lägenheten skulle fylla flera funktioner samtidigt som det skulle kännas som en luftig studio, och det tycker jag att jag har lyckats med, säger han till Barnebys.se.

Väggen mellan köket och sovrummet är idag ersatt med en bokhylla från italienska Porro, som går från golv till tak, vilket bidrar till ett öppet, men samtidigt avgränsat intryck.

Läs också: Spana in JM bostäders nya exklusiva inredningskoncept

Mörkt trä, svarta element, carraramarmor och sobra, tidlösa industridetaljer kännetecknar bostaden och många av möblerna är platsbyggda.

– Jag ville ha material som åldras vackert och att detta skulle gå som en röd tråd genom hemmet. Därför lät jag rita allt från kök till dörrar och badrumskommodor som sedan tillverkades på vårt snickeri.

Intill den ljusa sovdelen har Joakim sin arbetsyta med ett robust skrivbord med en bas av gamla arkivskåp i plåt.

Mer information och fler bilder på lägenheten hittar du här. 

Läs också: Unikt penthouse – inrett med svensk och dansk design

Hon öppnar dörren till sitt hem iförd ett par mjukisbyxor och en avslappnad v-ringad tröja – redo att kunna yoga igång när som helst. Estelle Nordenfalk, född Milburne, på 90-talet it-girl som bland annat gjorde succé i ett av de första panelprogrammen i svensk tv, Knesset på mytomspunna Z-tv. Senare blev hon vd för Kajak television och producerade serier som Ocean Drive och talkshower med Renée Nyberg. Estelle har kallats för en av landets mäktigaste societetskvinnor, blivit listad som en av de hetaste mediebranschkvinnorna i Europa och har under flera decennier varit begärligt publiceringsmaterial för mingelsidorna.

Estelle Nordenfalk i Yogayamas nya filial i Hammarby sjöstad i Stockholm. Studion Yogayama Sjöstaden ligger i det omskrivna kvarteret HG 7 där sex arkitekter har ritat varsin huskropp. Yogayamas studio har ritats av Ida Wanler, Arkitema.

Vy från hall till vardagsrummet. Konst av Tony Cragg, målning i vardagsrummet av Jens Salander. Matta från Knut mattor.

Sedan snart tio år tillbaka sysslar hon dock med något helt annat, och befinner sig för det mesta i en värld som står i bjärt kontrast till mingel, yta och kändisglans. 2006 blev hon vd för för Yogayama, en yogastudio på Östermalm som nu håller på att växa till något mycket större, med en ny filial i Hammarby sjöstad, flera än så länge hemliga satelliter på gång, samt planer på ett yogauniversitet. När hon tog jobbet kom hon direkt från ett hektiskt liv som vd för Kajak television, i en bransch som alla hade åsikter om.

– Jag tänkte att jag skulle ta det lite lugnt i yogavärlden medan mina barn var små, och sedan återvända till tv-världen. Men så blev det inte.

Estelle hade ett brinnande intresse för yoga, ayurveda och hälsa med sig till studion på Jungfrugatan.

– Min pappa var med om en bilolycka när han bara var 28 år och den påverkade hans hälsa livet ut. Han var väldigt sjuk och jag fick stödja honom mycket i hans snåriga resa genom den svenska sjukvården, med en mängd olika läkare som inte pratade med varandra och som förskrev allsköns mediciner som i värsta fall tog ut varandra. Jag kommer ihåg hur han en gång serverades bruna bönor med stekt fläsk direkt efter en magoperation, bruna bönor som är det mest svårsmälta man kan tänka sig. Hela detta huvudlösa sätt att tänka, att aldrig se hela kroppen som en helhet, höll på att göra mig galen.

Estelle i lägenheten som de flyttade in i för två år sedan.

I lägenhetens sociala del som består av kök, vardagsrum, matsal och hall dominerar de blågrå färgtonerna som skiftar vackert i olika nyanser. När familjen flyttade in var allt vitmålat. I fönstret står keramik från butiken Fogelmarck samt skomakarblock från Pierre och Peter.

Estelle hade således aktivt under flera år letat efter en helhetssyn när det gällde hälsa och kroppsuppfattning.

– Första gången jag själv kom i kontakt med yoga var när jag hade otroligt ont i ryggen och knappt kunde kliva in och ut ur en bil trots att jag inte ens hade fyllt trettio.

Hon kom till en läkare som råkade jobba med ayurveda och via honom besökte hon sin första yogaklass, i en källare på Scheelegatan på Kungsholmen i Stockholm, där alla yogade klädda i orange kläder.

– Det var väldigt långt ifrån dagens yoga, kan man säga. Och ganska långt ifrån mitt liv, men jag hade en sådan enorm kunskapstörst när det gällde detta, jag ville verkligen må bättre, så jag tog det som stod till buds.

Lampa av Lindsey Adelman, färg Farrow & Ball, bordet är ett vindsfynd från Nordenfalks gård utanför Västervik.

Konst av Leif Palmquist, inköpt på Galleri Charlotte Lund.

Så när hon tog över som vd för Yogayama när studion hade varit igång under ett år, fanns det en naturlig ingång för henne.

– Men det gick ändå inte särskilt bra i början. Det var ett 700 kvadratmeter stort ställe avsett för en marknad som inte fanns. Så det handlade i början mycket om att bita ihop och vänta in yogahypen.

Och marknaden kom, yogamattorna spred sig, ambassadörer som Madonna och Rachel Bråthén (en svensk tjej från Uppsala som figurerar under namnet Yogagirl på Instagram och som numera har 1,7 miljoner följare) gjorde sitt till. Under de senare åren har inte bara trendmänniskorna tagit sjumilakliv mot yogan. Bilden av den rökelsedoftande yogaslackern med klirrande tåringar har förbytts mot den av en uppåtsträvande karriärmänniska som målmedvetet strävar från styrelsemötet till gymmet med yogamattan under armen och cleansingjuicen skumpandes i näven.

I dag sägs en halv miljon svenskar praktisera yoga regelbundet och redan 2017 spås denna siffra ha fördubblats. Numera är yogan så vedertagen och accepterad att det är lätt att glömma bort hur snabbt våra värderingar kring detta har ändrats.

Estelle, som just har tillbringat höstlovet på ett skidläger med sina söner i Alperna, kan ge exempel.

– När jag pratade med några föräldrar på lägret om hur god stämning det var bland ungdomarna använde flera uttrycket ’vilken bra energi det är här’. Det hade ju ansetts som überflummigt för bara några år sedan. Man kunde inte säga energi utan att folk började himla med ögonen.

Soffan i matsalen används flitigt, intygar Estelle. Den köptes på en utförsäljning hos Oscar & Clothilde, tavla av Denise Grünstein.

Keramik från Fogelmarck i fönstret.

Numera dricker var och varannan gröna kåljuicer på morgonen, rawfoodbollarna rullar bakom varannan fikadisk och sockerfritt ätande är ett vedertaget begrepp.

– Jag är tacksam att vi orkade hålla ut så länge. Vi var hela tiden övertygade om att kunskap om ayurveda och yoga i slutändan skulle löna sig, att det gick att bygga en kommersiell verksamhet med det. Men som vi tidigare har häcklats. Det var ju kaninmat vi serverade och så vidare.

I Estelles hem känner man tydligt av att hon har funderat en hel del på det här med inredning och atmosfär. Till sekelskifteshemmet som ligger mitt på Östermalm flyttade hon och familjen för två år sedan, när den förra lägenheten blev för liten för familjen på fem personer. Paret Nordenfalk har tre pojkar som behövde var sitt rum.

– Vi hade tur, den här lägenheten upplevdes av många spekulanter som lite konstig, planlösningen nyttjades tokigt med ett badrum och ett master bedroom direkt vid ingången. Jag tog hit en kompis som flyttar vart tredje år och som är van att tänka renovering. Hon kollade i en halvtimme och sa: ’Den här är perfekt, jättelätt att göra om.’

Matsalen med ett generöst matbord och en extra tjock matta från Knut mattor, tavla till vänster Ulrika Wärmling, grisen av William Sweetlove.

Matsalen domineras av en stor tavla av Maria Friberg. Den mesta konsten i hemmet har inhandlats via Galleri Charlotte Lund som drivs av Estelles syster. Stolar och ljusstakar från Garbo. Vas, Fogelmarck.

Nu möts besökaren av en omfamnande färgorgie i blågrå toner, som har målats på både väggar och tak, på lister, dörrkarmar, fönsterkarmar, allt. En färgsättning som är supertrendig just nu. Men som var rätt så ovanligt när Estelle beställde den av målarna för två år sedan.

– Min pappa kom från Frankrike och jag har alltid inspirerats mer av sydeuropeisk inredning i lite mörkare färger. Det där skandinaviskt vita har jag aldrig gillat. Den här blågråa färgen såg jag i en fransk tidning.

Effekten är hisnande vacker. Färgtonerna växlar lite mellan rummen, men det är bara små nyanser. Mellan de sociala rummen, där de mörka väggarna pryds av mycket konst (Estelles syster är galleristen Charlotte Lund) och den mer privata delen med familjens sovrum går en lång korridor, nästan 15 meter lång, där hela ena väggen täcks av ett grönt linnedraperi som döljer en förvaring som sväljer allt från en rejäl skosamling till familjens skidutrustning.

– Hela mitt liv göms bakom det här skynket, skrattar den rakt igenom chosefria Estelle.

Lika chosefri som hon är vill hon också att det ska vara att ta en klass i hennes studio. Men just Yogayama har haft ryktet om sig att vara ett ganska avancerat yogaställe. Här ges 110 yogaklasser i veckan, lärarna kommer ofta och långväga för att undervisa. Studion erbjuder också en upp till 500 timmar lång yogalärarutbildning som så småningom ska byggas ut till ett yoga-universitet.

– Det tog tid innan vanliga nybörjare vågade sig över tröskeln. Konceptet med restaurangen, butiken och behandlingar har i och för sig hjälpt till. Men det stora genombrottet för yogan kom när Sats började ha yogaklasser, så tack Sats! Det är så mycket enklare för folk att bara prova yogan på ett vanligt gym. Så där märkte vi ganska omgående att det lossnande hos oss.

Keramik och handduk från Bucks and spurs. Glas från Fogelmarck.

Till höger: Köket fanns redan på plats när familjen fyttade in. Arbetsytorna behandlades med tadelakt.

I mars öppnade Yogayama en ny filial i Hammarby sjöstad i Stockholm, i HG 7, ett kvarter som projekterats av Oscar properties och består av sju olika huskroppar av sex unga arkitekter.

– Där ser vi en helt annan kund, vilket är jättekul. Det känns som ett privilegium att få introducera nybörjare till yogan. I Sjöstaden kommer verkligen elever som aldrig har legat på en yogamatta. Det är då det är extra viktigt med väldigt bra lärare. Frågorna är på nivån ’ska man ha skor på sig och får man ta med med sig yogamattan hem’? På Östermalm säger ju folk att de är nybörjare när de har tagit en hel kurs ashtanga för fem år sedan.

Gardiner från Tygverket, lampskärm, överkast, kuddar och filtar från Garbo.

Badrummets väggar förseglades med tadelakt, en marockansk metod där lera används för att skapa ett vattentätt skikt.

Estelle har EN vision, att göra yogan tillgänglig för så många människor som möjligt.

– För mig handlar yoga om väldigt mycket mer än att bli vig för att man vill balansera alla sina tennislektioner. Eller den där prestationsyogan där man ska göra väldigt många konstiga saker och sedan tar bilder på sig själv medan man gör dem. Jag lyssnade nyligen på ett program om svenska kyrkan som ju har missat det här med att fortsätta vara en plats dit många söker sig för reflektion och eftertanke. Det finns ju ett så otroligt behov av det i dag. Vi har kapat bort alla dessa tillfällen där vi bara kan få vara och reflektera på de stora livsfrågorna. För många har yogan blivit platsen där de gör det.

Den blekrosa skymningen omfamnar Liguriens slumrande berg medan solen doppar magen i ett stilla Medelhav. Ser du det framför dig? Kan ljuset (och allt som badar i det) visa sig från en mer smickrande sida? Efter sju år med Alassio som hem och livsbejakande utgångspunkt finns det få saker som ger yogagurun Jennie Liljefors mer inspiration än den italienska Medelhavssolen. Allra helst sekunden efter att den har gått ner, eller i gryningen precis innan den ska vakna. Därför är det inte så konstigt att familjen Liljefors har förvandlat 50-talsvillan på Lidingö till en enda stor hyllning till skymningssolen.

– Det svävande ljuset är så oerhört viktigt för välbefinnandet. Att hitta det gyllene ljuset inom oss är en stor del av yogan. Himlen strax innan det mörknar är det vackraste jag vet, och jag vill omge mig av den känslan så ofta jag kan. Alla rosa nyanser här hemma är himlen och de fluffiga gråblå mattorna är det tidiga gryningsljuset. Känner du?, undrar Jennie med utslagna armar där hon sitter i Gerrit Thomas Rietvelds 30-talsfåtölj i den perfekta nyansen dusty pink.

Läs också: Kika in hemma hos Kinfolk-grundaren Nathan Williams

Måttbeställd topp­skiva i granit, Cashmere white. Vas, Pallo, och ljuslykta, Tokyo, av Carina Seth Andersson. Keramikskålar, Enriqueta Cepeda. Skulpturen i form av en grodd är gjord av Britt-Ingrid Persson 1977, utförd i päronträ och stengods. Konst på väggen av Clay Ketter och fotografi av konst­nären Casper Faassen. Soffbordet Mexique är designat av Charlotte Perriand för Cassina. Handknuten silkesmatta från Knut.

I det ljusterapeutiska vardagsrummet står soffan Hamilton från Minotti på en handknuten sidenmatta från Knut mattor.

För att förstå varför Jennie sitter invid just det här fönstret, i höjd med just de här trädkronorna, i just den här Italieninfluerade villan, måste vi resa några år bakåt i tiden. Vi befinner oss i mitten av 90-talet. Jennie har brutit med mannen som av många anledningar varit hennes trygga punkt och återvänt till Stockholm efter året på manusförfattarlinjen i New York.

– Det var en ensam och sökande period. När jag tänker tillbaka på den är det inte så konstigt att det var då jag hittade yogan. Den hjälpte mig att heala och jag hittade tillbaka till mina grundförutsättningar. Jag kunde vara stark, kreativ och målmedveten igen. Det var i samma veva som jag satte in den där kontaktannonsen.

Kontaktannonsen? 

– Ja, det var så jag träffade min man Per. ’Less is more’ skrev jag överst, utan att veta att det också var någon sorts musiker­begrepp. Och så fortsatte texten med ’Jag är 29 år, har bred utbildning, älskar att resa, laga mat och umgås med min familj. Delar du mina intressen och framför allt har du humor – ring jäkligt fort.’ Jag ville skriva jävligt, men man fick inte svära i dagstidningarna så de kompromissade.

En av dem som ringde jäkligt fort var trummisen Per Liljefors. En av deras första dejter var på Thielska galleriet, där de hamnade framför en inramad brevväxling mellan konstnärerna Ernst Josefsson och Bruno Liljefors. Smått magiskt blev det när det uppdagades att Jennie är släkt med Josefsson i rakt nedstigande led och att Per ju är en Liljefors. Deras gedigna konstnärsarv gör sig givetvis påmint i all den vackra konst som ger väggarna en röst i villan där vi står.

Läs också: Inredningsexpertens hem till salu: Optimal etta med studiokänsla

En samling svart keramik av Enriqueta Cepededa.

Bokhyllan är exklusivt fram­tagen av Liljencrantz design i samarbete med Halleröd design.

Hand­tuftad ullmatta från JoV och fåtöljer Utrecht från Cassina. I vardagsrummet står ett av Jennies käraste konstverk, en skulptur på piedestal av koreo­grafen och dansaren Bo Arenander, som tvingades sluta dansa.

Efter allt positivt som yogan tillfört Jennies liv bestämde hon sig för att lämna jobbet som fest- och bröllopskoordinator, utbilda sig till yogainstruktör och arbeta med det hon älskar på heltid. Det var i den här vevan som de bestämde sig för att packa sig själva, sina två döttrar och livet som de kände i några välfyllda resväskor för en ny vardag i norra Italien.

– För mig var Italien som en annan värld och jag upplevde samma upprymda känslor som när jag upptäckte yogan. Ganska snart öppnade jag min egen yogastudio i Alassio och namnet Altromondo, en annan värld på italienska, föll sig så naturligt.

De första klasserna höll Jennie utifrån ett manus med sex olika lektioner som hon skrivit på svenska och skickat på italiensk översättning.

– Det var helt galet egentligen, jag pluggade in mitt manus så som jag gjort under mina år i filmbranschen och ingen fick fråga något utanför manus, haha. Yogan blomstrade, Per jobbade halvtid med mig i studion och resterande tid ägnade han åt att så fröet till businessen med de färdigbakade pizzadegarna från Bergamo som sedan skulle gå under namnet Fat Frank.

När parets tredje dotter föddes väcktes en längtan efter en renare arbetsvärld och ett lite mer obyråkratiskt klimat. När Jennies far insjuknade blev valet att flytta tillbaka till Sverige en självklarhet. Men det bästa från matens och vinets land tog de med sig. Jennies studio på Östermalm andas samma vackra enkelhet som den första i Alassio. Pers koncept med direktimporterade pizzabottnar och italienska råvaror har gjort succé och snart slår Fat Frank upp portarna till sin andra restaurang, den här gången i villaförorten Bromma. Sedan ett år tillbaka bor de dessutom i villan som är som hämtad ur en italiensk 50-talsfilm.

– Vi föll som furor för det här huset, men som tur var verkade många andra mest tycka att det var gult och fult. Jag visste direkt att vi skulle måla det Italien-rosa.

Läs också: Kika in Elle-redaktörens renoveringsprojekt i Djursholm

Italiensk skymning. Köket är målat i färgen Dead salmon från Farrow & Ball.

Matsalsbord designat på 60-talet av Peter Hvidt och Orla Molgaard. Även stolarna är av Peter Hvidt. Tevagn och wellpappskåp från Svenskt tenn. Matsalslampa, Serge Mouille. Tavla i köket av Lennart Rodhe.

Handknuten silkesmatta, Knut. Tavla, Red salt av konstnären James Brown. Glas­dörrar specialtillverkade av Liljencrantz design.

Som nybliven villaägare hamnade Jennie bredvid inredaren Louise Liljencrantz på en tjejmiddag, och trots Louises fullbokade schema bestämde de att hon skulle komma och titta på huset.

– När jag väl fick ut Louise minns jag att hon stod i dörröppningen och bara ’okej, ett sådant här hus tar jag mig tid för’. Hon blev lika förälskad som jag och hade en stark vision om att vi skulle plocka fram husets födelseår, 1953. Vi delar verkligen synen på skönhet och har diskuterat varenda liten detalj tillsammans. Ibland har det gått hett till, men det hör väl till? Det har varit en enorm resa och jag känner verkligen att jag har fått en ny vän i Louise.

Läs också: Mörka toner hemma hos grundarna bakom Perspective Studio

Det nya trapp­räcket, lindat i mjukt läder, är tidsenligt designat av Liljencrantz design. Tavla av Lukas Göthman.

På övervåningen ligger en mjuk, heltäckande matta i ull från Louis de Poortere. Omklädd fåtölj i ulligt fårskinn och byrå från Montana. Bordslampa Gatto, Flos, och gardiner från Astrid. Den infällda belysningen som ger ett harmoniskt sken i huset under dagens alla timmar är även den från Flos.

Skåp, hylla, skrivbord och soffbord exklusivt framtagna för huset av Liljencrantz design. Matta i handknuten ull från Knut. Sammetsfåtölj från Sjöström antik.

Badrum helt i terrazzo med Louise Liljencrantz specialdesignade kommoder möter platsbyggda möbler i vackra träslag, mjuka strukturtapeter, ljusa heltäckningsmattor och tunga tyger ton i ton. Låga möbler i det låga huset skapar rymd, och sänkta fönster i varje väderstreck släpper in det naturliga ljuset var du än befinner dig.

– Barfotafötter mot trä, sten och mjuka mattor gör att man känner sig grundad. Det är kanske den viktigaste känslan i ett hem, trygghetskänslan. Av den anledningen ville vi bo på entréplan, som ett skydd för våra barn som har sina rum på övervåningen.

Läs också: Kika in i stjärnarkitektens funkislya på Kungsholmen

Gästtoalett med spegel och handfat i terrazzo, Liljencrantz Design. Strukturtapet från Elitis. Belysning, Michael Anastassiades för Svenskt tenn.

Ett äkta master bathroom med golv i terrazzo och badkar från Albert & Victoria.

Rofylld skrivhörna i ett av övervåningens barnrum. Platsbyggt skrivbord, Liljencrantz design och stol, Nikari. Lampan Eximius av Lightworks.

Kontoret är inrett med bäddsoffa från Posh living och bord från Svenskt tenn.

Soffan i äldsta dotterns sovrum är inhandlad på Sjöström Antik.

Efter att Jennie och Per hade låtit spränga bort 85 ton sten kunde den vackraste av yogastudior ta plats på stenvillans bottenplan. Det är husets mest älskade rum. Ofta hittar man hela familjen slängd på Louise Liljencrantz’ specialdesignade soffa med textilier från Astrid efter ett träningspass.

Vad är en pizzadegsimportör utan ett fantastiskt familjekök och en yogainstruktör med tre balettdansande döttrar utan en hemmastudio?
Efter beviljat bygglov, anlitad byggnadsarkitekt och en himla massa snigeldynamit sprängdes 85 ton (!) sten bort under huset. Plötsligt fanns där en nedervåning med plats för spa, yoga/balettstudio, kontor och tvättstuga på de nya 180 kvadratmetrarna.

– Yogastudion är husets absoluta centrum. Det var genialt att rita in den stora soffan här så att vi alltid kan ligga och slappa tillsammans efter ett skönt pass. Men det är klart, från köket och vardagsrummet kan vi se skymningshimlen och den älskar jag nästan lika högt som yogan.

Familjen Liljefors

Ålder: Jennie, 46, och Per, 49 år. Barnen Vera, 14, Alice, 12, och Laura, 7 år, samt katterna Bruno och Viola.
Gör: Jennie är yogalärare som äger och driver Altromondo- yoga, en yogastudio på Grev Turegatan i Stockholm. Per importerar pizzabottnar från Italien till Skandinavien samt äger och driver pizza- och vinbarkedjan Fat Frank, som nu öppnar sin andra restaurang.

Bor: I en 414 kvadratmeterstor funkisvilla byggd 1953 på Lidingö, inredd tillsammans med Louise Liljencrantz.

Bilen pilar ut till förorten. En bit genom en sommarskog och in i ett stugområde där brevlådorna trängs. Sedan tar vägen en liten vändning och dyker ner, mot sjön. Precis intill ligger huset och trädgården, nästan i vattnet. Den här viken förefaller helt obebodd, blicken möts av vass, vattenytan och himmel vart man än tittar. Det är bara ett gång feta kanadagäss som simmar förbi i sakta mak.

– De kommer inte upp på tomten, för jag har det lite stökigt vid kanten och låter det växa. Jag skulle vilja snygga till, jag är ju perfektionist. Men då får man upp gässen och då skitar de ner allting, säger Victoria Skoglund, ägare till handelsträdgården Zetas utanför Stockholm och en av Sveriges största och mest kända trädgårdsprofiler, som medverkar i tv, tidningar, som bloggare och på Instagram med 67 000 följare.

I september släpps hennes tredje bok, som denna gång handlar om hennes privata trädgård. Min trädgård vid sjön heter boken som Victoria har skrivit själv, plåtat själv och gett ut på eget förlag. Hennes två första böcker har kommit ut hos Bonniers och Prisma.

–Men denna gång ville jag verkligen göra på mitt sätt. Boken är rätt privat, så det kändes viktigt att bestämma allt.

Victoria Skoglund har jobbat med trädgård i över trettio år och är uppvuxen på Zetas handelsträdgård utanför Stockholm, som hon numera driver och äger. Här står hon på bryggan vid sitt hus.

Huset vid sjön köpte hon och sambon Johan för tre år sedan.

– Först flyttade jag till radhus efter min skilsmässa. Jag var väl så slut då att jag trodde att det var en bra idé att strunta i att anlägga en trädgård. Men jag längtade ihjäl mig efter att få gräva i jorden.

Det var kompisar som hittade huset och upplevde det som för litet för dem själva. Johan och Victoria frågade om de fick kliva in i budgivningen, och det fick de. Det lugna avskilda läget var en av anledningarna till att de slog till. Trädgården var bara en brant slänt, en gräsmatta ner till vattnet. En utmaning.

– I den här trädgården gör jag bara som jag vill. Den är utan prestationer, bara för mig, inte för att imponera på någon. På Zetas är det så mycket prestation, så mycket kunder, så mycket att arbeta i team. Här är det bara jag. Ingen får rensa, ingen får vattna, här vill jag själv hålla i spade, sax och vattenslang!

På den stora terrassen som ligger i söderläge har Johan och Victoria ställt två rejäla bord för alla gästabud. I taket hänger vassmattor som skuggar mot solen. I ekfaten
i bakgrunden växer fliksumak och tulpanträd.

Slänten terrasserades, och på den första nivån ligger Victorias köksträdgård som består av tre stora svarta trälådor, där det odlas jordgubbar, sallad, bönor och en hel rad borstnejlikor. Annars domineras tomten av en stor terrass, en myckenhet av krukor, och flera sluttande rabatter samt en terrassering för hennes köksträdgård.

I rabatterna märks hennes förkärlek för exotiska träd. Den grundlades under uppväxten i handelsträdgården Zetas i Huddinge, där först trädgårdslegenden Gösta Zetterberg och sedan Victorias pappa Folke Mattsson skapade en i  det närmaste botanisk trädgård med en mängd sorters växter.

Formklippta rödviden (Salix purpurea ’Nana’) växer som en häck i slänten. Rödfärgade grentoppar på hösten. Mellan rödvidsbollarna växer dvärgsyren, (Syringa meyeri ’Palibin’).

Men i den här helt egna trädgården där hon försöker låta bli att imponera finns det även sådant som pappa Folke fnyser åt. Det som kanske är lite
mindre odlingsvärt. Syren, borstnejlika, fingerborgsblommor. Den som följt Victoria och hennes trädgårdsbloggar, böcker och tv-framträdanden under de senaste tjugo åren vet att hon inte byter stil.
Zetas trädgård sköttes under hennes barndom av både mamma och pappa Mattsson. Mamma jobbar fortfarande två dagar i veckan i handelsträdgården, pappan håller sig mer därifrån, är mer rådgivare på avstånd. Det är nu när Victoria närmar sig 50 år som hon i sin egen, privata trädgård kan frigöra sig från att vara duktig flicka. Att bara lyssna på sig själv. Att inte prestera i rabatterna utan ge efter för en sentimental kärlek till borstnejlikor, till exempel.

– Och jag förstår ju själv att det blir ett litet motstridigt budskap när trädgården ser ut så som här, säger hon och nickar kort mot de rätt perfekta vackra rabatterna, de ståtliga perennerna, den sammetslena gräsmattan liksom de slående kompositionerna.

Utsikt över köksträdgårdens odlingslådor och en idegranshäck. Grusgångarna runt lådorna var ett måste.

Trebladsspirea Gillenia trifoliata är en ny favoritväxt. Victoria planterar tre plantor i grupp. I augusti kan de klippas ner och blomma om. Jättefint i buketter.

Stjärnflockan Moulin Rouge blommar hela hösten.

I den nya boken, följer vi henne och trädgården under ett år. Det är korta, ibland personliga texter, fullspäckade med tips. Victoria är en van skribent, bra på att skapa en stämning med några få ord. Det hon delar med sig av i boken är hennes nära relation med en för henne jätteviktig plats.

Man får även möta en lite stökigare Victoria under den där ljuva timotejtjejen. Hon som ljuger om att hon alltid lyckas med myrtenträd (fastän hon har råkat ha ihjäl tre stora i rad). Och hon som har en hörna med kirskål i trädgården och som ber fotografen att undvika ogräset som letat sig upp mellan murgrönorna på slänten.

Hon ojar sig över vintern och oroar sig över alla följare och kunder som köpt likadana träd, placerat dem i ektunnor och nu kanske står framför samma dilemma med döda fliksumakar efter en hård vinter.

–Jag kan känna mig ansvarig för sådant.

Köket är platsbyggt av Kvänum och har målats i gråblått. ”Det fanns ett helvitt kök i huset, men det kändes inte alls som min stil. Men det tog emot att riva ut ett fungerande kök.”

Är det annorlunda att jobba i dag än för tjugo år sedan?

– Kunden är en annan. Då var man den unga jäntan som hjälpte medelålders kvinnor som kunde allt. Nu är det tvärtom. Kunden har blivit yngre och kan ofta absolut ingenting. Man får kliva ner från sin piedestal och förklara, att jodå, det är jättebra att ta bort krukan från växten om du ska plantera den i en rabatt. Hon ler ljuvt och skrattar sitt klingande skratt.

Sedan på kvällen, när hon har tagit en lång dusch och egentligen bytt om från arbetskläderna, går hon ut i trädgården och så åker gummistövlarna på igen, och det går ofta två timmar. Med ett tunnelseende som bara trädgårdsknarkare förstår.

”Jag kan inte lägga mig med ett ogräsbestånd på näthinnan”, börjar ett kapitel i boken. Det som skiljer en trädgårdsmänniska från en vanlig person. Vi som är besatta vet. Ser vi något så måste vi böja på knäna och börja rafsa. Spelar ingen roll om finklänningen är på eller om middagen bränner fast i kastrullen.
– Varför har inte jag handskarna på mig nu«, säger Victoria och fixerar en ännu ensam mördarsnigel som ålar sig fram mot hennes köksträdgårds-
lådor. Snart går intervjuaren och hon är äntligen själv igen, i samspråk med sin egen trädgård vid sjön.

Bästa verktygen. ”Den stora saxen använder jag till fintrimning av mina formklippta klot. Havtorn, idegran, buxbom och ligusterklot. Märke Burgon & Ball. Dean är magisk. Som en dyr kockkniv. Felco sekatören no.2 använder jag till all slags beskärning.”

Victoria Skoglund

Bor: I hus utanför Stockholm, sommarboende i torp på Öland.
Gör: Äger och driver handelsträdgården Zetas i Huddinge tillsammans med före detta maken Rikard Skoglund. Victoria är trädgårdsexpert på
TV4 Nyhetsmorgon, bloggar på zetas.se  

Aktuell med:  Sin tredje bok, Min trädgård vid sjön, som ges ut på eget förlag. Boken handlar om ett år i Victorias  egen trädgård, med egentagna bilder. Porträtt av Lena Granefelt.

Läs även: 
Vinn Victoria Skoglunds signerade bok
Victoria Skoglund listar 5 höstfavoriter i trädgården
Kika in i Hem-grundarens lantliga oas – mitt i stan

Dörren till Daniel Östmans 50-talsvilla i Stockholmsförorten Bandhagen är väderbitet ruffig. Om han under något av sina okristliga arbetspass skulle få för sig att snida en skylt skulle där kunna stå: Stig på. Här bor en stenhård estet.

Hans yrke: att förverkliga sina uppdragsgivares inredningsvisioner. Bland kunderna: företag som bostadsrätts­aktören Oscar Properties, där Daniel möb­lerar lägenheterna inför visningar och fotograferingar. Men han jobbar framför allt åt privatpersoner som vill ha hjälp med att total­inreda och renovera allt från lägenheter till hela hus. Från scratch till inflyttningsfest.

»Jag frågar inte mina kunder om vilken soffa de vill ha, jag vill veta hur de vill leva sina liv, och så väljer jag soffa efter det«, säger han på sitt drastiskt exakta vis. »Bra projekt får ta tid.« Det är framför allt i sin ateljé inne i stan som han håller till. Men också hela det nedre planet i det terrasserade huset andas praktiserad kreativitet. Symaskiner. Verktyg. I garaget drivor med träskivor, redo att förvandlas till hans arkitektoniska signum: vikväggarna, som trollar fram ett rum i rummet, på en sekund.

Läs också: Kika in i Victoria Skoglunds privata trädgård

Daniel Östman i ingången till sitt orangeriet, belägen i Bandhagen i Stockholm.

Och nu kliver vi uppför trappan till övervåningen, där ett svartlackat järnräcke skapar känslan av att stiga ut på däcket på en båt. Och även om det inte stormar och allt står helt stilla i köket är det  rätt omtumlande att gå husesyn hos inredningsdesignern Östman. »Mycket av dagens inredande handlar om att slänga in produkter i tomma kuber, och det tycker jag är fullkomligt ointressant. Ängsliga klassiker i vita rum är inget för mig. Jag komponerar rummen som helheter i stället, både i jobbet och här hemma.«

Hur då, menar du? »Det är som när man gör en målning, har en duk att fylla: där behöver jag något ljust, där måste jag förstärka med färg. Det handlar om ett samspel mellan möbler, tyger och färger som skapar en känsla, en stämning.« Han berättar att han medvetet gör »fel«, testar saker som är på tvärs mot inredningsreglerna.

Fönster och dörrar i orangeriet är inköpta från rivningshus i Danmark. Orangeriet är sedan ritat och byggt utifrån dessa. Möbler och krukor är ett hopplock av auktionsinrop och en del egen design, eller »sammansamplade« av andra delar.

I sovrummet råder asketiskt lugn med lite lurv på sänggaveln. Säng och vikskärm är i egen design. Lampor inropade på auktion. Överkastet är en Kelimmatta.

»Ta sängens placering«, säger han när vi stegat in i sovrummet, där väggarna är ljust träbruna och där den existentialistiske psykologen Rollo Mays bok Modet att skapa väntar på nattygsbordet. »Det är inte ’tillåtet’ att placera sängen med huvudänden mittför fönstret, som jag har gjort här, och så en vikskärm bakom, i stället för gardiner … Men jag är nöjd och sådant går inte att komma på genom att stirra på en ritning, man måste prova sig fram.«

Läs också: Blågrå toner och konst hemma hos yogadrottningen Estelle Nordenfalk

Stolar från formgivaren Ole Wanscher, ljusstakar Carl Malmsten, skål och fat från Upsala-Ekeby.

I stereohögtalarna: rapparna Wu-Tang Clan. Att han gillar den amerikanska hiphopgruppen är ingen tillfällighet. För likt dem »samplar« Daniel Östman gärna, plockar saker, idéer och inspiration »från överallt«. Redan rätt medtagen av hans sparsmakat nordiska men expres­sio­nistiskt inredda hem sjunker jag ner i en surrealistiskt långhårig stålfåtölj.

»Jag ropade in stommen på aktion, den var konstig och ful, men där fanns någonting, och så hittade jag en tysk leverantör av teddy­fluff … Jag tog alltså den här manligt kromade looken, och lurvade till den«, säger Daniel. Flera av hans möbler har genomgått en liknande påklädningsakt, och egentligen är det just så han vill arbeta med sina projekt. »Jag har alltid haft min händighet att falla tillbaka på«, säger han, och berättar hur allting började.

En inredare at work. Textilprover, skisser och en kopp kaffe. Men det mesta arbetet sker i alla fall på plats, »när man flyttar runt grejorna«.

»Redan som liten snickrade jag och sydde och var igång. Mina föräldrar höll alltid på med renoveringar så det fanns alltid oömma material att använda och jag behövde inte vara rädd för att stöka till det. Och jag minns alla mina kompisars hem, kan fortfarande gå
igenom dem exakt i huvudet, planlösningarna, färgerna, möblerna. När jag tänker tillbaka är det egentligen självklart att jag skulle arbeta med det jag gör.«

Så småningom: Carl Malmstens skola, och utbildning i möbel­snickeri och design. »Det gav mig en förståelse och känsla för materialen jag använder i dag. Men det är när man jobbar som den egentliga utbildningen börjar.«

Läs också: Unikt penthouse – inrett med svensk och dansk design

De stora golvlamporna är designade av Hans-Agne Jakobsson för Markaryd. Vit urna,Anna Lisa Thomsom (Uppsala Ekeby).

I Daniels ateljé på Kommendörsgatan samlas diverse material­prover och böcker på skrivbordet. Stolar, Philippe Starck.diverse lampor. Prickig vikskärm, egen design.

På inredningsaffären Room fick han praktisera sina kunskaper, och uppdrag att inreda och rita möbler till restauranger och andra miljöer. Men det var kontakten med ett visst klädmärke som förlöste honom: det visuellt medvetna, svenska modehuset Acne.

»När jag började jobba med scenografier till visningarna av Acnes kollektioner, och inredningen till deras butiker, och vi höll på tills det kändes rätt i magen, då kände jag, det är ju så här jag ska arbeta, men med inredning!«

Han förklarar, »min kund är ju en person som ska använda och röra sig i rummen som jag skapar. Och när jag klipper och draperar och syr, och provar och testar med möbler och färger, det blir ett inredande som påminner om när man nålar fast tyger på en modell.«

»Jag kände mig aldrig hemma bland arkitekternas skrivbord. Men i kontakten med modevärlden klickade det.«
Han är besatt av teater, älskar Ibsen, och ja, tänker jag, våra hem sägs ju vara ett slags scengolv, där vi spelar upp våra liv. I gästrummet väntar dramatiskt nog ett avhugget huvud. Nästan, i varje fall. Det är den kritvita fejan på en antik gipsbyst som han, tja, mejkat lite grann.
»Jag målade röda läppar på honom, han såg så allvarlig ut … Men en blöt kväll för några veckor sedan åkte han i golvet.«

Läs också: Kika in Elle-redaktörens renoveringsprojekt i Djursholm

De egendesignade dörrarna går ända upp i taket för att skapa en illusion av högre takhöjd. Handtagsknopp av brons, foto Hans Gedda.

Vi passerar dörren till toaletten som på »lagårdsvis« klätts med vertikalt uppskjutande brädor och går ända upp till tak. »Ett trick för att skapa höjdkänsla. Jag ska inte berätta hur många betsprover jag gjorde innan jag blev nöjd med träets nyans.«
Vidare ut i orangeriet. Det tillbyggda uterummet och växthuset som sväljer »de mest fantastiska kräftskivor«, och där Daniel ordnat en inomhusrabatt: en jordbädd med fikon, vildvin och tomater. Han återkommer till sitt arbete.

I biblioteket står en Howardsoffa i sammet, den prickiga lampskärmen i siden har han målat själv.

»Bra projekt börjar med att jag får drömma med mina kunder. Jag arbetar mycket med referensbilder, visar fotografier från konsthistorien och andra starka visuella källor, för att ringa in känslan de vill få fram. Det kan till och med hända att vi reser till olika städer och miljöer, besöker antikvitetsaffärer och möbelmässor. De tankar av sina idéer på mig, jag omvandlar dem till inredning.«

Dags för plåtning i trädgården. Och besiktning av den storslagna buskpionen: »Ni skulle se den när den blommar, kom tillbaka senare i sommar.« Drömförverkligaren Daniel Östman tänder en ljusbrun cigarill och ler listigt som en varietédirektör mot kameran. Blåser ut röken som skingras över de sömniga villakvarteren.

Egen textilklädd och målad vikskärm. Den lila pallen är ritad av den amerikanske möbeldesignern Milo Baughman, en av Daniels favoriter. Foto på skärm, Strömholm. Omklädd 70-talsfåtölj, sidobord i egen design, bordslampa, Jean-Michel Frank. Konst i bibliotek, Andy Warhol.

Läs också: Kika in hemma hos Kinfolk-grundaren Nathan Williams

Ett gigantiskt vardagsrum med oändliga inredningsmöjligheter är få förunnat, särskilt i storstaden där smarta och genomtänka lösningar är högst nödvändiga.

Det gäller att ta vara på varje kvadratmeter och vrå – och gör du det rätt kan du skapa intrycket av ett såväl rymligt som inspirerande vardagsrum.

1. Höj taket med gardiner

Foto: Adam Helbaoui/Kronfoto Styling: Thomas Lingsell för Alexander White/mäklare: Wilhelmina Bonde Alfvén

Skira gardiner i en ljus kulör släpper in mycket av dagsljuset. Väljer du dessutom ett par som går från tak och ända ner till golvet kan du få takhöjden att upplevs som generös och vardagsrummet som större.

2.Förvara på höjden

Foto: Fantastic Frank/mäklare: Caroline Gergils Styling: Josefin Hååg

Om golvytan inte räcker till gäller det att nyttja höjden.

Förvara längs väggarna i skåp eller hyllor – fina detaljer och böcker kan med fördel placeras på öppna hyllplan för att ge vardagsrummet mer karaktär.

3. Välj avskalade möbler

Foto: Henrik Nero för Alexander White/mäklare: Johan Franzon

Möbler i diskreta färger och med rena, avskalade former är en fördel om du bor smått.

Ett finlemmat glasbord är perfekt för just compact living-vardagsrummet då benen smälter in i övrig inredning och skivan reflekterar och släpper igenom ljus.

4. En ljus bas

Foto: Anders Bergstedt Styling: Anna Furbacken för Entrance mäkleri/mäklare: Jessica Fridstedt

Underskatta inte färgerna, som faktiskt gör mer för intrycken än man kanske tror.

Även om det just nu är jättetrendigt med mörkare väggar är en ljus bas ändå att föredra för det lilla vardagsrummet.

Färgen reflekterar ljuset och får rummet att kännas mer öppet. Välj gärna en matt yta, som reflekterar ljuset bättre än en blank.

5. Anpassa möblerna

Foto: Henrik Nero för Alexander White

En härlig soffgrupp är kanske drömmen, men glöm inte att anpassa möblerna efter just din yta. En alldeles för stor soffa kan göra att rummet upplevs mindre – och du får dessutom svårare att röra dig fritt.

En tvåsitssoffa eller två smarta fåtöljer är kanske ett bättre alternativ? Komplettera med sittpuffar eller stora prydnadskuddar som kan fungera som sittplatser om du får storbesök.

6. Skippa gardinerna

Foto: Cim Ek för Alvhem/mäklare: Sara Wibréus

Gardiner mjukar upp skänker hemmet ett ombonat intryck, men de kan också skymma ljuset och få vardagsrummet att kännas trångt och mörkt. Särskilt om du har en stor möbel framför fönstret.

Mjuka istället upp med en fin matta, dekorativa kuddar, plädar och gröna växter.

7. Glöm inte växterna

Foto: Johan Spinnell för Historiska hem/mäklare: Mattias Lantto

Oavsett hur litet vardagsrummet är finns det alltid plats för växter. De gör trots allt mycket för intrycket.

Utöver självklara placeringar som i fönstret kan många av de trendigaste växterna just nu med fördel ställas långt in i rummet, utan att ta stryk. En yvig och hög grön växt placerad i ett annars svårmöblerat hörn kan verkligen lyfta det lilla rummet.

8. Ordning och reda

Foto: Maria Sahlander för Bjurfors/mäklare: Charlotta Lenhammar

Även det största vardagsrummet kan kännas trångt och stökigt om det är belamrat med massa möbler och småprylar – tänk då hur det blir i ett litet.

Håll det rent och snyggt genom att rensa bort allt onödigt och satsa på färre, men ändå väl valda, detaljer.

9. Nyttja fönsterytorna

Foto: Adam Helbaoui/Kronfoto Styling: Angelica Rydström/Rydströmskan för Bo Sthlm/mäklare: Cecilia Heikkilä

När förvaringsmöblerna och golvytorna redan är upptagna är ett tips att vända sig till fönsterbrädorna.

Dock inte sagt att du ska fylla dem med onödiga småprylar som inte hör hemma någonstans, men det lilla vardagsrummet kan få ett lyft om du låter några fina inredningsdetaljer smycka fönsterbrädorna.

Läs också:
11 snygga sätt att inreda ett compact living-kök
6 compact living-idéer för den lilla balkongen
9 smarta och snygga compact living-detaljer

Industrikänslan, de råa detaljerna, färgskalan och planlösningen ger New York-vibbar, men den här unika studiolägenheten ligger mitt på Södermalm.

Lägenheten är en enrummare på pappret, men den känns betydligt större och även om det platsbyggda loftet spelar en avgörande roll är lägenheten full av smarta och snygga compact living-lösningar som verkligen gör skillnad.

Här är nio sätt att inspireras av studioettans compact living-detaljer.

Foto: Johan Spinnell Styling: Hanna Rydman för Historiska hem/mäklare: Katarina Ljung

1. Ett platsbyggt sovloft frigör välbehövlig yta i en liten bostad – perfekt att komplettera med underliggande förvaring.

2. Riktade ljuskällor från taket belyser alla vrår och tar ingen onödig plats.

3. En fristående köksbänk fungerar både som rumsavdelare, extra förvaring och matplats –  om du adderar stolar.

4. Högt placerade klängväxter som slingrar sig nedåt ger illusionen av en extra generös takhöjd.

5. Ljusa, matta färger på väggar och i tak öppnar upp och ger ett rymligt intryck.

6. Ett snedtak innebär vissa begränsningar vid möblering, men det går att råda bot på genom att placera de låga möblerna längs just den väggen.

7. Gröna växter skapar en ombonad känsla och i snedtak är en ampel att föredra.

8. Skapa kontrast med detaljer och kulörer som bryter av mot allt det vita.

9. Takhängda vaser framhäver rummets höjd och ger ett mysigt intryck.

Läs också:
Inred vardagsrummet – med 9 compact living-lösningar
Inredningsexpertens hem till salu: Optimal etta med studiokänsla
Unik studiolägenhet i den gamla Juvelkvarnen i Göteborg

Tone Bekkestad och hennes man har haft höga ambitioner för sitt husbygge i Billingstad, utanför Oslo. Huset, som byggts på en höglänt, kuperad tomt mellan Oslofjorden och Skaugumsåsen, är ursprungligen ett norskt kataloghus som modifierats grundligt efter förutsättningarna på tomten och parets egna önskemål för boendet.

– Vi ville ha ett boende som bjöd in naturen och den fantastiska utsikten, samtidigt som det var miljömässigt hållbart och klimatanpassat, säger Tone Bekkestad, som till vardags arbetar som föredragshållare och konsult med inriktning på miljö- och klimatfrågor, berättar Tone i ett pressmeddelande.

Paret har lagt mycket tid på att välja rätt material och tekniska lösningar för sitt hus. En utgångspunkt har varit att prioritera naturliga, miljövänligt tillverkade material som kräver så lite underhåll som möjligt.

– Med sådana val slipper vi kostsamma och tidskrävande skötselåtgärder, samtidigt som vi inte behöver köpa in nya produkter som kan innehålla miljöpåverkande kemikalier.

Läs också: Kika in i stjärnarkitektens funkislya på Kungsholmen

Funkishuset rymmer två plan med stora glaspartier som erbjuder ett fullständigt panorama över naturen. Husets fasadbeklädnad, samt det omgivande trädäcket, kommer från Kebony Characters sortiment. Träet är hållbart, tåligt och behöver ingen ytterligare behandling utöver normal rengöring. Det är miljömärkt och FSC-certifierat.

Huset ligger på en plats där det både kan blåsa och regna rejält. Detta faktum har ställt extra höga krav på husets klimatskal och stabilitet, framhåller Tone Bekkestad.

– Vi har varit måna om att huset ska tåla påfrestningarna från väder och vind, vilket är ett av skälen till att vi investerat i ett tätt och välisolerat klimatskal med energieffektiva fönster och en slitstark fasad.

Husbygget påbörjades hösten 2015 och stod färdigt i april 2016, då paret flyttade in.

– Det har tagit mycket tid och engagemang att planera huset och välja rätt lösningar. Men nu är vi supernöjda med hur resultatet blev och trivs utmärkt i det nya boendet, säger Tone.

Läs också: Kika in inredaren Daniel Östmans vackra orangeri mitt i stan

Läs också: Kika in inredaren Daniel Östmans vackra orangeri mitt i stan

”Som arkitekt är det en mardröm att rita sitt eget hus.”

Ursäkta?! Hörde jag rätt? Ska det inte vara precis tvärtom? Är det inte när arkitekten är sin egen chef och uppdragsgivare som det finns en möjlighet att göra allt det där som inte går när andra är inblandade. Ta ut svängarna, testa det oprövade, slippa ta hänsyn. Gör inte de möjligheterna ritandet av det egna huset till alla arkitekters största dröm? Kanske, men arkitekten Leo Qvarsebo är uppenbarligen av en annan åsikt.

Det visar sig snabbt att hans inställning grundas på hans erfarenhet med fritidshuset beläget i en kohage i närheten av släktgården en bit utanför Hedemora i Dalarna. Och det kan ju hänga ihop med att det var Leo som ritade huset och byggde det också. En lång resa på två och ett halvt år som gjorde honom ett knippe erfarenheter och insikter rikare. I mitt anteckningsblock hittar jag den här meningen: ”Att som arkitekt bygga sitt eget hus är att säga att ›det här är min världsbild‹ och det förpliktigar”.

– Det är tufft att ta på sig de anspråken, förklarar Leo.

Så vilka är anspråken?

Även här är svaret förvånande.

– Jag ville hitta det arkaiska. Det enkla.

Och han ville hitta en plats som kunde tillfredsställa familjens längtan efter något som är en kontrast till livet i stan. I byn i Dalarna hade Leos familj redan ett ställe. Han och hans syskon delade på ett torp, men där fick den växande storfamiljen inte plats. Lösningen blev att köpa ett stycke kohage av en granne.

– Hade det funnits något hus till salu i byn hade vi kanske köpt och byggt om det spekulerar Leo. För mig är det viktigaste att ha en plats man har en anknytning till.

Läs också: Spana in tv-profilens klimatsmarta hus vid vackra Oslofjorden

Ett hus som liknar en oerhört kaxig ostbit. På kant med konventionerna, men i full harmoni med omgivningarna. Korgarna på terrassen kommer från Svensk slöjd, hinkarna Knut & Svea. Leo Qvarsebo är utbildad i Stockholm och Paris. Hans för­äldrar är konstnären Lena Lervik och skulp­tören Thomas Qvarsebo, han är yngst av fyra syskon.

Med all utsikt åt ett håll står valet mellan att rita en utdragen glaslåda eller att bygga på höjden med stora akvariefönster. Fönster som ramar in kohagen som huset är byggt på eller landskapet bortom det. Arkitekten Leo Qvarsebo valde i stället att gå mot strömmen: huset ser i profil ut som ett toppigt tält, är mörkgrönt och sträcker sig uppåt.

Glasburkarna på bordet kommer från Garbo och Iris, mattan och puffen är från Designhouse Stockholm.

Nu ska vi inte gå så långt som att säga att huset är komplicerat, det är ju trots allt ett fritidshus, ritat för det där bekymmerslösa ledighetslivet. Kravspecifikationen skiljer sig inte så mycket från de flestas: ett mobilt kök, så att det även går att laga mat på det stora däcket framför huset. Ett vidunderligt arbetsrum och ett sovrum där husbyggaren kan ligga i sängen och titta på stjärnorna och lyssna på åskan.

Kort sagt ett fritidshus där det går att arbeta en stund, grilla en bit och slappa en hel del. Inga konstig­heter. Räck upp handen den som inte önskar det av sommar­stugan. Trots det har familjen Qvarsebo fastnat för, och realiserat, en lösning som ligger en bra bit från schablonbilden av ett hus som i Sverige är falurött, har fyra väggar, räta vinklar och sadeltak. Så hur landade det ett hus som bara är ett tak med tre gigantiska akvarier som sticker ut, på en kohage en bit utanför Hedemora? Och ett hus som dessutom vågar vara mörkgrönt och inte falurött. I Dalarna!

– När allt schysst ligger åt ett håll har man två val, säger Leo.

Med ”allt schysst” syftar Leo på utsikten, för bortom ko­hagen är det ett underskönt landskap med Bysjön och stora skogar som breder ut sig. Skulle kunna vara hämtat ur en målning av Helmer Osslund. Åt andra hållet, på husets bak­sida, är det en kompakt granskog. En John Bauer-värld mer lämpad att utforska i fantasin än att rikta stora fönsterytor mot.

– Vi hade en massa idéer, men vi kände att skulle vi bygga något lågt på marken skulle vi förlora tomten, säger han.

Så tanken på vad Leo kallar en uppglasad låda sköts åt sidan och i stället siktade de in sig på det andra alternativet: söka sig uppåt, bygga på höjden för att skapa en variation i upplevelsen av tomten.

Till taknocken är det imponerande åtta meter. Trapphuset skär som ett schakt rakt genom hela huset, med några halvplan och avsatser instuckna på vägen. På markplanet finns en liten alkov, gjord för lek, under trappan, och lite högre upp i huset finns lönndörrar genom vilka barnen kan för­flytta sig på oväntade sätt mellan rummen. Fönstren är fynd från Blocket. Effekten av att samtliga är begagnade blir tydligast när de står öppna eftersom alla är hängda på olika sätt.

Läs också: Kika in inredaren Daniel Östmans vackra orangeri mitt i stan

Det stora taket har perfekt solstolsvinkel och det finns rep som familjens alla klätterbaroner kan använda för att ta sig upp till terrasserna ovanpå de stora fönstren.

I sann gör-det-själv-anda är köket byggt med likadan plywood som husets inredning i övrigt, med gamla kökslådor, vitvaror och diskbänk som fyndats på Blocket eller donerats av vänner.Skärbrädor, Garbo.

Men huset har inte bara fönster utåt, mot den där själv­klara utsikten, utan även in mot schaktet. Just det fönstret kommer från Leos brors, formgivaren Alexander Lerviks, hus på Lidingö och är en vink till barndomshemmet där Leo och Alexander bodde på ett loft med 1,6 meter i takhöjd. Från ett invändigt fönster kunde de titta ned i mammans ateljé, och när det var öppet ropa till föräldrarna. Nu har Leos barn Siri och Edvin den möjligheten. Invändigt är huset klätt i plywood, även trappan är av limmad plywood. Leo verkar rätt säker på att den är Sveriges billigaste. Materialet dominerar invändigt, men huset bjuder på kontraster. Gammal spis och ugn, fynd från Blocket eller gåvor från släktingar. Men det finns även kontraster i takhöjd. I köket har höjden krympt så att Leo når taket när han sträcker upp armen.

– Huset ska vara som en bil, menar Leo. Man ska kunna sätta sig utan att slå i huvudet.

En variant på den mossiga liknelsen att god arkitektur liknas vid en damsko – liten och nätt, men rymlig och bekväm att bära. Att se ett hus som en bil är ett sätt att se på arkitekturen. Det går också att beskriva hus krassare, vilket är precis vad Leo med sin erfarenhet gör:

– Man kan se ett hus som en kulturell produkt eller som tvåtusen timmar. Antingen lägger man dem själv på huset, eller så gör någon annan det.

Det är femtio arbetsveckor. Tio års semestrar. Även om Leo skapat huset med en hel del hjälp av släkt och vänner så är det mycken förlorad ledighet som lagts i potten. Hur har han hunnit med detta sedan byggstarten på hösten 2010? Vad har familjen behövt göra avkall på? Och framför allt, har äventyret varit värt besväret?

Läs också: Kika in Elle-redaktörens renoveringsprojekt i Djursholm

Två exemplar av Mogens Kochs regissörsstol MK 16 ståtar i fönstret.

I våningsängen ligger överkast från Linum och kuddar från NK. Inredning.

Aldrig har väl kontrasten mellan fram- och baksida varit så tydlig som här. Men varför ska fönster placeras mot en mörk granskog när ett vidunderligt landskap ligger framför huset?

Man kan anta att en och annan av de där timmarna har varit outhärdliga minuter av frustration, slitet hår och hammare som träffar tummen i stället för spiken. Men borde inte uppoffringar, mödor och strapatser göra tillfredsställelsen större när allt väl är klart? Kan de förhöja njutningen av att klättra upp längs taket (som lämpligt nog har fått en idealisk solstolsvinkel) och sätta sig på den terrass som skapats av taket till fönsterlådan utanför köket?

Italo Calvinos bok Klätterbaronen, ligger på bordet i läs- och arbetsrummet. Det är naturligtvis en slump, men det ser ut som en tanke att berättelsen om Cosimo di Rondò som år 1767 klättrar upp i ett träd för att aldrig mer sätta sin fot på marken, ligger framme när vi rör oss upp i huset. Vi rör oss för att få nya perspektiv på tillvaron. Vem vill inte ha det, och vem hittar inte sina egna önskemål på Qvarsebos lista över vad det är tänkt att familjen ska få ut av vistelsen i huset på landet. Och just därför kan Leo, utan att tveka, säga att huset är ett uttryck för vår tid. Fast det ser ut som raka motsatsen till det mesta som byggs.

– Det är inte så att vanliga krav alltid kräver vanliga lösningar, förklarar han. Eller att unika krav alltid får unika lösningar.

Läs också: Unikt arkitektritat sommarhus i Norrtälje – se alla bilder här

Greta Garbo, en av Hollywoods mest älskade skådespelare genom tiderna, levde sitt liv i skymundan och få var förunnade att lära känna henne. Nu, 27 år senare, får vi se hur hon bodde när hennes hem i Midtown på Manhattan i New York är till salu.

Våningen om 265 kvadratmeter har tre sovrum, tre badrum, en privat hiss och var Greta Garbos hem i nästan 40 år. Hon flyttade in 1954 och bodde där tills hon gick bort 1990, då hennes brorsdotter Gray Reisfield ärvde lägenheten. Gray Reisfield och hennes man bodde fram till 2013 i lägenheten, men nu har familjen valt att sälja den efter att den stått tom ett tag.

Våningen har utsikt över East River och enligt Greta Garbos brorsdotters son Derek Reisfield var utsikten en av orsakerna till att hon valde att bo just där, eftersom vattnet och båtarna som passerade påminde henne om Stockholm.

Priset för den fantastiska våningen? 5,95 miljoner dollar, motsvarande drygt 52,7 miljoner svenska kronor. Dessutom måste den nya ägaren betala en månatlig ”hyra” på drygt 9000 dollar – och kraven slutar inte där. Eftersom våningen ligger i den exklusiva byggnaden ”The Campanile”, som bland annat bebotts av kändisar som Rex Harrison och Ethel Barrymore, måste köparen betala hela summan på en gång.

Greta Garbos sovrum har i stort sett hållits intakt och är klätt i laxrosa siden med svenska skåpdörrar som prydnader på väggarna. Skåpdörrarna importerade hon från sitt sommarställe söder om Stockholm.

Foto: Halstead

Vardagsrummet ska ha varit hennes favoritrum med sin utsikt över floden.

Foto: Halstead

I gästrummet finns en matta som skådespelerskan designade själv.

Foto: Halstead

Lägenheten har väggar i furu och flera inslag av grönt och rosa. En del av Greta Garbos imponerande konstsamling finns kvar, men varken konst, prydnader eller möblerna ingår i köpet av den exklusiva våningen.

Foto: Halstead

En del av våningen renoverades under 90-talet och både badrum och kök är helt nya. Dessutom gjordes Greta Garbos garderob om till ett kontor.

Foto: Halstead

Den exklusiva byggnaden ligger på 450 East 52nd Street.

Foto: Halstead

Läs också:

Svenska Hollywood-stjärnans underbara Gotlandsgård är till salu

Kika in i magiska 1600-talspalatset – mitt i stan

Kika in i modebloggaren Kenzas lägenhet 

Det var på en sådan där perfekt sommardag som de bestämde sig. Magnus Wittbjer och Micha van Dinther semestrade i Magnus föräldrars franska sommarhus och njöt av att ledigt kunna förflytta sig mellan inne och ute bäst de ville. Att smyga ut barfota med morgonkaffet, öppna en tidning och sedan resa sig och fixa ett kallt glas mimosa. De kom fram till att detta var livskvalitet i sin renaste form.

– Vi trivdes väldigt bra i vår dåvarande lägenhet i Malmö men blev ändå ständigt rastlösa och nästan klättrade på väggarna. Vi hade inte ens en balkong och det där med att ’bara gå ner i parken’, det är ju aldrig lika lätt i praktiken.

Det klassiska, att ha två boenden, ett vardera för vardag och fritid, var ingenting som intresserade dem. Så trots att de båda är storstadsmänniskor sökte de nu ett permanent boende närmare naturen. Södra Skåne skulle innebära en lagom stor omställning i och med närheten till Malmö, där de bott och arbetat de senaste tio åren.

Micha är designskribent med bland andra Residence som uppdragsgivare, han är även Wallpapers ögon och öron i Skandinavien och har de senaste åren haft över 200 resdagar om året, både i jobbet och privat. Något som kommer naturligt för honom efter en uppväxt där han, hans nederländska föräldrar och hans tre syskon flyttade fram och tillbaka ett 30-tal gånger över hela världen.

Ett år Los Angeles, ett i Tokyo. För 16 år sedan bodde han i Stockholm och där träffade han Magnus som då arbetade med marknadsföring. Och även om de på många sätt är väldigt olika – Magnus är till exempel tokig i klassiska sportbilar – så har de ett brinnande intresse gemensamt, det för design och inredning.

Byrå, spegel och skrin av Magnus mormor och morfar. Matta Kasthall, lampa, Elarmatur Kosta.

När sovrumsgarderoben byggdes mätte Micha och Magnus var femte centimeter – de gamla väggarna är allt annat än raka. Knopplist, Blocket. Hamam-handduk från Frankrike.

När de här två esteterna nu skulle hitta ett nytt boende var de därför ute efter något unikt, helst i en nedtonat elegant stil.  Men räknade inte med att hitta något sådant utan stålsatte sig för den sannolika renovering de hade framför sig. En uppsjö av visningar och en handfull budgivningar senare hittade Micha ett hus till salu på Blocket.

– Det kanske låter klyschigt men jag visste direkt – det här huset var så nära drömmen vi någonsin skulle komma.

Därför var det med stor nervositet de gick på visning. De hade förlorat några budgivningar innan och denna gång misstänkte de att spekulanterna hade mer tillgångar.

– Hela uppfarten var full av dyra svarta bilar – det såg ut som begravningen av en maffialedare.

De vann.

– Det är otroligt. Först hade vi en etta på 36 kvadratmeter i Stockholm som vi sålde och kunde köpa en trea i Malmö för och sedan sålde vi den och, ja, här är vi nu.

Micha samlar som Magnus säger på »skrovlig brun keramik«.

I den ljusa entrén ligger en beigegrå kelimmatta på det uppvärmda golvet. Framför den tre piedestaler av Matti Carlson med vackra keramikobjekt ur Michas samling. Fåtölj How high the moon av Shiro Kuramata för Vitra.

Större delen av huset upptas av ett stort sällskapsrum och kök. Micha och Magnus fick bygga till köksön och sidoskåpet för att få mer plats. Luckorna Solitär är en utgången kollektion från Ikea, de nya bitarna hittades på Blocket. Pallar, Frama och industrilampor, Pefege. Handgjord skärbräda, Sløjd.

De tidigare ägarna har smakfullt renoverat huset som dessförinnan var oisolerat med  stampade jordgolv. Entrén var tidigare en port rakt igenom huset men där finns nu ett stort glasparti som släpper in ljus från morgon till kväll. Taket har isolerats och täckts med vitmålad träpanel. Golvet består av gjuten betong med inbyggd golvvärme.

Det råa och avskalade uttrycket fortsätter uppåt de putsade väggarna där dörr- och fönsterkarmar inte klätts in med profilerade lister utan lämnats nakna och rakryggade. I dag består bostadsdelen av två stora förråd, två sovrum, ett generöst badrum, ett kombinerat arbetsrum och bibliotek samt ett stort vardagsrum som mynnar ut i kök och matsal.

I vardagsrummet går taket ända upp i nock och det är en nästan sakral känsla som Magnus och Micha har mjukat upp med en stor kelim-matta, Ligne Rosets ikoniska Togo-soffa, stora auktionsfyndade urnor med gröna växter och ett vintage displaybord i mässing från Italien. Mitt i rummet finns en formgjuten trappa i betong som blir som en skulptur med sina raka hörn och sitt stadiga uttryck.

Lugnet, tystnaden och det vackra landskapet är den stora behållningen med deras nya boende. Här är de mycket mer i naturen.

– Jag har blivit otroligt intresserad av bondens år och kikar ständigt på vad de håller på med, säger Micha.

I matsalen samsas Ray och Charles Eames klassiska stolar med bordet från Dis. På bordet en skål från Terracotto, fat i trä och en keramikvas.

När paret flyttade in fick de gamla möblerna göra plats för nya, lite större pjäser som de klassiska skinnsofforna Togo från Ligne Roset och de auktionsfyndade urnorna. Läslampan Puck av Åke Hultgren. Kuddarna har Magnus syster gjort.

På bordet en rökelsehållare från Cinnamon projects och runt keramikobjekt av Bente Brosböl Hansen.

Gästrummet har en egen utgång till den vindskyddade uteplatsen och en garderob för parets många utländska gäster som gärna stannar några dagar. Allmogestolen är ett secondhandfynd, det lilla sidobordet finns att köpa på Typeo.se. Ljusstake, Village, pläd, Alfred.

Tre dagar i veckan arbetar paret inne i Malmö och vill de åka utomlands så ligger Köpenhamn bara en timme bort med bil. Resten av tiden spenderas hemma, och för att underlätta hemmamysandet öppnade de för ett år sedan webbutiken Typeo som säljer väl utvalda designobjekt.

Tanken med butiken är att erbjuda kunderna produkter med hög designgrad som de inte finner i var och varannan inredningsbutik. Ett av de första varumärken de representerade var Hasami porcelain, keramikvarumärket som exploderat i bloggosfären det senaste halvåret eftersom produkterna så bra sammanfattar alla årets trender: uppdaterat 70-tal, spännande strukturer, nedtonad lyx och naturskala.

I badrummet har de tidigare ägarna formgjutit ett handfat. Produkter från Frama och Aesop. Glasburkar, Granit.

På bordet en cylindervas med torkade kardvädd- stjälkar som Magnus plockat i närheten. Karaff från Granit, serveringskärl från Terracotto och Hasami porcelain, sfär i förstelnat trä.

Tomtens enda äppelträd ger frukt från tidig till sen höst eftersom två sorter ympats in. I den djupa fönsternischen finns displaykuber i glas och prydnadssfärer i förstelnat trä, båda Typeo.se. Konstverk, Eva Wittbjer.

Det märks att de har ett otroligt öga för design. Både på utbudet i webbbutiken men framför allt på inredningen i bostaden. Och detta kommer alla som är nyfikna att kunna ta del av den 14–16 april då Skånes årliga Konstrunda går av stapeln. Typeo kommer att ställa ut i Magnus och Michas hus, och förutom webbutikens vanliga utbud, affischer med drinkrecept som båda
designat tillsammans samt vintagemöbler, så kommer de även att ställa ut tre konstnärer.

Den danska fotografen Kenneth Rimms vackra naturporträtt, den skånska keramikern Alexandra Nilasdotters keramik och textilkonst av den amerikanska konstnären och stylisten Mengly Hernandez som är gift med en svensk man och tillbringar en hel del tid i Skåne.

Micha van Dinther & Magnus Wittbjer

Ålder: Micha är 38 och Magnus 48 år.

Bor:  på 290 kvadratmeter i ett gråstenshus från 1842 i Hunnestad i Skåne.

Gör: Micha är designskribent och art director och Magnus är copywriter och marknadsstrateg. Tillsammans driver de livsstilsbutiken Typeo.

Aktuella med: Bjuder i samband med Konstrundan i Skåne in till »Sveriges mest offentliga husesyn«.

Öppet hus

Under Konstrundan i Skåne, mellan den 14–16  april, kl 10.00–16.00 håller Typeo öppet hus hemma hos Micha och Magnus.

Allt besökarna ser är till salu. Förutom det vanliga utbudet i webbutiken kommer paret även att ställa ut verk av en fotograf, en keramiker och en
textilkonstnär. Typeo finns på Gamla Lundavägen 418 strax utanför Ystad.
Håll koll på Instagram och Facebook för kontinuerliga nyhetsuppdateringar om eventet.

Texten är en bearbetad version av reportaget som publicerades i Residence nummer 2, 2017. 

Läs också: 

Kika in i stjärnarkitektens funkislya på Kungsholmen

Blågrå toner och konst hemma hos yogadrottningen Estelle Nordenfalk

Kika in inredaren Daniel Östmans vackra orangeri mitt i stan

Precis intill Nytorget på Södermalm ligger den här trendiga och stilrent inredda lägenheten, som nu säljs av Icons chefredaktör Peter Smirnakos, som bor där med sin familj.

Härligt ljusinsläpp, genomtänkta ytor och exklusiva materialval går som en röd tråd genom de 90 kvadratmetrarna som utgör bostaden på Södermannagatan. Eller vad sägs om en generös takhöjd, fiskbensparkett av ek, stora spröjsade fönster och spegeldörrar?

Foto: Nick Neo för Innerstadsspecialisten/mäklare: Charlotta Larsson

Det stora köket består av smakfullt grå snickerier, rostfria vitvaror och en centralt placerad köksö med skiva av Carraramarmor, precis som bänkskivan, vilket som binder ihop helheten.

Få vägghängda skåp och öppna hyllplan framhäver den stilrena kakelväggen och detaljerna i mörkt trä skapar en tidlös känsla.

Även vardagsrummet kännetecknas av den öppna, ljusa känslan och inredningen går i naturnära toner, som gör att detaljerna framhävs och får ta plats.

Den asymmetriskt utformade tavelväggen och den öppna bokhyllan ger sällskapsytan en personlig prägel och de olika trämaterialen skänker värme till inredningen.

Sovrummet är klassiskt och avskalat och går i svart, vitt och gråskala med enstaka färgklickar som piggar upp.

Mer information och fler bilder på bostaden hittar du här.

Läs också: 

De lämnade stan för lantlivet på Österlen – besök deras hus i helgen

Spana in tv-profilens klimatsmarta hus vid vackra Oslofjorden

Kika in i stjärnarkitektens funkislya på Kungsholmen

Det kommer ett sms precis innan jag ska gå ombord på den lilla puttrande skärsgårds­båten med det lite skrytiga namnet Monsun, ett lite rappt och oroligt sms från Emma. »Har du kläder på dig?« Jodå, man har ju varit i skärgården förr. Efter 20 minuters färd genom salta havet, från Simpnäs längst ut i norra skärgården utanför Stockholm till Arholma tar fru Skärgårdsduglig emot vid bryggan, i lång regnrock och det lockiga håret i en tofs under sydvästen. Under armen en bal med toarullar. Min klädsel granskas och får ett halvt okej. Men så till nästa fråga: »Kan du cykla?«

Jodå. »För någon vecka sedan hade vi ett gäng amerikaner på besök, de kunde faktiskt knappt sitta på en cykel«, ropar Emma, som till vardags är designer för företag som bland annat Ire och innerstadscoola Asplunds, medan hon svischar iväg upp på nästa kulle. På Arholma finns inga bilar, så vi cyklar upp och ner genom en blommande försommarskog, tills vi kommer fram till hennes eget sommarparadis.

Huset Arvidas visar finsidan för besökaren, den nymålade med köksingång och ett gigantiskt plommonträd på knuten.

En stor gul träkåk som byggdes av öborna Arvid och Selma 1898, han lots, hon från en redarfamilj. Huset är beläget i en egen vik och med tillgång till eget båthus. Ett veritabelt Madickenparadis, det enda som
fattas är väl tjänstefolk som en Alva eller en Linus-Ida som ligger på bryggan och skrubbar tvätten …

»Ja, sådant en chefredaktör som Madickens pappa hade råd med för hundra år sedan«, ler Emma snett och öppnar den vackert ockrafärgade dörren till förstukvisten, där staplar med färgburkar och penslar ger omedel­bar farbror Melker-känsla. När Emma och maken köpte huset Arvidas fanns det inget vatten indraget, men väl el i rejäla aluminiumledningar.

»De var lite efter härute i skärgården med sådana framsteg. Fastän de ju hela tiden åkte till Stockholm.« Sedan berättar Emma om den stora förälskelsen som drabbade henne den dagen hon såg huset.

»Det var en tidig påsk som inföll i mars, med vidrig snöstorm och en överfull båt från Simpnäs. Båten var så fullproppad med människor att vi inte fick ta med oss barnvagnen över, vi fick ha sonen i en babybjörn. I huset var det svinkallt, mäklaren hade inte ens tänt en brasa. Ett annat spädbarn skrek oavbrutet under hela visningen. Ingen annan la bud på detta ruckel. Men jag såg potentialen direkt.«

I fastigheten ingick även fyra hektar land, drygt 40 000 kvadratmeter. Emma, som är uppvuxen på en bondgård utanför Göteborg, tog med mamma och pappa som tyckte att åkrarna runt om inte direkt var väl­skötta. »Men vi hade letat i flera år efter ett sådant här hus. Vi hade en lista med fem punkter som var måsten. Vi ville ha en ö. Vi ville att det skulle bo folk på ön året runt. Det skulle finnas restaurang och handelsbod. Det skulle vara oförstört och genuint och ha mycket charm. Så vi fick leta i tre år.«

Bondedotter som hon är tyckte hon inte att de där fyra hektaren var så särskilt skrämmande.

Att köra traktor är en baggis och röja skog är bara kul. Dessutom har Emma miljötänkandet i blodet. »Jag tror att det handlar om att jag är uppvuxen på en gård som har bebotts i fem generationer. Många möbler hemma hos oss var över hundra år gamla. Det där med att man ska lämna något efter sig är djupt rotat i mig. Och redan i skolan valde jag ofta miljö­aspekter för grupparbeten. Mina föräldrar var kanske inte världsbäst på källsortering men de förmedlade ett hållbarhetstänk, målade med linoljefärg och lärde ut vad en fönsterfura är för något.«

Huset renoveras steg för steg och med noggrann byggnadsvårds­research. Emma kan hålla ett femton minuters föredrag om taklisten och åt vilket håll den ska vändas.

Emma är en av få svenska designer som hela tiden arbetar miljöinriktat. Hon har också en sådan utbildning i botten, och har under sina verk­samma år aldrig släppt ifrån sig en enda produkt där inte miljöaspekten har varit en av de drivande utgångspunkterna. »Ofta funderar jag redan från början på hur en produkt ska kunna återvinnas, hur den kommer att hamna i olika containrar och att det ska vara lätt för användaren«, skrattar hon.

Hennes formgivarkarriär har gått via Nyckelviksskolan, Beckmans, Ikea och Thomas Erikssons arkitektkontor. Sedan 1999 driver hon en framgångsrik egen verksamhet, där hon fått eftertraktade priser för en del av sina möbler, som ofta har en lite shakerinspirerad aura, det är trärent och elegant. Numera jobbar hon mestadels åt Asplunds och Ire möbel, där hon är konstnärlig ledare. Hon är också involverad i Tre sekel, ett möbelföretag som år 2013 började anlita Emma för att modernisera sitt nästan 70 år gamla sortiment.

På Tre sekel jobbade Emma tillsammans med Tibro-entreprenören Bertil Lindström som hastigt gick bort i fjol. Emma tog fasta på Tre Sekels mycket lokala och miljövänliga produktion, där det mesta av råvaran var lokalproducerad inom en radie av femton mil. Hon bytte ut en del plastfärger och övertalade målarna på fabriken att använda äggoljetempera, en färg som användes på möbler redan för 300 år sedan. »Det blev först lite gnäll om de två veckor långa torktiderna, men sedan rullade det på.«

Verandan ligger en trappa upp, här brukar det vankas gästabud med utsikt över Östersjön.

Även på hennes nyritade produkter, som den prisade soffan Greta och nu senast länstolen Ida, är det äggoljetempera som gäller. Och i sina egna boenden, både i stan och i skärgården, målar hon helst med linoljefärg. Som i sin förra lägenhet i Hammarby Sjöstad där hela ekparketten slipades om och där Emma sedan målade hela golvet med linolja. »Där fick jag inflammation i handleden, för att färgen var för trögflytande.«

All annan färg fnyser Emma åt. »Plastfärg«, säger hon med tydlig avsmak i rösten. »Men om det är vattenbaserat?« »Det är alltid någon annat skit i, var så säker.«

Vy in till matsalen som ligger bredvid köket. På landet inreder den annars så moderna Emma med loppisfynd och arvegods.

Dörren till köket är ny, fastän det intesyns över ­huvud­ taget. I köket la paret in nytt golv,kaklade väggarna, tog upp en ny dörr till trädgården och byggde en köksö. »Helt mussäkert, men det visste jag inte innan!«säger Emma.

Kakelugnen ståtar i vardagsrummet. På vintern värmer den upp halva huset.

Badrummets placering på ovanvåningen var en liten knäckfråga. »Men där släppte vi på det ortodoxa byggnadsvårdssynsättet, för om det ska vara tidsenligt så hade man ju inget badrum inomhus.« Tvättfat av Philippe Starck från Duravit, blandare från Mora.

Det är mer än tio år sedan Emma och maken köpte huset på Arholma. Ena sidan målades för några somrar sedan, den omålade som vetter mot havet står på tur. »Den här ska jag måla i sommar«, säger hon ärligt förtjust. »Med linolja förstås. Tack vare att detta inte är målat sedan 50-talet är det bara att knacka bort färgen lite lätt och sedan kan festen börja.«

Om man ska tro på henne är det fortfarande en njutning att hantera penslar och färgburkar sommaren igenom. Och det syns i huset. Överallt ligger det projekt: Färgburkar i hallen, buktande tapeter i vardagsrummet. På åkern utanför en gigantisk stapel med avverkad skog och bråte som ska eldas upp. När paret tog över huset drogs det in vatten, köket renoverades och de byggde ett badrum på ovanvåningen. Det svåraste beslutet var att flytta trappan som låg på ett konstigt ställe.

»Du kan se här på väggen var den låg förut. Jag kan inte riktigt bestämma mig för om vi ska måla över det. Jag tycker ju om det där redo­visande, när man ser förändringarna.« Ett hus är till låns, så är det i Emmas värld. De som kommer efter ska veta vad som har hänt.

Hon pekar på tomten norr om huset. »Vi avverkade 200 kubik skog där under vintern. Där har vi styckat av tre tomter. I morse gick jag och rensade lite med röjsågen. Och det där hallonsnåret borde jag ha tagit bort förra helgen, nu är det redan manshögt.«

För de avstyckade tomterna har Emma ritat stugor som hon också har fått bygglov för. »Då blir det enkelt för köparen, och jag har lite koll på hur det ser ut på våra granntomter.«

Se upp i backen, här kommer sommaren! Emma och barnen Julle och Fabbe i full karriär på cykel. På Arholma finns inga bilar.

Det är lite Pippi Långstrump över Emma som kör traktor – »men det är inte svårt«, klättrar upp på alla stegar, röjer skog och lägger nät. Å andra sidan finns det också strukturmänniskan som skriver listor över pro och kontra, och som gärna vill ha kontroll på läget. Hon tar gärna saker i egna händer och är inte rädd för att hugga i. Det kan gälla att skrapa färg på fem meters höjd, jaga bort grävlingen under huset, leda midsommardansen runt Arholmas kända stång, vara valberedning för öns förening eller just, rita stugor för granntomten. Emma tar sig an uppgiften.

Det enda som kan skrämma Fru Skärgårdsduglig är möss. »Jo, jag har stått på en stol och skrikit, det är helt sant. Men grävlingen som bosatt sig här under huset är jag inte rädd för, den är jag bara sur på. Om han inte flyttar på sig kommer jag nog att skaffa jaktlicens.«

Projekten framöver är många. Den där gäststugan där, till exempel, borde man inte riva den otidsenliga förstukvisten, och när det blir hur mycket tid som helst över så vore det ju härligt att få fram den ursprungliga vägen till huset från sjösidan, då måste det där hallonsnåret bort, och så vidare i all oändlighet. Blir hon aldrig matt av att den här renoveringen aldrig kommer att ta slut? Man får ta en sak i taget, säger Emma som med sin familj bor i lägenhet på Södermalm i stan och som glatt kan tänka sig att så småningom, i nästa livsfas, vara mer bofast på ön.

»Jag kommer alltid att ha kvar en lägenhet i stan, jag behöver den pulsen också, och är alldeles för social för ensamliv«, säger hon. »Men jag kan jobba från ön, när barnen är lite större så kanske …«

Nu är det tre veckor till jul, minst sex veckor på sommaren och minst en helg i månaden som tillbringas på Arholma. »För tillfället är sönernas fotbollsmatcher på helgerna ju en viss hämsko«, konstaterar hon. »Men de spelar ju kanske inte fotboll för evigt. Vad tycker du, ska man riva hela den där gäststugan? Eller bara förstukvisten?«

Båthusets gistna brädor viskar om framtida sommardrömmar.

Åren efter millennieskiftet lever paret Hjärre-Nettleton Londonliv. De har fullt upp. De är omskrivna för sina inredningar, prisbelönta för sina landskapsprojekt, beundrade för sin förmåga att realisera storskaliga kontorsbyggnader i motorvägskorsningar som är både experimentella och lekfulla. Redan 2001 utnämns Dive Architects till ett av Storbritanniens mest intressanta nya kontor.

Men på hemmafronten är det kaos. Hjärres lillasyster Maja flyttar från Göteborg till London för att hjälpa till. Och för att Maja ska ha någon att umgås med på fritiden sammanför Hjärre henne med receptionisten på kampsportsgymmet där hon tränar.

Receptionisten heter Åsa och kommer från Dalarna. Åsas pojkvän heter David och är gymmets chef. Maja och Åsa blir goda vänner. Och över tio år senare, 2013, när Åsa har fått ärva en tomt utanför Borlänge och David och hon funderar på att bygga ett kataloghus, då säger Maja: ”Varför anlitar ni inte min syrra och hennes man i stället?”

Bärande pelare har smugits in i sällskapsrummets öppningsbara fönstervägg. Stolarna och lamporna är designade av nordiska mästermodernisterna Arne Jacobsen och Alvar Aalto.

En liten trappa leder från vardagsrummet upp till sovrumskorridoren. Sovrumsdelen badar i ljus tack vare takfönstren och kortändens panoramautblick. Från den lilla bänken har man uppsikt över grusvägen.

Fem kilometer öster om Borlänge, på andra sidan Dalälven, ruvar Ösjön. Den är omfamnad av tall, björk och ljung, och första gången Nettleton och Hjärre besökte platsen trodde de att de hade kört vilse.

– För mig är detta John Bauer, säger Hjärre.

– En saga. Man är ensam i världen. Det är sly på marken och stenbumlingar med mossa och plötsligt dyker det upp någon gammal lada som är så vacker att man bara måste stanna och ta kort. När vi skulle dit första gången höll vi på att köra fast på den smala grusvägen för vår bil är ganska låg och vägen var så jäkla kuperad så det var helt sanslöst.

När de slutligen nådde fram möttes de av en faluröd liten stuga från 40-talet tronandes på en 2 000 kvadratmeter stor tomt med vidunderlig utsikt över Ösjön. Eller snarare, med potentiell utsikt över Ösjön, för tallarna och björkarna växte så tätt att man knappt kunde skönja sjön bakom de 20 meter höga störarna.

– Det var så mycket träd att vi undrade hur det kunde komma ner något dagsljus över huvud taget?

Därför började duon med att markera vilka träd man ville behålla. Och medan man stövlade runt där bland blåbärsriset på tomten klarnade bilden av den framtida villan. Med sig hade man Åsas och Davids brief, en önskan om en vinterbonad villa med ett vardagsrum och fyra sovrum. En sådan sekvens kunde man nog få plats med där uppe på åsen, enades man om, möjligen med en knäck i fasaden för att bättre harmoniera med terrängen. Och att öppna sig mot vattnet och sluta sig mot skogen, det var förstås självskrivet. Liksom att huset skulle respektera platsens enkla själ, det kunde ju inte stå där uppe och larma och göra sig till.

Det var därför som träden var viktiga, för att få huset att smälta in. En helt och hållet renrakad tomt.

– En sargad plats, konstaterar arkitekterna.

Murstocken delar det vidsträckta rummet i två, med kök och matsal på södra sidan och vardagsrum på norra. Hays egendesignade Mags Soft Sofa sällskapar med Harry Bertoias diamantfåtöljer för Knoll. Mässingslamporna är av Alvar Aalto.

Först om tio år lär byggnaden framstå så som arkitekterna föreställt sig den. Som en kamouflerad koja i skogsbrynet. Då kommer den järnvitriolbehandlade fasaden att vara kvartsitgrå och från baksidan lär huset knappt synas alls, för även ytterdörren är klädd i samma kvistiga furupanel och mot fasaden är det tänkt att veden till den öppna spisen ska staplas.

– Som en hommage till Ralph Erskine, säger Nettleton och refererar till sin landsmans lilla bostadslåda utanför Lissma (numera återuppbyggd på Lovön) där hela baksidan är täckt med klabbar.

Beställarna önskade ett trähus på betongplatta. Betongen blottas även interiört, här försedd med golvvärme. Väggarna var först tänkta att resas i plywood, men plånboken krävde gips.

Det är som att huset har ritat sig självt. Beställarnas tydliga kravspecifikation har förvandlats till en enkel rumsfil uppdelad i två. Du gör entré i mitten. Vill du vara själv svänger du höger till sovrummen, och vill du umgås, sitta framför brasan, laga mat, då svänger du vänster till vardagsrummet.

Busenkelt.

– Njae, inte så enkelt, invänder Nettleton och klickar snabbt fram en bild på ett halvt dussin planlösningsmodeller, alla testade och avfärdade. Och sedan ett halvt dussin takmodeller, vissa av dem sågtandade, andra facettformade.

Designprocessen har tydligen handlat mycket om att förenkla, om att renodla.

– Men bara upp till en viss gräns, betonar arkitekterna och lutar sig båda fram över modellen och pekar med pennor – här, här och här – enkelheten är skenbar, de 120 kvadratmeterna rymmer fler finesser än man kan tro. Det får inte bli tråkigt. Som fasaden. Vi har jobbat mycket för att ge liv åt fasaden. Eller pulpettaket. Det häver sig upp i vardagsrumsdelen och dippar i sovrumsdelen. Som ögon som blinkar.

Eller det lilla fönstret mot baksidan och vägen, som har en väggfast bänk där du kan krypa upp och läsa böcker medan du spanar efter gästerna.

Eller de två trappstegen som leder från sovrumsdelen ner till vardagsrummet, från privat till socialt, som får huset att kännas så mycket rymligare, vardagsrummet sträcker ut sig för dina fötter.

Eller sovrummen, som alla har en egen ytterdörr ut mot horisonten, från sängen kan du göra en saltomortal rakt ner i vattnet (nästan).

–Att öppna sig mot naturen uppfattar jag som väldigt skandinaviskt, säger Nettleton.

Till och med entrén är mer raffinerad än förväntat:

– Tänk dig, du närmar dig huset från den slutna, mörka baksidan«, säger Hjärre och promenerar med handen över den röda bordsskivan. Och så öppnar du ytterdörren, tar ett kliv upp, och – pow! – framför dig är det plötsligt helt glasat, ljuset strömmar in och du har en obruten utsikt ut över sjön.

Den järnvitriolbehandlade furufasaden kommer med åren att gråna. Genom att placera plankorna i olika ledder skapas ett ljusspel i eftermiddagssolen. Bortom Ösjön ligger Dalälven och Borlänge. När det är stiltje kan man höra Bergslags­tågen passera.

Det långsmala huset har en knäck i fasaden där en överbyggd terrass kilats in. Sommarkvällar kan utrymmet lätt avskärmas med ett välbehövligt myggnät.

Beställarnas önskemål var få men tydliga. Att huset skulle vara utrustat med badkar var ett. Blandare och dusch, Vola.

Från entrén leder en glasad dörr direkt ut på en överbyggd terrass. Trädäcket är inkilat i armvecket, där huset knäcker. Det öppnar sig likt en solfångare mot solnedgången.

– Här är det bara du och det vilda. Det är helt tyst. Från andra sidan sjön kan du ibland höra något ensamt tåg på väg härifrån till evigheten uppe i Norrland. Man påminns, ’Visst ja, det finns en civilisation någonstans där ute ändå’.

Foto: Gustav Mårtensson

Dive Architects

Dive Architects grundades i London 2001 av svenska Ia Hjärre och engelske Andy Nettleton. Hjärre är utbildad vid KTH i Stockholm, Bartlett i London och ETSAB i Barcelona, Nettleton vid Leeds school of the built environment och Glasgow school of art. 2008 flyttade de till Stockholm och har sedan dess varvar den egna verksamheten med lärartjänster på KTH.

Kontoret har i dag två anställda, och portfolion rymmer allt från mobila paviljonger och kontor för Svenska bankföreningen till 80 000 kvadratmeter stora köpcentrum i Liaoningprovinsen i östra Kina.

Texten är en bearbetad version av reportaget i Residence nummer 2, 2017. 

Läs också: 

Kika in i designern Emma Olbers drömhus i skärgården

De lämnade stan för lantlivet på Österlen – besök deras hus i helgen

Icons chefredaktör säljer sin stilrena lägenhet på söder – kika in

Få de senaste trenderna och nyheterna – varje vecka!

Ja, tack!

Ja, jag godkänner Aller medias integritetspolicy

Få mer av Residence – klicka på ”Gilla” nedan för att följa oss på Facebook

Anitha Schulman har flyttat 20 gånger under sina 38 år i livet. Bara sedan hon fick sitt första barn för sex år sedan har hon hunnit med fem flyttar. Första stoppet var en sekelskifteslägenhet med egen uteplats i Vasastan. Men den visade sig vara för trång, »badrummet var en skokartong«. Så familjen flyttade, via ett kort stopp på ett lägenhetshotell i Solna, till en modern arkitektritad lyxlägenhet på Grev Turegatan, och lagom till inflyttning föddes sonen Tom Allan.

– Det blev för trångt igen! Dessutom lärde jag mig att barnstök syns mycket mer i en modern öppen planlösning än i ett hem med rum och möjligheten att stänga dörrar. Om jag har någon typ av OCD är det mot stök så jag höll på att bli galen där.

Det långa vardagsrummet i klassisk funkisstil består av två delar med ett rumsavdelande glasskåpet i mitten. Skåpet har Edlund smide byggt åt Anitha. Idén fick hon när hon såg en liknande vägg på en restaurang i Miami. Tavla över soffan av Patrik Qvist.

Slutligen hamnade familjen i en funkislägenhet på Nedre Gärdet. Där hann de bo i nästan två år innan bomben att Anitha och exmannen Calle Schulman skulle separera briserade i media i december i fjol. En rimlig gissning, med tanke på hennes tidigare hattande, hade då varit att det var dags för ännu en nedpackning, magasinering, renovering och ett stadsdelsskifte. Men icke.

– Jag har aldrig trivts så bra i en lägenhet förut. Det här är mitt hem – så är det bara. Jag är i en ekonomisk situation där jag kan bo kvar så jag tvekade inte en sekund.

Det där med att agera snabbt och säkert är en del av Anitha Schulmans signum. Vill hon göra något så ser hon till att göra det – och helst på en gång. Hennes dagar är ett personligt hopkok av sysslor med en enorm bredd, från glamour till svett, från manusskrivande till porslinsdesign.

Pingvinen köptes för flera år sedan på ett galleri och betalades av under en hel sommar. Oxhorn från Uganda, mask från Kenya, glaskulan är teaterrekvisita och hittades på Blocket. Doftljuset ingår i en kommande kollektion från Anitha. Bysten föreställer Poseidon.

Mest känd är Anitha kanske för poddarna Fyllepodden och Lillelördag. Den första är en intervjupodd som behandlar alkoholvanor, som hon driver tillsammans med journalisten och författaren Sanna Lundell. Lillelördag är mer av en livsstilspodd, där Anitha och journalisten Ann Söderlund samtalar om sina respektive liv. Tillsammans med Ann kommer Anitha även snart att sätta upp en scenföreställning som tar avstamp i podden.

Ett annat ben i karriären är tv-produktionerna. Innan hon fick barn arbetade hon som projektledare för flera uppmärksammade produktioner, som Kungarna av Tylösand och Den hemlige miljonären, och för snart två år sedan skapade hon den uppmärksammade tv-serien Mammor, en sketchbaserad humorserie som hon både skrivit och medverkade i. Och just nu håller hon på med ett nytt film- och bokprojekt.

– Men det är hemligt än så länge.

De här uppdragen skulle kunna hålla vem som helst sysselsatt på heltid, men Anitha har fler intressen, fler idéer.

– Jag är kanske galen, jag får som små mikropsykoser av intressen som jag går all in i. Jag har bland annat designat en rakhyvel för kvinnor och en takeaway-behållare som jag faktiskt har patent på.

En del av hennes »mikropsykoser« pågår ännu, andra har resulterat i faktiska produkter. Som hennes bok 5:2 enligt Anitha Schulman eller hennes serier av inredningsaccessoarer. Av den senare sorten var en kollektion porslin först ut. Som barn hade hon åkt på semester till Tyskland och England och köpt porslin tillsammans med sina föräldrar.

– Men man fick aldrig använda det. När jag var mammaledig fick jag idén att göra ett finporslin som man kan använda varje dag. Så jag gjorde ett som går att diska i maskin.

– Den första porslinskollektionen Stories from the sea gjorde snabbt succé bland både press och konsumenter. Bland annat valde modedesignern Stella McCartney att använda sig av porslinet när hon skulle bjuda modepressen på lunch – hon blev till och med så förtjust i det att hon beställde det till sitt hem i England. Därefter har det tillkommit fler porslinsprodukter i samma blandning av upphottad lyx och enkel vardag.

– När jag designar saker utgår jag oftast från ett klassiskt element och sedan mixar jag det med något annat, typ ett vitt kakel och en dödskalle. Kombinationen av nyfikenhet och mod är en del i Anithas framgångsrecept. Om man frågar henne hur hon har lyckats bygga sig en sådan bred karriär så svarar hon att det handlar om att hon inte är rädd för besvär. Hon gör gärna grovjobbet och ger sig inte förrän hon lyckas. Dessutom nämner hon sin bakgrund som projektledare som en faktor i hennes framgång.

– Det finns massor av människor som har bra idéer, men de tappar sugen när den kreativa fasen är över. Jag förstår att idén bara är en liten del av genomförandet. Sedan vet jag också hur man hittar rätt samarbetspartner och det är superviktigt. Royal design distribuerar mina designalster till exempel. Jag kanske tjänar mindre per enhet, men ökar å andra sidan volymen.

Ena delen av vardagsrummet fungerar som ett ljust sällskapsrum. Soffa NK inredning, bord Jotex, lampa med marmorfot Lamp-Niklas, kuddar Habitat. Sittpuff Melimeli. På denna står Anithas nya bricka och kopp. På bordet ljusstakar från Asplund, sjöborre från Kenya och ett doftljus från Candelize.

Anledningen till att hon lyckats ro i land så många olika projekt är att hon är en »skitbra säljare som inte är rädd för att ta kontakt«, två egenskaper som hon säger att hon föddes med. Anitha adopterades från Indien när hon var två och ett halvt år gammal och flyttade tillsammans med sina adoptivföräldrar mellan flera olika småstäder under sin uppväxt. Hon var framåt, hade lätt för att få vänner och såg till att få sin vilja igenom. Bland annat startade hon en festival som finns kvar än i dag i Strömstad, »för att jag ville träffa killar«, eller sålde kokosbollar för att kunna åka på shoppingresor till Göteborg;

– Jag påstod att jag var med i en fri teatergrupp!

Hon jämför sig med karaktären Noora i den omtalade serien Skam och säger att hon ofta tog på sig ledarrollen i de olika vänskapskonstellationerna. Någonstans kände hon alltid att hon var lite för mycket för det lilla samhället hon bodde i.

– Det är en sådan skämskudde, men jag minns att jag blev intervjuad av lokaltidningen och att jag sa: ›Strömstad är för litet för mig, jag ska flytta till Stockholm och jobba på ZTV.

Modet och kärleken till oväntade möten syns i hennes hem. Inredningen är som en förlängning av Anitha själv. Hon har byggt om, byggt till, målat, inrett och piffat på sitt eget sätt. Sovrummet är väl tilltaget i sina proportioner och hon har möblerat det med stora möbler som tar för sig. Den resliga sängen, vars ram hon har byggt av en byggnadsställning, är ett riktigt blickfång. Den är extra bred, extra hög och har en romantisk sänghimmel som hänger från den råa stålkonstruktionen. Väggarna är målade i en djupt rosa kulör, och de garderober som ställts in i rummet har fått ett lager färg i samma ton. Mitt emot sängen hänger en stor tv och över den finns en handfull afrikanska masker.

– Folk får tycka att det är hopplöst omodernt, men jag älskar masker och inredning med afrikansk känsla.

Anitha i sin morgonrock och pyjamas från Chambres. Kudde bakom huvudet från Lagerhaus. Örhängen Caroline Svedbom, ring Swarovski. Badrumsmattan har hon designat själv. Den är gjord i frotté för att enkelt kunna tvättas.

Väggen med glashängare är inspirerad av restaurang Sturehof, som också har små hål i kaklet. Idén med hängarna ( finns att köpa på Jula) fick Anitha från vännen Hanna Bastin. Glasen på bänken är Anithas egen design och kommer att finnas hos Royal design till våren.

Under bordet i köket har Anitha satt in ett marmorgolv som är lättstädat. Accentfärgen i köket är svart. Masker från Tanzania, skåp Confident living, bord Garbo Interiör.

Hela rummet har en liten vibe av Mitt Afrika – de jordiga tonerna i sängkläderna, den stora sänghimlen och mixen av masker, stora palmer och en sänglampa med ett klassiskt Laura Ashley-motiv. Bredvid ligger det nyrenoverade köket. Där är det en lite mer klassisk sekelskiftesstil som mixats med ett stort franskt vitrinskåp och en glashängare som inspirerats av interiören på restaurangen Sturehof. Tanken med köket är att inredningen ska uppmana till att ha saker framplockade.

– Vårt tidigare kök var väldigt minimalistiskt och då ser det stökigt ut så fort man ställer fram ett mjölkpaket. Här ser det inte stökigt ut lika lätt.

Sängstommen har Anitha själv designat av delar av en byggnadsställning från företaget Fallskyddsteknik. Hon ville ha en stor säng med hotellkänsla. Sängkläder från Perspective studio. Koppen i förgrunden är Anithas egen design och kan fås i flera färger. Lampa från Vallentuna armatur, matta från Lauritz.

Badrummet har också renoverats nyligen och påminner med sitt vackra kakel i vitt och grönt om badrummet på ett lyxigt hotell. Det finns två tvättställ och ett badkar på tassar. I vardagsrummet finns ytterligare stilmix. Det avlånga funkisrummet har delats av på mitten av glas och en stålkonstruktion.

– Tidigare var det bara en möbelpromenad härinne. Sedan åkte jag till Miami och såg en sådan här glashylla på en bar, och kände att det var precis det som fattades.

Den bortre delen av rummet är nu ljus och har moderna lite avskalade möbler, medan den inre har mörkblå väggar, öppen spis och mjuka sammetsfåtöljer. Man kan sammanfatta boendet som en spännande mix av stilar och historia. Lite som Anitha själv – en spännande mix av egenskaper, historier och talanger.

Anitha i en Hollywoodglammig röd klänning av Giambattista Valli, som hon hade på fjolårets Guldknappengala. Strutsjackan, Wos.

Läs också:

Icons chefredaktör säljer sin stilrena lägenhet på söder – kika in

Kika in i arkitektparets moderna drömvilla i Dalarna

Spana in tv-profilens klimatsmarta hus vid vackra Oslofjorden

Få de senaste trenderna och nyheterna – varje vecka!

Ja, tack!

Ja, jag godkänner Aller medias integritetspolicy

Få mer av Residence – klicka på ”Gilla” nedan för att följa oss på Facebook

Villa Wehtje är en sommardröm, ett hus för underbart liv, fester och människor som träffas vid öppna dörrar mot havet. Funkisvillan i Falsterbo ritades 1936 av Josef Frank och har sedan dess brukats i privat stillhet. Först på senare år har dess rykte börjat spridas, även utomlands. Då och då kommer nyfikna arkitekturstudenter smygande, på jakt efter en svunnen tids bostadsradikalism. På ett stenkasts avstånd
bland nyfunkislådor, tegelpalats och herrgårdspastischer ligger ett gäng funktionalistiska pärlor som byggdes härute mellan krigen.

Josef Frank ritade fem av dem. Villans namn kommer från storfinansfamiljen Wehtje som grundade Skånska cement, ägde Ifö-verken och även »kronjuvelen«, Rörstrands porslinsfabrik. Miami, Bel-Air, Italiens riviera, vem vet vad familjen Wehtje tänkte sig när de beställde sin jättevilla, men Josef Frank ritade ingen vräkig Hollywood-kartong, utan smekte in huset på tomten i en organisk U-form kring två tallar. Umgängesrum mot havet, en rad sovrum mittemot. Lättbetongfasaderna putsades rosa.

– Frank ville att huset skulle likna en hägring när man kom gående från havet, berättar Carl Hedberg som växte upp i det i dag sovande huset.

Ett hus för ljus. Matbord och stolar specialritades av Josef Frank för Villa Wehtje. Stolarna med rottingsitsar blev så lätta att de kunde lyftas med ett finger.

Huset är placerat och byggt som en rad stigande förväntningar från gatan till vardagsrummen. Frank ville att rörelsen i ett hus skulle kännas som att vandra genom en stad med olika stämningar, kvarter, ljusfall och utblickar. Från trädgården slår entréns smala passage ut i hallens fanfar av schackrutigt golv och ett väldigt fönsteröga. Innanför öppnar sig matsal och sällskapsrum med väldig takhöjd, ritade som ur en filmisk vision om bekymmerslösa somrar.

Bibliotek, eldstäder, terrasser med räcken som på en atlantångare är arrangerade som stationer, redo för stiliga cocktails och kafferep i skuggan. – Tanken var att du skulle vara nära naturen var du än befinner dig i huset. Du kan se rakt igenom det.

En plats för fest. Med öppna dörrar kan havet anas genom hela huset. Trädgårdsstol Karmstol 591 från mitten av 30-talet i lackerat järn.

Ett hus för bjudningar. Tevagn av Alvar Aalto.

Villa Wehtje ritades för umgänge. Det första rummet öppnar sig i två magnifika plan. Här stod alltid julgranen. Josef Frank ogillade jakt och uppfann fantasidjur till sina mattor. Frank nr 7 kallas Odjuret och kom på 30-talet. Pall 647 från 1936, Svenskt tenn.

Josef Frank tänkte både på siktlinjer och bekväma soffor. Familjen Wehtje sålde villan efter bara tio år eftersom frun i huset aldrig trivdes där. En ny familj steg in, Hedbergs, känd från försäljning av Ford-bilar sedan 1920-talet. Huset blev ett barndomsparadis för fem bröder som varje vår flyttade med sina föräldrar från Malmö för att bo ett halvår på »Nordens riviera«, som Falsterbo då kallades. Fotboll i trädgården, bad och jazzdiggande på strandhotellet.

– Vår nuvarande kung bodde som liten hos en granne tvärs över gatan och brukade springa in hit och äta bullar. Vi såg honom som en lekkamrat, men vår hemhjälp Inez tyckte det var mycket märkvärdigt att hon bakade kanelsnäckor till kronprinsen, berättar Carl.

Pojkarna åkte kana på trappans ledstång och på jularna restes jättelika julgranar mitt i huset. Nu är villan till salu.
–Vi har velat hit och dit. Min äldre bror bor i Amerika. Nu har alla kommit överens om att det är dags att släppa Villa Wehtje, säger Carl.

Josef Frank är i dag känd som mönster- och möbelskapare för Svenskt tenn, en blomstrande, ombonad stil, vackert, vänligt och traditionellt. Inte många vet att han på 20-talet var en av Europas ledande funktionalister. Han utbildade sig till arkitekt i Wien i början av 1900-talet.

Redan 1914 ritade han lådformade villor, femton år innan funktionalismen ens syntes i Sverige. Efter första världskriget engagerade sig Frank i socialt byggande för arbetarfamiljer och flyktingar och kom att rita ett tjugotal anläggningar, men bara några utfördes. Han var professor i sex år. Via sin succéartade firma Haus und Garten producerades inredning, tygmönster och eklektiska möbler som skulle värma upp tidens nya hem.

Ett hus för braskvällar. Det kan bli kyligt vid havet och sällskapsrummen utrustades med eldstäder. Pall 647 från 1936, Svenskt tenn.

Solen från havet. Bordet är ritat för huset. Ljusstakarna är Josef Franks Bambu, från 1952.

Viktigast för Frank var hemtrevlighet och friheten att inreda som man vill. De moderna hemmen måste inredas personligt, gärna gammaldags, så skulle historien leva vidare i det nya. När Frank vid sidan av samtidens stora arkitekter bjöds in till 20-talets viktigaste bostadsutställning i Stuttgart 1927, fyllde han sin egenritade bostadsmaskin med stoppade möbler, kuddar, blomstrande gardiner, en trivsamhet som fick provocerade kritiker att muttra om »Franks bordell« och »kvinnlig« inredning. Uppror mot stålrören!

»Det är patetiskt att allt ska vara lika«, skrev han och ritade 1932 det mäktiga Wienhuset Villa Beer som räknas som Franks mästerverk.

Den växande nazismen i Europa fick Frank, som tillhörde en judisk familj, att 48 år gammal emigrera till Sverige 1933. Snabbt fick han arbete hos Estrid Ericson på Svenskt tenn där »professor Frank« kunde excellera i sin exklusivt bohemiska estetik.

Baksidan av framgången blev att hans arkitektgärning upphörde. Villa Wehtje kom att bli Josef Franks sista hus. Här är en av gåtorna i hans liv: Varför fick Frank inte rita fler hus? Var det hans intima koppling till Svenskt tenn som omyndigförklarade honom i den svenska arkitektkåren? Sågs Frank som lite töntig med sina blommande, vräkiga soffor? Var det för att han var judisk invandrare i det tyskvänliga Sverige?

– Vi spekulerar inte i varför det blev så, vi bara konstaterar det. Vi har frågat de främsta Frank-experterna, men ingen har något klart svar, säger intendenten Frida Melin på ArkDes, som 10 mars öppnar Josef Frank – Against design, den hittills mest omfattande Frank-utställningen som gjorts i Sverige.

Ledstången har hållit i alla år. Här åkte fem bröder med kompisar kana.

Speciellt lyfts hans arkitektgärning fram med unikt och tidigare inte visat material. Utställningen bygger på förra årets Frank-utställning i Wien, men på ArkDes får den en tydligare, lättare peda­gogik och ny scenografi av Camilla Ed.

Det var bara i Falsterbo Josef Frank fick rita svenska hus, då till sin frus släkt och bekanta. Antagligen fick han uppdragen över kaffekopparna. Lokaltidningarna skrev om de hypermoderna »sockerlådorna«. Det första huset, Villa Claësson, byggdes 1927 till fruns syster, som ett strandat tegel­skepp med relingar och stora fönster. En enklare trävilla, Villa Carlsten, kom samma år. Den köptes nyligen av Beijerstiftelsen, som äger Svenskt tenn, och ska rustas och bevaras.

Villa Låftman och Villa Seth från 1934–35 var näpna strandkåkar, modernt, men inte storslaget. Villa Wehtje kom sist, i egenartad, oregelbunden funkis. Andra världskriget blev ett avbräck i Franks svenska yrkesliv. Efter fyra år i New York blev hans återkomst till Svenskt tenn en succé i flödande mönster och inredningar, men den arkitektoniska djupfrysningen fanns kvar.

Golvplattor lagda som naturens levande mönster.

Carl Hedbergs mamma Anna-Brita levde i villan till sin död 2003. 1930-talsstilen fick samsas med nyare föremål.

Den urgamla fiske- och handelsplatsen Falsterbo, »Nordens riviera«, lockade förr badgäster från hela Europa.

Falsterbovillorna låg älskade, men okända, i blåsten och den växande strandskogen.

– Man tänker ofta att toppen på Franks karriär var Svenskt tenn, men det fanns hela tiden en sorg hos honom att han inte kunde fortsätta att rita hus, säger Lena Landerberg som är producent för utställningen.

Frank deltog i arkitekturtävlingar, bland annat om Kungsträdgården 1952, men hans idéer möttes med tystnad. Han tyckte om skyskrapor, men inte ens när han placerade ett blåglänsande höghus vid Gustav Adolfs torg tog det skruv. Bland Konstfacks unga sågs Frank mest som ett högborgerligt och obetydligt fenomen, märkligt med tanke på hans gedigna bakgrund inom socialt byggande som borde ha passat perfekt i det svenska välfärdsbygget.

Kanske höll han inte rådande arkitekturkod helt enkelt, utan drömde om en ny sorts ledigare arkitektur, »slarvig« i ordets goda bemärkelse.

– Frank var tillåtande och odogmatisk under hela sitt liv. Även fast han var en funktionalistisk pionjär, var han kritisk mot modernismens regler, säger Lena Landerberg.

Han bildsatte sina arkitektoniska visioner i ett manifest av »fantasihus«, som sändes i en rad av brev till hans frus syster, Dagmar Grill, en av få som uppmuntrade hans arkitektoniska idéer. Skisser, akvareller och ritningar till dessa lekfulla, amerikanskt doftande byggnader där Frank samplade idéer från alla sina hus genom åren, visas också på ArkDes-utställningen. Josef Frank avled 1967, just när Miljonprogrammet rullades ut över Sverige. Hans död liknar en sista protest från individualismens fridsamme riddare. I Villa Wehtje drar Carl Hedberg för gardinerna igen. Ett hus mellan ägare är lika vemodigt som förväntansfullt. Väggarna viskar, tiden väntar.

Josef Frank (1885–1967)

En av Österrikes ledande arkitekter och inredare 1914–1933, då han emigrerade till Sverige. Ritade fem hus i Falsterbo.

Formgivare av textil, möbler och inredning för Svenskt tenn till sin död.

Aktuell med: Josef Frank – Against design på ArkDes, 10 mars–27 augusti 2017. Den hittills mest heltäckande svenska utställningen om Josef Frank. Särskilt hans betydelse som arkitekt lyfts fram med spännande material från ArkDes arkiv. Franks mönstervärld och möbeldesign visas, men spetsade med tidigare osedda objekt. Against design är en försvenskad version av den utställning som gjorde stor lycka i Wien i höstas.

Curatorer: Hermann Czech och Sebastian Hackenschmidt. Producent: Lena Landerberg. Ny scenografi av Camilla Ed.

Läs också:

Exklusiva bilder från ikonen Alvar Aaltos hem i Helsingfors

Kika in i arkitektparets moderna drömvilla i Dalarna

Kika in i stjärnarkitektens funkislya på Kungsholmen

Få de senaste trenderna och nyheterna – varje vecka!

Felaktig e-postadress

Ja, tack!

Ja, jag godkänner Aller medias integritetspolicy

Få mer av Residence – klicka på ”Gilla” nedan för att följa oss på Facebook

Högt beläget, på en attraktiv och lugn gatuadress på Lidingö ligger villan som Povel Ramel och hustrun Susanna Ramel lät rita upp och bygga 1972.

– Huset är fantastiskt välritat med stora ytor som släpper in mycket ljus, berättar Helena Karnsund, mäklare på Skeppsholmen Sotheby’s.

Foto: Michael Nilsson för Skeppsholmen Sotheby’s/mäklare: Helena Karnsund

Totalt 380 kvadratmeter är fördelat på 10 rum och kök och många av originaldetaljerna från när det begav sig finns ännu kvar. Även inredningen andas 70-tal och det är mycket starka färger, träslag, mönster och konst.

Många detaljer sticker ut, men det kombinerade arbetsrummet/badrummet är verkligen speciellt, med det blåkaklade badet med guldattiraljer – bara några meter från skrivbordet och den långa arbetsbänken.

– Povel skapade bäst i detta rum, förklarar Karnsund.

Även spaområdet är något utöver det vanliga och väggarna som omgärdar den nedsänkta poolen är täckt med konst, målad av en av Ramels familjevänner.

Mer information om villan och fler bilder hittar du här.

Läs också:

Svenska Hollywood-stjärnans underbara Gotlandsgård är till salu

Kika in i USA:s dyraste lyxvilla – med egen helikopter och vinkällare

Kika in i magiska 1600-talspalatset – mitt i stan

Få de senaste trenderna och nyheterna – varje vecka!

Felaktig e-postadress

Ja, tack!

Ja, jag godkänner Aller medias integritetspolicy

Få mer av Residence – klicka på ”Gilla” nedan för att följa oss på Facebook