Den blekrosa skymningen omfamnar Liguriens slumrande berg medan solen doppar magen i ett stilla Medelhav. Ser du det framför dig? Kan ljuset (och allt som badar i det) visa sig från en mer smickrande sida? Efter sju år med Alassio som hem och livsbejakande utgångspunkt finns det få saker som ger yogagurun Jennie Liljefors mer inspiration än den italienska Medelhavssolen. Allra helst sekunden efter att den har gått ner, eller i gryningen precis innan den ska vakna. Därför är det inte så konstigt att familjen Liljefors har förvandlat 50-talsvillan på Lidingö till en enda stor hyllning till skymningssolen.

– Det svävande ljuset är så oerhört viktigt för välbefinnandet. Att hitta det gyllene ljuset inom oss är en stor del av yogan. Himlen strax innan det mörknar är det vackraste jag vet, och jag vill omge mig av den känslan så ofta jag kan. Alla rosa nyanser här hemma är himlen och de fluffiga gråblå mattorna är det tidiga gryningsljuset. Känner du?, undrar Jennie med utslagna armar där hon sitter i Gerrit Thomas Rietvelds 30-talsfåtölj i den perfekta nyansen dusty pink.

Läs också: Kika in hemma hos Kinfolk-grundaren Nathan Williams

Måttbeställd topp­skiva i granit, Cashmere white. Vas, Pallo, och ljuslykta, Tokyo, av Carina Seth Andersson. Keramikskålar, Enriqueta Cepeda. Skulpturen i form av en grodd är gjord av Britt-Ingrid Persson 1977, utförd i päronträ och stengods. Konst på väggen av Clay Ketter och fotografi av konst­nären Casper Faassen. Soffbordet Mexique är designat av Charlotte Perriand för Cassina. Handknuten silkesmatta från Knut.

I det ljusterapeutiska vardagsrummet står soffan Hamilton från Minotti på en handknuten sidenmatta från Knut mattor.

För att förstå varför Jennie sitter invid just det här fönstret, i höjd med just de här trädkronorna, i just den här Italieninfluerade villan, måste vi resa några år bakåt i tiden. Vi befinner oss i mitten av 90-talet. Jennie har brutit med mannen som av många anledningar varit hennes trygga punkt och återvänt till Stockholm efter året på manusförfattarlinjen i New York.

– Det var en ensam och sökande period. När jag tänker tillbaka på den är det inte så konstigt att det var då jag hittade yogan. Den hjälpte mig att heala och jag hittade tillbaka till mina grundförutsättningar. Jag kunde vara stark, kreativ och målmedveten igen. Det var i samma veva som jag satte in den där kontaktannonsen.

Kontaktannonsen? 

– Ja, det var så jag träffade min man Per. ’Less is more’ skrev jag överst, utan att veta att det också var någon sorts musiker­begrepp. Och så fortsatte texten med ’Jag är 29 år, har bred utbildning, älskar att resa, laga mat och umgås med min familj. Delar du mina intressen och framför allt har du humor – ring jäkligt fort.’ Jag ville skriva jävligt, men man fick inte svära i dagstidningarna så de kompromissade.

En av dem som ringde jäkligt fort var trummisen Per Liljefors. En av deras första dejter var på Thielska galleriet, där de hamnade framför en inramad brevväxling mellan konstnärerna Ernst Josefsson och Bruno Liljefors. Smått magiskt blev det när det uppdagades att Jennie är släkt med Josefsson i rakt nedstigande led och att Per ju är en Liljefors. Deras gedigna konstnärsarv gör sig givetvis påmint i all den vackra konst som ger väggarna en röst i villan där vi står.

Läs också: Inredningsexpertens hem till salu: Optimal etta med studiokänsla

En samling svart keramik av Enriqueta Cepededa.

Bokhyllan är exklusivt fram­tagen av Liljencrantz design i samarbete med Halleröd design.

Hand­tuftad ullmatta från JoV och fåtöljer Utrecht från Cassina. I vardagsrummet står ett av Jennies käraste konstverk, en skulptur på piedestal av koreo­grafen och dansaren Bo Arenander, som tvingades sluta dansa.

Efter allt positivt som yogan tillfört Jennies liv bestämde hon sig för att lämna jobbet som fest- och bröllopskoordinator, utbilda sig till yogainstruktör och arbeta med det hon älskar på heltid. Det var i den här vevan som de bestämde sig för att packa sig själva, sina två döttrar och livet som de kände i några välfyllda resväskor för en ny vardag i norra Italien.

– För mig var Italien som en annan värld och jag upplevde samma upprymda känslor som när jag upptäckte yogan. Ganska snart öppnade jag min egen yogastudio i Alassio och namnet Altromondo, en annan värld på italienska, föll sig så naturligt.

De första klasserna höll Jennie utifrån ett manus med sex olika lektioner som hon skrivit på svenska och skickat på italiensk översättning.

– Det var helt galet egentligen, jag pluggade in mitt manus så som jag gjort under mina år i filmbranschen och ingen fick fråga något utanför manus, haha. Yogan blomstrade, Per jobbade halvtid med mig i studion och resterande tid ägnade han åt att så fröet till businessen med de färdigbakade pizzadegarna från Bergamo som sedan skulle gå under namnet Fat Frank.

När parets tredje dotter föddes väcktes en längtan efter en renare arbetsvärld och ett lite mer obyråkratiskt klimat. När Jennies far insjuknade blev valet att flytta tillbaka till Sverige en självklarhet. Men det bästa från matens och vinets land tog de med sig. Jennies studio på Östermalm andas samma vackra enkelhet som den första i Alassio. Pers koncept med direktimporterade pizzabottnar och italienska råvaror har gjort succé och snart slår Fat Frank upp portarna till sin andra restaurang, den här gången i villaförorten Bromma. Sedan ett år tillbaka bor de dessutom i villan som är som hämtad ur en italiensk 50-talsfilm.

– Vi föll som furor för det här huset, men som tur var verkade många andra mest tycka att det var gult och fult. Jag visste direkt att vi skulle måla det Italien-rosa.

Läs också: Kika in Elle-redaktörens renoveringsprojekt i Djursholm

Italiensk skymning. Köket är målat i färgen Dead salmon från Farrow & Ball.

Matsalsbord designat på 60-talet av Peter Hvidt och Orla Molgaard. Även stolarna är av Peter Hvidt. Tevagn och wellpappskåp från Svenskt tenn. Matsalslampa, Serge Mouille. Tavla i köket av Lennart Rodhe.

Handknuten silkesmatta, Knut. Tavla, Red salt av konstnären James Brown. Glas­dörrar specialtillverkade av Liljencrantz design.

Som nybliven villaägare hamnade Jennie bredvid inredaren Louise Liljencrantz på en tjejmiddag, och trots Louises fullbokade schema bestämde de att hon skulle komma och titta på huset.

– När jag väl fick ut Louise minns jag att hon stod i dörröppningen och bara ’okej, ett sådant här hus tar jag mig tid för’. Hon blev lika förälskad som jag och hade en stark vision om att vi skulle plocka fram husets födelseår, 1953. Vi delar verkligen synen på skönhet och har diskuterat varenda liten detalj tillsammans. Ibland har det gått hett till, men det hör väl till? Det har varit en enorm resa och jag känner verkligen att jag har fått en ny vän i Louise.

Läs också: Mörka toner hemma hos grundarna bakom Perspective Studio

Det nya trapp­räcket, lindat i mjukt läder, är tidsenligt designat av Liljencrantz design. Tavla av Lukas Göthman.

På övervåningen ligger en mjuk, heltäckande matta i ull från Louis de Poortere. Omklädd fåtölj i ulligt fårskinn och byrå från Montana. Bordslampa Gatto, Flos, och gardiner från Astrid. Den infällda belysningen som ger ett harmoniskt sken i huset under dagens alla timmar är även den från Flos.

Skåp, hylla, skrivbord och soffbord exklusivt framtagna för huset av Liljencrantz design. Matta i handknuten ull från Knut. Sammetsfåtölj från Sjöström antik.

Badrum helt i terrazzo med Louise Liljencrantz specialdesignade kommoder möter platsbyggda möbler i vackra träslag, mjuka strukturtapeter, ljusa heltäckningsmattor och tunga tyger ton i ton. Låga möbler i det låga huset skapar rymd, och sänkta fönster i varje väderstreck släpper in det naturliga ljuset var du än befinner dig.

– Barfotafötter mot trä, sten och mjuka mattor gör att man känner sig grundad. Det är kanske den viktigaste känslan i ett hem, trygghetskänslan. Av den anledningen ville vi bo på entréplan, som ett skydd för våra barn som har sina rum på övervåningen.

Läs också: Kika in i stjärnarkitektens funkislya på Kungsholmen

Gästtoalett med spegel och handfat i terrazzo, Liljencrantz Design. Strukturtapet från Elitis. Belysning, Michael Anastassiades för Svenskt tenn.

Ett äkta master bathroom med golv i terrazzo och badkar från Albert & Victoria.

Rofylld skrivhörna i ett av övervåningens barnrum. Platsbyggt skrivbord, Liljencrantz design och stol, Nikari. Lampan Eximius av Lightworks.

Kontoret är inrett med bäddsoffa från Posh living och bord från Svenskt tenn.

Soffan i äldsta dotterns sovrum är inhandlad på Sjöström Antik.

Efter att Jennie och Per hade låtit spränga bort 85 ton sten kunde den vackraste av yogastudior ta plats på stenvillans bottenplan. Det är husets mest älskade rum. Ofta hittar man hela familjen slängd på Louise Liljencrantz’ specialdesignade soffa med textilier från Astrid efter ett träningspass.

Vad är en pizzadegsimportör utan ett fantastiskt familjekök och en yogainstruktör med tre balettdansande döttrar utan en hemmastudio?
Efter beviljat bygglov, anlitad byggnadsarkitekt och en himla massa snigeldynamit sprängdes 85 ton (!) sten bort under huset. Plötsligt fanns där en nedervåning med plats för spa, yoga/balettstudio, kontor och tvättstuga på de nya 180 kvadratmetrarna.

– Yogastudion är husets absoluta centrum. Det var genialt att rita in den stora soffan här så att vi alltid kan ligga och slappa tillsammans efter ett skönt pass. Men det är klart, från köket och vardagsrummet kan vi se skymningshimlen och den älskar jag nästan lika högt som yogan.

Familjen Liljefors

Ålder: Jennie, 46, och Per, 49 år. Barnen Vera, 14, Alice, 12, och Laura, 7 år, samt katterna Bruno och Viola.
Gör: Jennie är yogalärare som äger och driver Altromondo- yoga, en yogastudio på Grev Turegatan i Stockholm. Per importerar pizzabottnar från Italien till Skandinavien samt äger och driver pizza- och vinbarkedjan Fat Frank, som nu öppnar sin andra restaurang.

Bor: I en 414 kvadratmeterstor funkisvilla byggd 1953 på Lidingö, inredd tillsammans med Louise Liljencrantz.

Text: Josephine Blix

Foto: Erik Lefvander  

Styling: Louise Liljencrantz

Trerummaren på Fryxellsgatan bjuder på en snygg bistrokänsla som andas New York, samtidigt som klassiska material, diskreta – men samtidigt utmärkande – färgtoner skapar ett lugn.

Sovrummet är harmoniskt inrett, går i gråskala och för tankarna till ett lyxigt och inspirerande hotellrum. Allt toppas slutligen med unika och personliga inredningsdetaljer, som blivit lite av ett signum för Edin Memic Kjellvertz och Lina Kjellvertz, grundare, samt delägare, till inredningsbutiken Dusty Deco i Stockholm.

I fjol sålde inredarparet sin lägenhet i det charmiga 20-talshuset på Östermalm och det är en sann inredningsdröm.

Här är 12 knep du kan inspireras av från deras hem.

Foto: Henrik Nero för Ekenstam/mäklare: Thomas Herzog

1. Halvkaklat och mörkmålade väggar skapar en fin kontrast.

2. Kombinera klassiska material med moderna och personliga inslag – varför inte i form av fotokonst?

3. Genom att skippa de traditionella sittmöblerna i köket får ditt hem en större öppen och social yta.

4. En bistroinspirerad och vägghängd sittbänk med tillhörande bord är både snyggt och yteffektivt.

5. En ljus bas skapar rymd och låter unika inredningsdetaljer ta plats.

6. Böljande tyger, varma metaller och en stämningsfull färgskala ger sovrummet en lyxig hotellfeeling.

7. En glasvägg i industristil är ett smart alternativ till en dörr – förutom att det är riktigt tjusigt släpper den igenom mer ljus.

8. Ett barnrum behöver inte vara barnsligt. En enkel och neutral bas är en bra grund, addera därefter lekfulla detaljer.

Läs också: 6 inspirerande sätt att inreda ett barnrum

9. Glöm inte bort belysningen och välj gärna lampor i olika stilar. I ett stort rum behövs flera ljuskällor för att göra det mysigt.

Läs också: Guide: Så väljer du rätt belysning för hemmet – rum för rum

10. Blanda olika typer av sittmöbler i vardagsrummet – allt handlar inte bara om soffa och fåtölj.

11. Ett stilrent kakel framhäver övrig inredning på ett fint sätt.

Läs också: Så skapar du lyxig spa-känsla i badrummet

12. Oavsett om du har en balkong, terrass, altan eller uteplats är sittbänkar en smidig lösning.

Läs också: 11 härliga uterum att inspireras av i sommar

Senaste trenderna och nyheterna inom inredning – få Residences nyhetsbrev helt gratis!

Felaktig e-postadress

Ja, tack!

Ja, jag godkänner Aller medias integritetspolicy samt Google Sekretesspolicy och Användarvillkor

Få mer av Residence – klicka på ”Gilla” nedan för att följa oss på Facebook

När Louise var barn var sommarens mest omtyckta ritual att sitta framför brasan utomhus, under ljusa västkustnätter tillsammans med mormor och morfar.

»Mina morföräldrar hade en braskamin vid sin uteplats som vi samlades kring varje kväll under hela sommaren. På vintern var det brasor i skidstugan i Norge, där min pappa kommer ifrån.«

Det finns två sidor av Louise Varre, kvinnan som startade företaget Eldvarm med revolutionerande snygga eldstadsverktyg för två år sedan. Hennes vedkorgar, verktygsställ och lyktor i design av prisade inredningsdesignern Emma Olbers har gjort ett segertåg bland brasfantasterna runt om i Europa.

Men Louise Varre är inte människan som bara kurar framför brasan och borrar ner fötterna i mysplädar.
Hon brås på sin företagsamma mormor, som inte bara hade smak för vackra ting utan också mängder av framåtanda och pionjärssinne.

Louise i sitt eget kök på Lidingö. Pendeln från Gubi är, som så mycket annat i hemmet, arvegods från stilbildande mormor Ninne.

Mormor Ninne föddes 1916 på den svenska västkusten, växte upp i en fosterfamilj och utbildade sig under 30-talet till sjukgymnast, åkte till USA och gymnastiserade med rika societetsdamer. Och gifte sig med morfar som startade taxfreebutikerna på flygbåtarna mellan Malmö och Köpenhamn.

Mormor drev så småningom glasbutiken vid terminalen. Hennes smak och drivna estetiska intresse var stilbildande för Louise.

»Hon lärde mig att bra design är sådant som ger produkter lång livslängd, som gör att de klarar ögats slitage. Vilket bevisas av att det mesta jag har hemma hos mig är från mormor«, säger Louise.

»Hon köpte till exempel väldigt mycket på Svenskt tenn. Vi har gamla fakturor här hemma som är undertecknade av självaste Estrid Ericson. Ninne var väldigt konst- och modeintresserad. Jag känner att jag är lik henne, inte bara i hand- och skostorlek, men även mitt estetiska intresse har jag från henne, och kanske en dos av hennes entreprenörskap.«

Hästskulpturen är inköpt i Kina, dit Louise reste mycket för jobbets skull.

Det är bara fyra år sedan Louise kom hem från en nästan två decennier lång vistelse i södra Europa. Hon bodde i Italien, Frankrike och Spanien, och jobbade med marknadsföring.

»Jag har lätt att flytta på mig och jag stormtrivdes i Spanien och Italien, säger Louise.

Men för fyra år flyttade hon tillbaka till Sverige och bor nu med sina två barn i en fyra på Lidingö.
När hon funderade på vad hon ville jobba med sökte hon sig tillbaka till rötterna.

»Jag hade jobbat en del i eldstadsföretag innan och visste att det fattades snygga eldstadsverktyg.«

I vardagsrummet dominerar ryan som också kommer från mormors hem, liksom Svenskt tenns golvlampa. Fåtöljer Arne Norells Sirocco, också de ärvda. Framför soffan syns eldkorgen från Louises företag Eldvarm.

På pianot en 
Eldvarmprodukt som 
inte direkt är kopplad till 
en eldstad, lyktan Emma.

Eldvarm startade för två år sedan med ambitionen att råda bot på detta.
Att sitta framför brasan är som att trycka på en pausknapp. Att vara med familj och vänner och få en stund tillsammans. Det är vad vill jag starta Eldvarm runt. Det ska inte bara vara eldstadsprodukter utan ting som förhöjer den där pausen.

På dagbädden ett Hermèstyg. Lampa Arne Jacobsen. Tavlan är en Modigliani.

Vid matbordet föds många idéer.

Eldvarm kom i gång på allvar när Louise träffade designern Emma Olbers på Sandra Asplunds 40-årsfest. Sandra som driver möbelbutiken och producenten Asplund och Louise känner varandra sedan de träffades på en språkresa när de var femton.

Emma och Louise stormtrivdes direkt i varandras sällskap, vilket så småningom resulterade i en lunch och samarbetet med Eldvarm. Emma har nu ritat ett tiotal produkter.

»Eldvarms produkter är väldigt nördiga. I vanliga fall har du till exempel fyra lika långa verktyg på ett verktygsställ. Men jag har verkligen tittat på vilka dimensioner jag vill ha på verktygen så att de har perfekt funktion.«

På sideboardet en lampa från Orrefors. Mormor drev glasbutik i Malmö. Tavla Pigmo och fåtölj F 122 av Karl Erik Ekselius.

Produkterna blev för dyra för eldstadsbutikerna med för hög designgrad. Nu finns Eldvarm hos Bon Marché i Frankrike och Conrans i England och Asplunds i Sverige.

Eldvarms verktygsställ 
och vedkorg i färgen 
Lichen.

Egentligen vill Louise bli psykolog.

»Många religioner och självhjälpsböcker handlar om att vara i nuet. Att pausa i det snabba livet vi lever. Drömmen är väl att produkten ge dig en anledning att trycka på pausknappen.«

Louise Varre

Ålder: 41 år.

Gör: Driver företaget Eldvarm som gör produkter för pauser i vardagen.

Bor: Med sina två barn i en fyrarumslägenhet på Lidingö.

Aktuell med: En ny monokrom kollektion för Eldvarm som säljes exklusivt på Länna möbler.

Foto: Kristofer Johnsson

Styling: Alexandra Ogonowski

Läs också:

Höstnyheter från Eldvarm – eleganta verktyg till brasan

Residence inreder nyproduktion med designern Emma Olbers – titta in

Designern Emma Olbers drömhus i skärgården

Vad var din biljett till konstvärlden?

– För drygt fem år sedan köpte jag min första designklassiker, en svart PK22 fåtölj från Poul Kjærholm. Sedan har det bara eskalerat och Kjærholm är fortfarande en stor favorit som inkräktat halva hemmet med allt ifrån dagbädd, soffor, fåtöljer och bord.

– I takt med att jag har samlat på mig en hel armé av 60-talsproduktioner signerat denna dansk, vaknade jag upp och insåg hur mina väggar fullkomligt ekade och hade en total avsaknad av omsorg. Det här var ungefär två år sedan och därifrån har mitt konstintresse vuxit för varje dag. Det har lett till en hel del inköp och resor både inom Sverige samt internationellt i jakt på kunskap samt något att hänga på väggen.

Hur får du din dagliga dust av konst?

– Jag lägger alldeles för mycket tid på internet samt Instagram. Mobilen eller datorn i all ära men konst upplevs bäst i verkligheten, det är först där och då man får känslan. Jag gillar också att besöka mer publika platser som restauranger samt områden med fin arkitektur. Vill påstå att riktigt bra arkitektur är minst lika bra som den bästa konsten.

Vem anser du vara den mest intressanta svenska konstnären i dag?

– Svår fråga men Emma Bernhard är en som haft några bra år nu och jag är en lycklig ägare till ett av hennes verk från en tidigare serie. En annan värd att hålla koll på som jag tror på framöver är Västeråsaren David Engzell som tillsammans med Emma har ett unikt och tilltalande sätt att uttrycka sig.

Mest intressanta svenska konstgalleriet i dag?

– Jag tycker vi har en hel del bra men måste givetvis nämna de mer klassiska som Erik Nordenhake, Belenius, samt Roger Björkholmen. Förutom dessa mer sterila gallerier gillar jag Dusty Decos nysatsning på konst vilket är väl värt ett besök.

Så utöver Emma Bernhard, vilken konst hänger på dina väggar hemma?

– Emma ja, den finns givetvis kvar men utöver den har det hänt en hel del. Jag har efter en tids sökande äntligen kommit över ett Wes Lang-verk på klassiskt Chateau Marmont-papper vilket var platsen som grundade hans nuvarande karriär. Det senaste är att jag via en vän i Köpenhamn lyckats införskaffa mig ett större verk av tysken Wolfgang Voegele från hans senaste utställning.

Något konstverk som du drömmer om att ha på väggen hemma?

– Får man drömma stort vilket jag tycker man ska tillåta sig till faller svaret på några av dem största såsom Christopher Wool, Franz Kline, Cy Twombly eller varför inte en Basquiat när vi ändå namedroppar. Är inte riktigt där finansiellt än men vem vet, kanske en dag…

Kan du se dig själv köpa konst på nätet?

– Absolut, det är en jättebra kanal men enda nackdelen med att köpa konst över internet är att man inte riktigt vet om verket ger rätt känsla. En möbel är annorlunda. Kan nästan idag titulera mig lite veteran i auktionsdjungeln och tycker fortfarande att budgivningarna ger lika mycket adrenalin som tidigare.

Var hittar du dina skatter?

– Jag tycker fortfarande att de större auktionshusen i Sverige och Skandinavien håller hög standard men har genom åren samlat på mig en hel del bra kontakter som är väldigt behjälpliga på olika sätt.

Är du intresserad av konst men har ont tid? Artworks är appen och webbsidan som samlar pågående konstutställningar och gallerier på en och samma plats. Mer info hittar du här. 

Foto: Henrik Nero.

Läs också:

Blågrå toner och konst hemma hos skådespelaren Andreas Wilson

Topp-modellen sadlade om till konstnär – spana in hennes verk

7 trendiga restauranger med konst i fokus

Alla bilder är plåtade hemma hos Christian Duivenvoorden, grundare av inredningsbutiken Artilleriet i Göteborg. Ett reportage från hela hemmet kan du se här. Alla produkter på bilderna kan köpas hos Artilleriet.se

Bord Lyon dining table, 36 995:-, julstjärna Moravia, från 499:-. Stolar med rottingsits från Ton i Artilleriets egna färger Pale green och Granite, 2 995:-, Ljusstakar Artilleriet Edition Candle stick, Skultuna, 1 510:-, Skärbrädor, Hampson Woods Ltd, 799:-.

Nötknäppare, Malle W. Trosseau, 599 :-

Skärbrädor från Hampson Woods Ltd från 799:-, underlägg Lavastone från Made a mano från 500:-, bakform Brioche mould, 199:-, tekanna Salam från Degrenne, 999:-, kakform Canelé mold från Mauviel, 289:-, skålar Bellman från Skruf, 795:- och Adelaide från Astier De Villatte från 949:-. Kanna Colbert från Astier De Villatte, 1 799:-, kniv Pallarès, 3-pack, 1 599:-. 

Underlägg Lavastone från Made a mano från 500:-, bakform Brioche mould, 199:-,  kakform Canelé mold från Mauviel, 289:-, skålar Bellman från Skruf, 795:- och Adelaide från Astier De Villatte från 949:-.

Läs mer: 

Vacker inredningsmagi hemma hos Artilleriets grundare

7 avskalade juldekorationer för minimalisten

11 stilrena dukningar till vinterns fester

Han är inte de små gesternas man. När Måns Zelmerlöw gör saker har det en tendens att synas. Hans musikkarriär har lett till flera listettor både i Sverige och utomlands, han har varit programledare för några av Sveriges största tv-program, och så där i förbifarten vann han Eurovision song contest för ett par år sedan med den största segermarginalen i tävlingens historia.

Hur går en sådan person till väga när han ska inreda sitt boende då? Ganska mycket på samma sätt; Måns brukar ägna den mesta tiden åt att riva väggar och gjuta betongskivor, saker som låter och syns.

Förutom ett ansiktslyft har lägenheten blivit mer social efter Hanna Wessmans omgörning. ”Jag bjuder in till middag och fest ganska ofta. Det har blivit en fantastisk lägenhet för det syftet”.

»Jag är mycket mer för att se de stora dragen i stället för mindre detaljer och pill. När jag kliver in i ett hus kan jag se vilka väggar man kan ta ner och vad man ska bygga. Jag anser mig vara ganska händig, men det tar sig mer uttryck på mitt sommarställe. Här har jag inte vågat gå loss lika mycket. Det är ju jättekul att gjuta betongskivor till köket, men på landstället funkar det ju bättre med de stora ytorna som man kan kladda omkring på. Det gör det ju inte här, att gjuta ute på balkongen är svårt …«, säger Måns.

Måns kontaktade därför den lika färgstarka inredaren Hanna Wessman genom en gemensam kompis för att tillsammans göra om lägenheten. Förutom att inreda hem driver Hanna sin egen bloggportal och designar även egna möbler.

»Jag insåg att det gamla köket såg fruktansvärt ut, kakel tillverkat av djävulen, allt i furu … det var hemskt. Hanna såg ganska direkt vad jag tyckte om och kom med ett förslag på hur man kunde utforma köket. Sedan har det fortsatt och nu har vi gjort om vartenda rum. Det har blivit vansinnigt fint«, säger Måns.

Måns blickar framåt. Målet är att etablera sig som soloartist i Europa. Dagbädd designad av Hanna Wessman, sidobord från Zara home med keramik från Dusty Deco.

Nattduksbord av Hanna Wessman och lampa från Garbo. Säng Mille notti.

Samarbetet bar alltså frukt direkt, men inte utan några hack i maskineriet. Hanna Wessman berättar om en egenbyggd tv-möbel som inte föll inredaren i smaken.

»Måns frågade mig vad jag tyckte om tv-möbeln, jag tänkte ’vad rolig han är, han kan skoja lite’. När han sa att han hade byggt den själv blev jag tyst«, skrattar Hanna.

»Det var många saker vi inte var överens om i början. Vi förstod inte varandra direkt, även om det alltid var god stämning. Men det är ju mitt jobb att få honom att förstå vad jag menar«, säger Hanna.

Måns håller med och menar att samarbetet har varit en vänskaplig dragkamp.

»Mina idéer har Hanna väl tagit med en nypa salt om vi säger så. Men eftersom jag fick ett stort förtroende för henne från första början så har jag inte tvivlat. Men vi har ju slagits om många av mina gamla möbler, fast en dagbädd fick jag behålla. Jag budade på den när vi började samarbeta och fick godkänt. Ett vapenskåp har vi också haft problem med, men det lyckades Hanna bygga in i garderoben.«

Föga förvånande uppstod också den eviga kampen mellan musikern och inredaren: striden om vilken musikalisk utrustning som är nödvändig att ha stående framme i ett boende.

»Mina högtalare försvann direkt. Instrumenten har jag fått behålla. Jag har ändå rätt så snygga gitarrer och inte för många – tre, fyra stycken. Jag ville såklart ha hela väggen full med gitarrer där man kommer in, men så gick det inte att göra fick jag lära mig. Men flygeln är ju snygg så den var det inget snack om.«

Golv, kök och bänkskivor i köket designade av Hanna Wessman. Matta från Ikea, lampor från Norrmalms el, stolar Jean Prouvé och kruka från Hanna Wessman.

Det som började med en köksrenovering slutade med att hela takvåningen gjordes om och blev något lugnare och mer dämpad, en ostörd oas för en person vars kalender är kroniskt fullklottrad. Förutom musiken och programlederiet driver Måns sin egen stiftelse med fem skolor i Sydafrika och Kenya, och arbetar med att lansera racketsporten padel i Sverige.

Med en fästmö i London, en bonusson och en hund råder det inte brist på aktiviteter för sångaren – men framöver är det musiken det ska fokuseras på. Efter att ha skalat bort några aktiviteter från sitt fullspäckade schema spenderar han sin mesta tid i Surrey söder om London tillsammans med fästmön Ciara för att skriva låtar till sitt kommande album. Ambitionen är att slå igenom i Europa på riktigt.

»När jag fick göra min första Europaturné var det en av mina största drömmar; då började jag känna att det hände något. Nu har jag börjat bygga upp en publik utanför Sverige också. Drömmen är att etablera mig mer runt om i Europa, att få göra ännu större turnéer som artist och att få börja spela på arenor i Europa. Frankrike och Polen har gått bäst hittills. Låten Should’ve gone home släppte vi på franska och den blev den näst mest spelade på fransk radio förra året. Polen har varit med sedan 2007. När vi kom tillbaka dit i slutet av den senaste turnén till Warszawa var det första gången jag skulle göra en riktig spelning i Polen på sju, åtta år, och när vi kom dit hade hela publiken tryckt upp var sin lapp där det stod ’welcome home’«.

Men var Måns faktiska hem befinner sig är inte helt självklart för den 31-årige sångaren. Förutom lägenheten i Stockholm har han en sommarstuga på en ö i Mälaren, och planer finns även för ett ställe som ska föra honom en bit närmare barndomen.

Just nu ritas planerna upp för en flytt till London tillsammans med fästmön och hennes barn, en flytt som även ska underlätta Måns musikaliska Europa-satsning. Men trots att Måns och Hanna skiljs åt så kommer det att dröja innan högtalarna och de egensnickrade tv-möblerna hämtas upp från källaren:

»Nu är jag i Surrey och skriver större delen av tiden. Jag trivs vansinnigt bra med att gå ner till studion och fnula på låtar. Just nu är planen att flytta dit, åtminstone för några år framöver. Det är skönt att det ligger en bit utanför London så att man kan bestämma när man vill komma in till stan och när man vill vara kvar på landsbygden med trädgården och hundarna. Men när jag väl flyttar till London så vill jag såklart att Hanna kommer med och hjälper till.«

Nu ligger Måns hem ute till försäljning, mer information om bostaden hittar du här. 

Läs resten av reportaget i Residence nummer 1 som finns att köpa här eller i butik.

Ålder: 31 år.
Gör: Artist och programledare.
Bor: Lägenhet
på Kungsholmen 
i Stockholm.
Aktuell med: Skådespelardebut i andra säsongen av Jordskott och skriver på sitt kommande album.

Styling: Hanna Wessman

Foto: Andy Liffner

Läs också:

Min stil: Modern mix och art déco hemma hos Sofia Wallenstam

Ombonat och hållbart hemma hos grundaren av Eldvarm

Blågrå toner och konst hemma hos skådespelaren Andreas Wilson

Det var rymden och den oförstörda jugendinteriören som väckte inredaren Claes Daléns och hans sambo Johan Pråmells intresse. Den stora hörnlägenheten ligger några våningar upp i ett sekelskifteshus ett stenkast från Östermalmstorg. Från hallen öppnar sig våningen som en solfjäder med vardagsrum till vänster, matsalen rakt fram och till höger kök samt den avskilda sovrumsdelen med stor balkong in mot gården.

Takhöjden och tidstypiska detaljer som väggpaneler, stuckaturer och takrosetter skänker rummen en atmosfär av kvardröjande sekelskifteselegans. Från gästtoaletten öppnar sig ett karakteristiskt ovalt fönster mot gatan. I matsalen sitter de kottformade originallampkuporna i kristall kvar i taket.

»Vi letade efter något som inte var sönderrenoverat och den här lägenheten hade precis de kvaliteter vi letade efter«, berättar Claes.

»Många våningar har blivit så funktionella. Vi ville ha stora sociala ytor och inte en massa sovrum.«

Claes (i soffan) och Johans vardagsrum är inrett för umgänge med möblerna vända mot varandra. Golvlampa Bonhomme, Areti. Tavla av Christo. Gardiner med volym och tyngd ger en ombonad känsla, från My window. Soffa Bjørn, Hay. Soffbord Barcelona, design Ludwig Mies van der Rohe, Knoll. Fåtölj Platner sider chair, Knoll. Matta Shelby, Kjellbergs mattor.

Bord Chess, design Front för Moooi. Rund kristallvas med metallpläterad yta från Christofle Paris. Den danska 60-talsstolen har Claes klätt om med grön sammet. Målning av Eugène Jansson.

Claes var tidigare marknadschef på fastighetsmäklaren Alexander White och driver nu ett eget företag där han projektleder renoveringar och inredningsprojekt. Han och Johan, som arbetar som tv-producent, träffades via gemensamma vänner för snart fyra år sedan. De bodde ihop i Johans våning innan de flyttade hit, men det här är deras första gemensamma lägenhet.

Processen att skapa ett hem av två personers ägodelar blev inte enklare av att det handlade om två esteter, även om det underlättade att en av dem är inredningsproffs. En aspekt av att flytta ihop med ett proffs var att det inte tog mer än någon vecka innan det mesta var klart. Johan berättar hur han kunde komma hem från jobbet strax efter flytten, se sig omkring och känna det som om han varit borta i flera dagar.

»Det var en utmaning att få ihop en fin symbios av möblerna«, säger Claes.

»Jag var ganska avskalad och skandinavisk i mitt uttryck medan Johan hade en mer glamorös och internationell stil. Men resultatet blev bra, unikt och personligt. Min stil har utvecklats mycket tack vare Johans stil och saker.«

Från vardagsrummet i hörnet vetter en balkong ut mot gatan. Möblerna står samlade kring ett glasbord och i den platsbyggda bokhyllan står en tv lite undanskymd.

»Jag ville skapa en känsla av salong, snarare än tv-rum”, berättar Claes.

»Möblerna är vända mot varandra för att uppmuntra till konversation.«

Gardiner från My window. Golvlampa Bonhomme, Areti. Tavla av Christo. Soffa Bjørn, Hay. Kudden är tillverkad av päls från en leopardkappa som Claes moster köpte i Kenya på 60-talet. Soffbord Barcelona, design Ludwig Mies van der Rohe, Knoll. Fåtölj Platner sider chair, Knoll. Matta Shelby, Kjellbergs mattor.

Under den runda spegeln från Svenskt tenn står Ilse Crawfords sidobord Sinnerlig för Ikea. Bordslampa Taccia, av Achille och Pier Giacomo Castiglioni för Flos. Doftljus ur serien Architettonico från Fornasetti.

Bänken från Svenskt tenn har Claes låtit klä om. Det svartvita fotot som plockar upp pälsens prickar kommer från fotografen Max Modéns projekt Ballerina S. Piedestal av Matti Carlson. Vas Pomegranate, köpt i New York. Gardiner från My window. Sidobord från Hay.

En effekt av det är att de inte ser så mycket på tv längre. Det vardagliga okynnestittandet är, som Johan uttrycker det, bortmöblerat.

»Det är intressant hur möblering kan förändra beteenden«, konstaterar Claes när vi går vidare in i matsalen.

Vid en vägg sträcker sig ett bananträd mot taket. De rundade hörnen ut mot gatan skvallrar om att rummet sticker ut från fasaden i ett brett burspråk.

»Jag har ofta sett i jobbet hur människor som köper ny bostad också köper en dröm om att bli någon annan. Men samtidigt är det tydligt hur möblering kan bryta mönster. I den här matsalen vill man gärna duka lite finare även om man ska äta ensam«, säger han.

Matbord Tulip, design Eero Saarinen för Knoll, köpt på Dusty deco. Stolar Sjuan, design Arne Jacobsen, Fritz Hansen. Takkronan Festival av Gert Nyström för Fagerhult är köpt på Sjöströms antik. På bordet står krukan Hortus från Svenskt tenn och delar av Claes samling av rött glas från Reijmyre glasbruk.

Jag förstår vad han menar. När vi slår oss ner vid det ellipsformade Tulip-bordet och Claes serverar kaffe i eleganta Hermèskoppar och ställer fram italienska mandelskorpor är jag glad att jag tog på mig kavaj i morse. Det här är ett rum där det känns rätt att dricka kaffe och småprata i kavaj.

Det är värt att fundera över: Om en inredning är så väl genomförd för just min person, oavsett vem jag råkar vara, att den hela tiden lockar mig att verkligen njuta av den – kanske till och med klä upp mig för att njuta av den – så är det klart att den gör vardagslivet rikare.

Ytterligare ett exempel på brutna mönster finns i köket, där Claes och Johan har valt bort mikrovågsugnen för att lägga mer omsorg på matlagningen.

»Det här köket uppmuntrar till att laga mat från grunden«, säger Johan.

»Det finns också en viss risk för att man tar ett glas vin.«

Matsalen ville de gärna ha separat, ett stort rum som skulle kännas öppet och generöst med plats att möblera runt matsalsbordet. Bordet tog sin tid att hitta, eftersom de ville ha en skiva i carraramarmor som matchade marmorn i köket. Som tur är är området kring Östermalmstorg fullspäckat med design- och antikvitetsaffärer av hög klass. Efter att ha hört sig för fick de hjälp att hitta rätt hos Dusty deco.

Läget nära Östermalmstorg var ett krav när de letade bostad. Johan har bott länge i kvarteren runt Östermalmstorg och för Claes är det centrala läget praktiskt.

»Alla mina favoritbutiker ligger häromkring, som Sjöström antik, Dusty deco och Modernity«, säger Claes.

»Jag köper också väldigt mycket blommor. Bloomster och Christoffers blommor är butiker som jag använder nästan dagligen, både privat och i jobbet.«

Sovrummet ligger i en avskild del av lägenheten, med badrum ensuite och stor balkong in mot gården. Sängbord från Massproductions. 60-talslampor köpta på Sjöströms antik. Målning, Annaleena Leino interiors. Pläd från Hermès.

Framför den platsbyggda garderobsväggen i sovrummet står Side chair av Norman Cherner.

Louis Vuitton-koffertar, vintage. Golvlampa Tab F,
design Barber Osgerby, Flos. Fårskinnspuff från Natures collection, köpt via Annaleena Leino interiors. Gardiner från My window.

Trots de omgivande frestelserna är Claes och Johan noga med vad som kommer in i hemmet. Varje sak är vald för att den har någon form av betydelse för dem. Ändå tycker Claes att många svenska hem är för avskalade.

»Jag tycker att det ofta blir för stort fokus på styling. Att inreda ett hem handlar inte bara om estetik utan om hur man vill leva som människa.«

Claes Dalén och 
Johan Pråmell

Ålder: 28 och 52.

Gör: Claes driver ett företag som leder renoverings- och inredningsprojekt och är inredningsbloggare på Residence. Johan har tidigare jobbat som modell och är artistagent och producent inom tv.

Bor: Hörnlägen
het i ett hus byggt 1903–1904 på Östermalm i Stockholm.

Text: Anders Bergmark

Styling: Anna Leena Leino Karlsson

Foto: Kristofer Johnson

Läs också:

Min stil: Avskalad art déco hemma hos modechefen på King

Modern mix och art déco hemma hos Sofia Wallenstam

Blågrå toner och konst hemma hos skådespelaren Andreas Wilson

När två vattenmänniskor byggde ett hus hamnade det på toppen av ett berg. Nu står en skarpt skuren villa 54 meter över vattnet på norra Ingarö. Med sina diskreta träfasader och fönster i svängande asymmetri har det drag av forskningsstation eller en militär utkik. »Fåglarna flyger på den här höjden, alldeles utanför fönstren utan att se oss.«

Fasadpanelen är smalare än normalt för att den ska leva mer och inte vara så statisk. Överhänget stöttas med osynliga vajrar. Husets clou, dess personliga anrop, är uthänget som pekar från fasaden som en kepsskärm. »Vi kallar det för den öppna kiosken.«

Här uppe under himlen lever Simone B Porseryd tillsammans med sin man Pelle Porseryd, bland klippor och tallar, skrevor och branter och med en utsikt som sveper runt hela horisonten.

»Det är en speciell plats. Det finns ett absolut lugn här. Bastu, badtunna, bokhyllor på båda plan med sittbänkar, allt är gjort för att kunna vara något slags avbrott mot allt det som har med stan att göra. Det är också mycket skogsfokus«, säger Simone. Allt har fallit på plats häruppe, som om platsen var menad för huset. Stockholmarna Pelle och Simone hade inte känt varandra länge när de drog igång sitt husprojekt, bara ett halvår efter att de hade träffats.

»Det här var det första vi gjorde tillsammans«, säger Simone. Det fick bli ett test. »Vad är det svåraste man kan göra ihop? Barn? Nä. Hus? Kanske.«

Trappan är ett av husets utropstecken där den stiger i Douglasgran upp på en svart vägg, elegant utlyft från väggen. Danska stolar vid matbordet, ett Lauritz-fynd med patina. Vas Dagg, Carina Seth Andersson.

Glaspartierna reflekterar naturen runtomkring. Fåtölj Maralunga av Vico Magistretti. Golvlampa Bellevue Floor Kamp från &Tradition. Randig kudde, Linum.

Totalt mörker i bastun, omslutande och avslappnande.

Pelle bodde i Vasastan men hade funderat på hus länge, Simone bodde på Östermalm.

»Jag är inte sen att hoppa på saker. Vi är bägge två ganska impulsiva. Vi vet intuitivt vad vi vill och sedan kör vi på«, säger Simone som är PR- och kommunikations-ansvarig på Filippa K.

»Jag har jobbat på TV4«, säger Pelle blygsamt och nämner inga av de succéer han har producerat, Idol, Big Brother, Körslaget, X-Factor.

I våras slutade han efter mer än tolv intensiva år och planerar nu för nya äventyr. »Jag är tv-producent«, säger han. Nog så. Men »vattenmänniskor« då? Vad är det?
»Vi är vattenmänniskor«, säger Simone.

Snickaren Joseph har byggt alla träarbeten och även utemöblerna som Pelle och Simone ritade.

Golv av douglasgran, 
30 centimetar breda och upp till tolv meter långa, levererade av Douglasgran, »Vi ville ha att golv där man kan gå barfota.«

Både hon och han har växt upp med vatten, lekt sig in i att surfa och åka vattenskidor. De båda hade dessutom tillbringat sina barndomars somrar på ön. När de till sist möttes blev Ingarö en gemensam hemtrakt, laddad med minnen.

»Det finns historik på ön som klingar i bakhuvudet, men med vårt hus har vi velat göra något nytt, modernt, skandinaviskt som harmoniserar med naturen. Inne och ute skulle hänga ihop«, säger Pelle.

Husdrömmarna sändes till olika arkitektfirmor.

»Vi gjorde en liten upphandling, och lät olika byråer rita.« Till sist fastnade de för kontoret Hultman-Vogt, grundat 2011 av Jonas Hultman och Henrik Vogt som ritar privathus och lägenheter i en generös och
öppen, naturnära modernism.

»Att välja arkitekt är avgörande. Det är inte bara en portfolie man väljer, utan personer man ska umgås med i tre år. Det handlar om personkemi.«

Bergstoppen studerades, önskemål pratades igenom. »Vi hade en brief med ett mer futuristiskt hus med oregelbundna fönster huller och buller.

« En modell byggdes. »När vi fick den i handen, då kände vi, wow, det här huset är på allvar.« Berget kapades av, som man toppar ett ägg, och bostad och uthus smögs in mellan klipporna. Pelle och Simone var engagerade i bygget, reste ut till kaos av betong, sladdändar, rör i marken och fick ofta lov att ta snabba, knepiga beslut.

»Varannan gång härligt, varannan gång ångest«, skrattar Pelle. »Först var huset som ett skelett eller plockepinn och vi väntade otåligt. Men för varje gång vi såg det blev det mer robust och när fönstren kom in, då var det ett riktigt hus.«

Golvlampa Svenskt Tenn, orange kudde Svenskt tenn, mönstrad kudde Colors of Africa. Stolen har Simone fått av sin mamma och är gjord av Björn Sikehag som även gjorde mycket av inredningen till Simones föräldrars ställe på Nybrogatan – Molvidson Coffee & Shop.

Fasaden av obehandlad lärkträ grånar vackert. När den spikades upp var den mer orange.

»Första året var det jobbigt, det var skönt när det började gråna.«

Husets clou, dess personliga anrop, är uthänget som pekar från fasaden som en kepsskärm.

»Vi kallar det för den öppna kiosken.«

Intill ett uthus, med bastu, liten lounge, gästrum och förråd, »Stor vinkylkällare och en oväntat besök-
frys och kyl.«

Trappen rinner som en utrullad tunga mot berget och säger välkommen in. Utanför bildar altaner och trappsteg ett mellanting av natur och arkitektur, ett snickrat landskap som flyter mellan inomhus och klippor. Det är perfekta platser att hänga på och följa solen och skuggorna runt huset. Inredningen har fått växa fram.

»I grunden har vi ganska olika inredningssmak«, säger 
Simone, »Jag är lite mer subtil, jordig, gillar skulpturala former och när saker går ton i ton. Pelle gillar kontraster och när det poppar mera.«

70-talsreferenser har smugit sig in. Man har valt spontant, gammalt, nytt och arvegods. Ett roligt glasbord från Bukowskis mitt i soffhörnan, två bruna Maralunga-fåtöljer av Vico Magistretti som Simone förälskade sig i under ett butikssamarbete med stylistmästaren Lotta Agaton.

Nu har
 huset på toppen stått klart i två år. Ja, förhållandet klarade bygget. Ingen skilsmässa, tvärtom.

»Ett projekt i taget. Först husbygge, sedan bröllop, så hund.«

Några nya planer? Pelle pratar drömskt om en vingård eller ett surfställe i Portugal, men först en brygga och sjöbod nere vid havet. Framtiden får växa fram, nu är det huset på berget som lockar.

Fasadpanelen är smalare än normalt för att den ska leva mer och inte vara så statisk. Överhänget stöttas med osynliga vajrar. Husets clou, dess personliga anrop, är uthänget som pekar från fasaden som en kepsskärm. »Vi kallar det för den öppna kiosken.«

Simone och Pelle Porseryd

Ålder: 28 och 38 år.

Gör: Simone är PR- och kommunikationsansvarig på Filippa K. Pelle Porseryd är tv-producent och har tidigare 
jobbat med Idol, Big Brother, Körslaget, X-Factor.

Bor: I lägenhet på Södermalm i Stockholm och fritidsboende på norra Ingarö.

Text: Petter Eklund

Foto: Kristofer Johnson

Styling: Alexandra Ogonowski

Läs också:

Hemma hos inredaren Claes Dalén och tv-producenten Johan Pråmell

Av dem som har träffat Linn Eklund ute i vimlet eller bara sett henne på modeveckornas snapshots skulle nog få höja på ögonbrynen om de klev innanför dörren till den 22-åriga fashionistans lägenhet.

Färgstark, fartfylld och liksom vibrerande av energi är omdömen som klär modebloggarens personlighet lika bra som hennes kulörta klädexperiment. Smaken för personlig stil och ett eget uttryck har hon fått naturligt under uppväxten; Linn tillhör den fjärde generationen i Bolon-släkten, golv- och mattföretaget som startades 1949 av Nils-Erik Eklund och som i dag drivs av Linns mamma och moster.

»Självklart har det påverkat mig mycket att växa upp inom ett designföretag. Min mamma Annica och hennes syster Marie är mina största inspirationskällor, och min mormor är min absolut bästa kompis. Men mamma har alltid låtit mig göra vad jag vill och har aldrig försökt påverka mig i någon riktning. Snarare har hon pushat mig att hitta min egen stil, och det var nog först när jag flyttade hemifrån och blev självständig som intresset för inredning kom på riktigt. Först då började jag forma min egen omgivning och insåg att jag omedvetet plockat upp saker under hela min uppväxt.«

Matta från Layered, soffbord från Ox denmarq, sittpuffar från Gervasoni och Bolon, kruka från Tom Dixon. Taklampa köpt vintage
i Berlin.

Flytten gick till Paris som 19-åring för att studera mode, där intresset för det personliga uttrycket fördjupades bland de lika stolta som chica parisarna. Förutom modestudier i Frankrike har hon hunnit med ett halvår på Hawaii och fler jobbresor än vad den sprängfyllda kalendern borde tillåta. När hon inte hjälper till i familjeföretaget pluggar Linn marknadskommunikation och jobbar som bloggare och modeskribent för ELLE, och klämmer på något vis in några timmar i veckan i Stella McCartneys butik i Stockholm.

Det är de små detaljerna som gör skillnad. Jag blandar små sideboard med en bananpalmsdjungel i hallen och mässing
ihop med silver«,
säger Linn.

På frågan om vad som inspirerar Linn så återkommer hon till släkten. Modet att sticka ut och ha kul med möbler och kläder kommer från mamma Annica.

»Mamma och hennes syster Marie är varandras motsatser. Marie vill att allt ska vara på sin plats, färgkoordinerat och stilrent. Om hon skulle vara ett varumärke hade hon varit Céline. Mamma är … en virvelvind av allt. Hon har haft sin egen stil både vad gäller inredning och mode, och gett mig modet att hitta min egen stil. Hon har alltid gått emot normerna. Vi kommer från en liten stad, där det krävs ganska mycket självförtroende för att våga sticka ut. Att jag är uppvuxen med det självförtroendet som mamma visat upp både i sitt arbete och sin personlighet har gett mig mycket.«

Spegel köpt på Bukowskis, vaser från Jaime Hayón, stolar från Gubi, bord från Cappellini. Tavla av Jesper Waldersten, lampan är vintage och köpt på Style by mouche.

Det flitiga resandet och den färgsprakande släkten har fått Linn att inse att hennes personliga stil kanske inte alltid passar in i den lågmälda skandinaviska minimalismen:

»Jag är nyfiken som person, är alltid glad och tycker mig ha en färgstark personlighet. Sverige kan faktiskt kännas lite tråkigt – vackert och fint, men lite för minimalistiskt för min smak«, säger hon.

Drömboendet är i stället Tokyo. Människorna där är lika svenskar, menar Linn, men har ett mer individuellt sinne för stil, något som är viktigt för någon vars lägenhet har ett uttryck långt ifrån något svenskt svårmod. Linns lägenhet är fluffig och bullig, putande och gnistrande. Mönster, färger och former slåss om betraktarens uppmärksamhet – i vardagsrummets mitt hittas till exempel en fåtölj som är nedklottrad med ett recept på potatismos.

Valet av färg och mönster i hemmet är en förlängning av Linns personlighet. Om något känns intetsägande målar hon om utan att tänka två gånger.

Köket är just nu Linns favoritplats i lägenheten. Kök från Ikea, ljusstakar vintage.

»Jag har nog gjort om lägenheten sjutton gånger sedan jag flyttade in. Jag har insett att det är omöjligt att trycka in alla stilar jag gillar i samma lägenhet. Först var det minimalistiskt och vitt med klassiska möbler, som en Gervasoni-soffa och en Barcelona-stol. Jag vågade inte ta ut svängarna för att jag var rädd för att göra fel, men efter ett tag insåg jag att det blev tråkigt. Jag målade om i mörkgrått utan att veta om det var trendigt eller inte, det förstod jag först efteråt. Köket målade jag om efter en lite väl sen kväll under en modevecka. Dagen efter blev jag tvungen att gå hem efter en visning och råkade passera en färgaffär på hemvägen. Jag gick in, pekade på en färg, gick hem och målade om. Det är min favoritplats i lägenheten nu.«

Bland designklassikerna gömmer sig också vintagefynd från hela jordklotet. En taklampa som i Stockholm betingar samma pris som en mindre bil hittades på en marknad i Berlin för 45 euro. Linns vintagerundor är många och noggranna, hennes grundregel för att fynda är tålamod.

»Gå två varv när du är på loppis, det är alltid på andra varvet som man hittar godbitarna. Underskatta heller inte lite udda loppisar och marknader, även när utbudet är högt och lågt. Jag brukar fynda mycket utomlands. Mamma har alltid haft inställningen att ingenting är omöjligt att frakta hem. Vi var i Indien för några år sedan och skickade hem en hel container med grejer. Stora träpelare, en jättestor urna … Vi var tvungna att använda lyftkran för att få in allt i huset. Med rätt inställning så går det.«

Trots familjearvet väcktes Linns inredningsintresse först när hon flyttade hemifrån:
»Jag flyttade till Paris, där mitt intresse för det personliga uttrycket väcktes.«

Hemadressen just nu finns i Stockholm, men kanske inte för alltid: »Första gången jag var i Tokyo var det en aha-upplevelse. Där vill jag bo någon gång.«

Passionen för inredning är i dag lika självklar som den är för modevärlden, och Linns framtid tror hon ligger i inredningsvärldens kanske något långsammare, men varmare miljö.

»Min största dröm är att bo i Tokyo och driva Bolon. Jag tycker att inredningsbranschen känns mer intressant. Modevärlden är härlig, men svår och ytlig. Jag kan se mig själv tydligare i inredningsbranschen i framtiden, även om min stora inspiration kommer från modevärlden.«

Att inreda en inspirerande lägenhet menar hon fungerar på samma sätt som vid komponerandet av en perfekt outfit.
»För mig går de två branscherna hand i hand, oavsett om det gäller färger, former eller mönster. Jag använder mig aldrig av några ramar eller koncept på förhand. Jag plockar ihop saker jag tycker är fina utan så överdrivet mycket tankar om hur det ska sitta ihop. Oftast brukar det bli bra ändå«.

Linn menar att svenskar är för hariga när det kommer till färg: »Man behöver ju inte måla om hela sitt hem i rosa, men varför inte en grön vas?«

Linn Eklund

Ålder: 22 år.
Gör: Jobbar på Bolon, modeskribent och bloggare på ELLE.
Bor: Vasastan i centrala Stockholm.

Styling: Thomas Lingsell
Foto: Andy Liffner

Läs också:

Hemma hos inredaren Claes Dalén och tv-producenten Johan Pråmell

Min stil: Modern mix och art déco hemma hos Sofia Wallenstam

Blågrå toner och konst hemma hos skådespelaren Andreas Wilson

Schhhhhhhhhh. Lyssna …
Om man tillsammans med gravallvarliga japanska textiltillverkare stått i ett knäpptyst rum och lyssnat på tyger, ja då är det ett rimligt antagande att man kan ett och annat om ämnet. Lägg där till att man i egenskap av designer för Yves Saint Laurent rest kors och tvärs över jordklotet i jakten på de »rätta« tygerna åt Hedi Slimane … ja, då borde det vara obligatoriskt att arbeta med textilier på något sätt.

Som tur är är detta precis vad Bengt Thornefors gör. Efter nästan 15 år i modebranschen lanserade han och flickvännen Nina Norgren, florist och grafisk formgivare, för snart två år sedan Magniberg, ett varumärke vars grundpelare är sängkläder.

»Vi vill presentera hemtextil i en ny kontext och addera känslor till hemmet«, säger Bengt och förklarar vidare att 
Magnibergs produkter är som plagg för sovrummet.

»Vi erbjuder våra kunder en garderob av bedwear i genomtänkta textiler och 
kvaliteter. Linne, poplin, satäng och tvättad jersey kan liknas vid en basgarderob och utifrån det kan man klä sängen. Material såsom spets, mesh och siden tillför en nyans till helheten.«

Fåtölj från 1929 av Axel Einar Hjort för Nordiska Kompaniet. Matta Märta Måås-Fjetterström från 30-talet och bord i brons, metall och marmor från 20-talet. Vas Surrea av Willhelm Kåge för Gustavsberg och bronsskulptur av Einar Utzon-Frank. Påslakan One i satäng, örngott Mother och lakan One, båda i poplin. Alla tyger är av egyptisk bomull.

Bengts, eller Bengan som han kallas, resa mot varumärket 
Magniberg började redan i hans barndom under 80-talet. Han växte upp i Högdalen, en förort till Stockholm med en arkitektur till stor del ritad under ledning av Sven Markelius.

»Min förortsuppväxt har präglat min syn på form, men även hur jag ser på energier – allt behöver inte passa ihop. Det finns något fint i hur saker uppstår när man rör sig mellan högt and lågt«, säger Bengan.

Han fascinerades av möten mellan olika uttryck och kulturer i hans omgivning, som de moderna textilierna och de antika möblerna i föräldrahemmet. Han kände att det var detta, möten mellan uttryck, som han ville syssla med i framtiden.

Örngott från Magniberg, Sex, i offwhite bomullsmesh. Stol, 30-tal, Carl Bergsten för Nordiska kompaniet. I fönstret står en kristallblomma från Svenskt tenn. Urnan på piedestalen designades på 20-talet av Olof Hult för Näfveqvarns bruk. 70-talsskärmen är av Poul Kjærholm för PP-möbler.

I 20-årsåldern fick Bengt, sannolikt på grund av sin vid tillfället utstuderade klädstil, jobb på Acne studios och blev efter ett par år skickad till Berlin när varumärket skulle öppna sin första butik där.

Efter en period i Tyskland, där han även arbetade för konceptbutiksägaren Andreas Murkudis och dennes bror designern Kostas Murkudis, gick flytten åter hem till Sverige. Väl hemma arbetade Bengt sedan ett par år som designer för Acne studios och därefter som designkonsult för Yves Saint Laurent i Paris och Los Angeles. Med sig hade han alltid drömmen om att påverka, om att inspirera med en mix av uttryck.

Ljusstakar från 1929 och bord och cocktailshaker från 1931, alla av Björn Trägårdh för Svenskt tenn. Påslakan i svart tvättad jersey, Nude, örngott Rose i vitt siden och One i vit poplin av egyptisk bomull. Även underlakanet Raw är i poplin. Allt från Magniberg.

En bild hade etsat sig fast på Bengans näthinna. Inte en minnesbild utan en vision som sammanfattades av starka intryck under hans liv hittills. Den halvtomma första lägenheten som mest bara bestått av en madrass, de slitna betonggolven i hans och Ninas Berlinlägenhet, mixen av gardiner och möbler i föräldrahemmet.

Tillsammans bildade intrycken en bild i Bengts huvud av en madrass i ett kalt rum, bäddat med militärgröna bomullslakan och rosa spets. För snart två år sedan realiserades visionen på Annaellegallery i Stockholm. Där i den kala gallerilokalen stod sängar som bäddats med militärgröna och rosa sängkläder och på väggen hängde vita lakan i egyptisk bomull med stora vita pärlemorknappar. Visionen i Bengts huvud hade resulterat i Magniberg som nu lanserades med en installation över det som var kärnan i varumärket. Och Bengans inspirationsbild fastnade även i galleribesökarnas huvuden som sedan spred nyheten om det överraskande men ändå självklara sängvarumärket.

Stol av Axel Einar Hjort för Nordiska kompaniet och dagbädd Walrus av Magniberg. Pelare i marmor från Jacksons.

Piedestal i marmor, vas på golvet av Gertrud Lönegren, coctail shaker på bordet av Björn Trädgårdh för Svenskt Tenn, bord av Eliel Saarinen för Boman och stolar av Carl Bergsten för Nordiska Kompaniet. Allt från Jacksons. På väggen Magnibergs påslakan Mother i svart poplin av egyptisk bomull.

Men det var inte bara sängkläder som presenterades utan även en hel kollektion furu- och marmormöbler med allt från pallar till soffor.

»Jag har alltid fascinerats av svensk allmoge, det rena och enkla. Under utvecklingsfasen av företaget arbetade vi med värdeord som ’pure’, och det resulterade i möbelkollektionen. Med den vill vi bjuda kunderna ett steg djupare in i vårt universum.«.

För att ytterligare låta konsumenterna lära känna Magnibergs design- och inspirationsuniversum ringde Bengt och Nina vännerna Claes Juhlin, Christian Soneson och fotografen Andreas Johansson.

»Inspirerade av gamla Architectural Digest och 70- och 80-tals Casa Vogue ville vi skapa något tidlöst som även relaterar till namnet Magniberg, vilket kommer från den historiska byggnad i Nyköping där vi bor. Nordiska kompaniet tillverkade många av sina möbler i verkstäder i omnejden och därför valde vi att mixa våra sängkläder med historiska möbler, bland annat därifrån.«

På väggen ett påslakan i linne med pärlemorknappar Mother, från Magniberg. Fåtölj av Eliel Saarinen från 1917, vas Surrea av Willhelm Kåge för Gustavsberg och matta av Märta Måås Fjetterström, allt från Jacksons.

Resultatet är bilderna i detta reportage som plåtats hemma hos Claes, till vardags chefredaktör för magasinet King. Här kan Magnibergs produkter ses sida vid sida med objekt och möbler som lånats in från antikhandlaren Jackson på Östermalm i Stockholm. En mix av olika uttryck och världar som överraskar och berör. Precis som Magniberg själv.

Magnibergs värld inspireras av Bengt Thornefors och flickvännen Nina Norgrens erfarenheter.

Porträttfoto: Andy Liffner 


Foto: Andreas Johansson

Styling: Magniberg, Claes Juhlin, 
Christian Soneson

Läs också:

Magniberg öppnar pop up-butik i Eytys lokal

Min stil: Avskalad art déco hemma hos modechefen på King

Eklektiskt hemma hos fashionistan Linn Eklund

Arkitektoniska ekon blev till lyhörd lyx när Oscar Properties och Andreas Martin-Löf Arkitekter förvandlade ett par universitetsbyggnader till Lyceum med 69 nya bostäder mitt i Stockholm. Ni vet hur det låter i trapphallen till en gammal skola. Stegen ekar mot sten under ljusa luftrymder.

Andreas Martin-Löf kommer skyndande med en matlåda i handen, »Det är inte alla dagar jag hinner med lunch«, och visar vägen upp i trapphuset. Han har själv flyttat in i en av lägenheterna.

»Det är historisk mark för mig och min familj. Jag känner samhörighet med platsen och är uppväxt några kvarter härifrån.«

Området kring den övre delen av Drottninggatan och uppåt Observatoriekullen är kvarter med hög Stockholmsdensitet, stadsrum med varierade fasader och en smula ödsliga gator där man kan tänka sig figurer från Pär Rådströms böcker släntra förbi på småtimmarna eller gäng av modsiga studenter på väg mellan fiken på 1960-talet, innan universitetet flyttade ut till Frescati.

Foto av Johan Fowelin på lokalerna i huset påsken 2016, alldeles innan de byggdes om. »Det var ett fruset, vackert ögonblick som aldrig kommer tillbaka, hela det sexåriga projektet fångat i en bild.« Apoteksflaskan är en gåva från en person som själv utbildade sig till farmaceut i dessa rum.

Här i det gamla kvarteret Vega, kallat »Stockholms Quartier Latin«, låg ett av huvudstadens tidigare kunskapscentrum, med Gamla Tekniska högskolan och Bergsskolan. Institutioner har flyttat runt under decennierna medan de utsmyckade fasaderna i nyrenässans har ruvat på kunskap och auktoritet.

Just här i huset utbildades apotekare på Farmaceutiska institutet. Trapphuset berättar om Andreas Martin-Löfs arkitektoniska metod. En tidigare fastighetsutvecklare hade tänkt sig att riva trappan och låta lägenheter gå ända ut i hörnen. Andreas tänkte tvärtom när Oscar Properiets köpte husen 2010.

»Det finns en tendens inom property branding att bara lassa på mer och mer. Det handlar ju tvärtom om att försöka se vad som finns på platsen. Man måste låta det ta tid och arbeta igenom projektet. Hade vi klistrat på en falsk bild av Lyceum hade inget stämt.

« Det är första gången han och Oscar Properties har gjort en konvertering av ett statligt byggnadsminne. För att få kontakt mellan trapphusen, hiss och lägenheter utförde Andreas en finurlig bypassoperation, drog upp en smalare trappa som byggdes exakt som om det varit 1890-tal.

En hörsal blev ett kök som är lägenhetens största rum. Kvänumköket är specialanpassat till lägenheten. Skiva av Borghamns kalksten. Pallar av Pierre Jeanneret. Glasvas av Ulla Forsell, Andreas moster. Högst uppe på pelaren syns två korslagda facklor, det arkitektoniska kodspråket för upplysning, Lyceum, lärdom, klassiska antika skolväsenden. »Brandskyddsfärgen är för blank och knottrig. Jag ska ta hit en 1800-talsexpert och låta marmorera pelaren samt fixa en sockel.«

Soffa i 1940–50-talsstil, men ombyggd och omklädd. Tyget vävt i Italien av Astrid Textiles. Travertinbord ärvt av Andreas mormor. »När jag var liten kunde jag inte säga travertin, utan sa ’transvetitbordet’.« Benen är avkapade. Stolar av Pierre Jeanneret. Lampa av Andreas Martin- Löf. Väggskåp i stål.

Inte en pastisch för pastischens skull, utan problemlösning som gestaltats på samma nivå som ursprunget. Efter 120 år tog Andreas upp kontakten med Borghamns stenbrott och kunde beställa samma kalksten i brunt och grått till golv och trappor. Dörromfattningar har fått samma profil som äldre snickerier.

»Jag är inte speciellt intressad av redovisande, ’the clear cut’, utan tvärtom den sömlösa övergången mellan historia och det moderna.«

Olika tider vävs samman med subtila kopplingar.
»Arkitekturen behöver inte skrikas ut, den ska bara vara där, rimma utan att ta över. Det finns många föreställningar inom arkitektvärlden om vad man får göra och inte får göra, men i själva verket får man göra precis vad man vill«, säger Andreas och låser upp till sin lya.

Här inne i en femrummare på 150 kvadratmeter svindlar det till av takhöjd och behärskad pampighet. Andreas öppnar lunchlådan och sätter sig till bords. Köket och vardagsrummet är 13 meter långt, allt hållet i milda färger. Lägenheten är ritad för en trebarnsfamilj med barnsovrum, som nu är hobbyrum, gästrum och bibliotek, och sovrum med walk-in-closet, allt skapat ur en tidigare hörsal.

»Vi har anpassat rummen efter ett modernt liv och hur folk vill ha det hemma nu. Det måste vara rätt antal rum i förhållande till kvadratmeterna.«

David-statyn är från Möbelmässans Designbar 2016. Statyn är av betong, väger 170 kilo och beställdes från den tyska motsvarigheten till Plantagen. Den hamnade sedan i kopieringsrummet på arkitektkontoret, innan Andreas tog hem den.

Lampor byggda för Möbelmässans Designbar. »Jag blev ägare till 200 rostiga klämmor från bygget av mitt sommarhus i Aspvik och beslöt att göra en lampserie till Designbaren.«

Souvenirer, minnen, memorabilia. Liten vas av Gunnar Wennerberg, en gåva från Andreas extramormor Caroline Palmstierna. Större vas är Tobo keramik, gåva av Andreas mamma.

I sin egen inredning har Andreas tagit upp trådar ur Lyceums marknadsföringsmaterial, till exempel Pierre Jeannerets Easy armchair.

»Jag tänkte att jag ska leva som i en rendering«, säger han och skrattar lite åt stolarna och soffan.

»Det känns väldigt trendigt i år, nästa år gör jag kanske något annat.«

Fasta möbler har byggts i teak, balanserande mot mörkt gröna snickerier. Laboratorieestetik blev inspiration för inredningen. Andreas pappas morfar Carl Benedicks var professor i metallurgi med eget institut i kvarteret.

När labbet hade stängts på 50-talet dokumenterades det av fotografen Hans Hammarskiöld och de bilderna är en av källorna till dagens moderniseringar. Två gjutjärnspelare flankerar köket. Det skulle vara klassiskt i kunskapens rum, en pampighet som vi idag läser på ett annat sätt, nästan som humor. Högst upp snirkliga kompositkapitäl.

»Inte helt renlärigt, men vackert. Jag var besatt av pelarna och ville absolut bo här, men med tiden har jag insett att det som gör den här lägenheten är att jag kan sitta vid köksbordet och se upp på Observatoriekullen med Hårlemans observatorium som alltid har solen på sig och lyser som en lanterna.
Det är rofyllt att kunna blicka ut över gården som vi omskapar, att kunna se de fina byggnaderna här och ända bort till Engelbrektskyrkan, det är den verkliga kvaliteten. Jag flyttade in för att det finns något historiskt här, en koppling till familjen och till sex års arbete med huset. Jag sitter lugnt här.«

En garderob att kliva in i. Spegeln ritad av Andreas Martin-Löf med fot av calacattamarmor.

I sin egen inredning har Andreas tagit upp trådar ur Lyceums marknadsföringsmaterial, till exempel Pierre Jeannerets Easy armchair. »Jag tänkte att jag ska leva som i en rendering«, säger han.

Andreas Martin-Löf har ritat bostäder för Oscar Properties sedan 2004. Han är specialist på att förvandla äldre fastigheter till lyxbostäder på attraktiva tomter, men har också ritat helt nya hus. Han arbetar dessutom med radikalare grepp i stadsväven, till exempel Snabba Hus, utvecklat tillsammans med Junior Living, Svenska Bostäder och jagvillhabostad.nu.

280 mobila ungdomslägenheter i Västberga i Stockholm är ett spjutspetsprojekt för att råda bot på bostadsbristen. Projektet vann nyligen Nordic Architecture Fair Award och ska utvecklas på flera platser.

Här i lägenhetens balanserade atmosfär av nytt och gammalt kommer vi att prata om arkitektoniska trender. Bilden av 2020-talet börjar formas.

»Vi är inne i en tid där alla stilar är tillåtna samtidigt i ett slags ’transitional style’. Ingen ny dominerande riktning har funnits i decennier. Är ismernas tid förbi?« funderar Andreas medan doften av nybryggt kaffe börjar sprida sig i det öppna köket.

Miljö och kvalitet är långt viktigare frågor än stil.

»Nu kan vi diskutera den här tidsåldern på ett djupare sätt än bara med begrepp som pastisch, modernt, vackert eller samtida. Jag blir allergisk av det ordet, vad betyder det?«

Här skissas det på nya hus. Porträttet visar Michael Benedicks, den förste ur släkten som invandrade till Sverige på 1700-talet.

Analoga hjälpmedel och reklam paket. Teaken i möblerna är certifierad eller återvunnen.

Arbetsrummetts Triplex-lampa har använts i Andreas släkting Carl Benedicks forna laboratorium på området. Foto av Erik Lefvander. Hylla ritad av Andreas, byggd av KFK Snickeri.

Postmodernism är poppis igen bland yngre arkitekter, »pomo«, som en nät- och bilddriven, stilfokuserad trend, inte sällan ironisk, ett flirtade med arkitekturens grundelement, lätta att klicka in. Det är modernt med valv igen.

»Varenda ung arkitekt har gjort ett valv, en del är jättebra, men ibland blir det helt platt. Det måste finnas ett skäl att använda dem.«

Andreas försöker i stället att arbeta med en sorts osynlighet, att smyga in och läka sår i gamla byggnader och göra unika kopplingar mot det nya.

»Jag måste hitta någon sorts botten, annars fungerar det inte.«

Sovrum med tavla av Simon Mullan. Köpt på Erik Nordenhakes galleri. Pall i sten, ursprungligen gjord för Acnebutikerna. Lampa av Andreas Martin-Löf.

Andreas Martin-Löf, arkitekt

Utbildad på KTH och Konstfack.
Bor: Lägenhet i Lyceum, Vasastan, Stockholm.
Gör: Driver sedan 2008 det flerfaldigt prisbelönta kontoret Andreas Martin- Löf Arkitekter.
Aktuell med: Inredningarna till Skandinaviens högsta byggnad Karlatornet i Göteborg, utveckling av Sturekvarteret, samt ny lampserie för Frama.

Text: Petter Eklund

Foto: Erik Lefvander 


Styling: Lotta Agaton

Läs också:

Eklektiskt hemma hos fashionistan Linn Eklund

Hemma hos inredaren Claes Dalén och tv-producenten Johan Pråmell

Elegant 60-talshus på Lidingö – inrett av designduon 

Hon är en sådan som fick det med modersmjölken – det där unika ögat och det odödliga intresset. Stylisten Elin Kickén är nämligen tredje generationen inredningsnörd. Det började med att henne morfar, konstnären Sjudolf Bergman, startade möbelbutiken Bergmans i Jönköping under 60-talet. Det gick så pass bra att hans barn senare fick ta över företaget. Och inte långt ifrån det sätt mamma Ann-Sofie tillbringar dagarna med att handplocka möbler och accessoarer och sedan styla den 3 000 kvadratmeter stora butiken tillbringar Elin i dag sina dagar med att välja prylar till sina olika styling-, inrednings- och blogguppdrag.

»Men allt startade i mammas och mina morbröders butik! Jag lekte där som barn, sommar- och helgjobbade där i tonåren och efter studenten blev det min heltidssyssla.«

Piedestal framför fönstret av Carina Johansson. Objektet Knut av Tove Tengå.

Den crémefärgade soffan Sara är producerad av Sits och mattan av Furninova. Båda är köpta på Elins mor och morbröders butik Bergmans Möbler. Skål på bordet av Enriqueta Cepeda. Vardagsrummet är målat i färgen Blek sand från Jotun.

Det är till och med så pass att Elin aldrig har arbetat med något annat än inredning. Innan hon fick heltidstjänsten på Bergmans jobbade hon i en annan interiörbutik – hon hade trots allt som 19-åring redan flera års praktisk erfarenhet.

Efter några år i familjeföretaget ville Elin testa sina egna vingar och sökte därför till en stylistkurs handledd av Lotta Agaton på Beckmans designhögskola. På utbildningen fördjupade hon sina kunskaper och knöt till sig branschkontakter, vilket ledde till att hon strax därefter hamnade i Göteborg där hon livnärde sig på att styla lägenheter inför försäljning åt Alvhems mäkleri.

»Det innebär ett evigt kånkande – man blir väldigt stark på ett sådant jobb!«

Det var också under den här tiden som Elin började blogga för Residence, en blogg som utvecklats över tiden men alltid visat på samma fingertoppskänsla för harmonisk inredning med en tvist.
Och det var även där, under homestagingåren, som hon träffade sin inredningssoulmate Evalotta Sundling.

»Vi klickade direkt, vi tycker lika om allt som är viktigt samtidigt som vi är väldigt olika som personer.«

Elin berättar hur hon och Evalotta kompletterar varandra, »Ena dagen är jag energisk och drivande, nästa trött – då drar Evalotta igång mig. Vi ger varandra energi.«

För ett år sedan tog duon det självklara steget att starta eget tillsammans. Firman SundlingKickén har som mission att hjälpa företag att tala till sina kunder på rätt sätt genom ord och bild.
Detta kan innebära allt från att de stylar pressbilder till att de är med och tar fram kataloger, pressmeddelanden eller till och med nya produkter.

Soffbordet har Elin själv designat och låtit en vän på Ohlins plattsättning tillverka.

De två fåtöljerna ropades in på en auktion hos Stockholms auktionsverk och designer och producent är okänd. Tavlan är från Boutique Pim och taklampan Two spheres från Atelier Areti.

Vid sidan av denna stylistverksamhet hjälper duon kunder att inreda privata hem.

»Marknaden för inredare håller på att etableras i Göteborg, men visst finns det kunder«, och företag att bredda sina existerande sortiment med produkter som duon tycker fattas.
I samband med att Elin och Evalotta drog igång i egen regi bestämde de sig även för att driva bloggen på Residence ihop.

»Det kändes naturligt eftersom vi är en stylistduo och driver vårt företag ihop.«

Och nu storsatsar de två på innehållet, ett jobb som hjälper dem att hålla sina designögon ajour. På bloggen finns deras senaste inspiration och intervjuer med branschkollegor som inspirerar. Flödet är fullt av vackra moodboards med modebilder, inredningsaccessoarer, konsthantverk och hela inredningar – oftast i färgskalan beige, brun, crème och med accenter i svart och krom.

»Det är verkligen jag. Folk har alltid sagt att jag är beige och svart! Det är inte bara nu när det är trendigt som jag gillar det. Nedtonat är min melodi även om våra hem gått i olika färgskalor under åren. Vi ville att den här lägenheten skulle kännas mer vuxen och gedigen än de förra och ha inslag av udda former och unika prylar. «

För att få plats med så många som möjligt i köket har Elin designat ett eget matbord och låtit sin vän på Ohlins plattsättning tillverka det. Taklampan Ocean kommer från Belid och tavlan är av Kristina Krogh, duken från Himla.

Hyllorna från House doctor är köpta på familjeföretaget Bergmans möbler. Skulptur av Carina Johansson. Väggarna i köket är målade i färgen Kalk från Jotun.

Trefotsfat av Fredrik Persson, ostkniv från Normann Copenhagen och mjölkkanna från Hasami porcelain köpt på Cosa homestories.

Denna naturfärgade och lugna färgskala är inte oväntat väldigt närvarande i Elins hem i Göteborg. Tillsammans med pojkvännen Joacim bor hon i en tvåa i mysiga Bagaregården. Hit flyttade Elin från Jönköping för fyra år sedan.

Den första tiden bodde hon hos sin moster men snart så kom den långsida pojkvännen Joacim efter och de köpte en lägenhet längre ner på gatan från där de bor nu.

»Ingen av oss ville bo mitt i stan och vi var överens om att det är viktigt med ljuset i en lägenhet. Vi valde denna för att den ligger högt upp och har fri sikt utan insyn i sov- och vardagsrum.«

När Joacim och Elin flyttade in var lägenheten målad i en ljusgrå kulör, vilket kändes lite för förväntat för Elin som målade de olika rummen i naturtoner. För att inte garderober och skåp skulle ta för mycket fokus har hon målat dem i samma kulör med snickerifärg.

Det är ett sådant där tips som är självklart för Elin men som kanske inte är det första vi andra tänker på. Tjatar man sig till fler inredningstips av experten, Elin har ändå stylat ett hundratal lägenheter inför försäljning, så säger hon att man inte ska sprida ut saker utan gruppera dem i stilleben.

»Och tänka efter innan man köper nytt. De kunder vi haft har ofta köpt saker av ren lust, och även om de är fina i sig så skär det sig när de ställs ihop och man kan inte se en röd tråd. Inför varje nytt köp ska man fråga sig ›passar den här med resten av mina saker‹?«

I sovrummet råder samma lugn som i övrigt i lägenheten. Sänggavel i linne från Himla, våfflat överkast från Perspective studio och sänglampor från Örsjö belysning. Målning av Matilda Dahlbo.

Det fina skrivbordet har Elin designat och låtit göra, precis som de övriga två borden i lägenheten. Lampan är från Olsson Jensen, köpt på Bergmans möbler.

Sovrummet är målat i kulören Chai från Alcro. Vas Enriqueta Cepeda. Vacker förpackningsdesign syns som ett stilleben på skrivbordet.

Skrivbord Elin Kickén/Ohlins plattsättning, skrivbordslampa Olsson Jensen. Skrivbordsstol Johansson design. Droppen på väggen kommer från Sintra och skålen i fönstret är av Enriqueta Cepeda. Byxor Sunday Sthlm.

Denna disciplin är tydlig i Elin och Joacims hem. Det är absolut inte dåligt med accessoarer, men alla de vackra tingen är i total harmoni och hittas i vackra små stilleben.

»I mitt jobb ser jag otroligt många fina saker och det är klart att jag ibland blir lockad att slå till. Men jag försöker att alltid se det ur ett långsiktigt perspektiv och frågar mig om jag kommer att tröttat inom 5 år.«

Och om något mot förmodan inte skulle passa in? Då åker godbitarna upp på den överfyllda vinden. På frågorna om det råkar vara så att alla böcker hon vill ha turligt nog har beige rygg eller om ingen någonsin kommit över på middag med en krukväxt ser Elin något skamsen ut:

»I fallet fula böcker så kan ryggarna vändas inåt och kommer någon med fel krukväxt … Ja då kanske den hamnar i ett skåp i köket tills den självdör, om jag inte lyckas hitta ett nytt hem till den.«

En annan genväg till harmoniskt boende à la Kickén är att våga sig på andra toner än vitt samt att sätta upp tavlor på väggarna. I flera av de hem Elin stylat för visning syns oväntade motiv i stora och små ramar sporadiskt uppsatta i små kluster. Hon gillar att gå på gallerier och museer på helgerna och har långsamt samlat på sig verken på väggarna. »Nej tack till posters!«

Just nu drömmer Elin och Evalotta om en inspirationresa till och stylinguppdrag i New York.

»Men Stockholm är mer troligt, även om vi får en hel del uppdrag av privatkunder som behöver hjälp med sina hem här så finns det mer jobb i Stockholm. Så vem vet, det kan hända att vi flyttar dit.«

I vardagsrummet finns en hylla från Montana. Bordslampan Serena T från Flos köptes på Bredaryds möbler. Vas Pallo av Carina Seth Andersson, skulptur Fredrik Persson, Rutig vas och svart ljusstake Emelie Thornadtsson.

Överkast från Perspective studio.

I vår är stylistduon aktuell med en rad nya kunder. Redan i fjol när de precis dragit i gång ramlade det in ett gäng kunder. Inte minst Residence , som förutom sedvanliga stylinguppdrag för tidningen även lät duon inreda en hel lägenhet med syfte att visa det kommande årets inredningstrender. Efter det följde kunder som Ogeborg och Ikea, och lagom till årets möbelmässa släppte de ett nytt samarbete med Domo design.

»Tanken var att vi skulle styla nya pressbilder åt dem, men vi kände att det fattades något i deras sortiment så det hela slutade i att vi har tagit fram tre nya kulörer som komplement till deras vita, svarta och grå.«
Inte helt oväntat går de nya kulörerna i crème och beige. Frågan är bara när det kromade och det bruna bordet kommer … 

Elin njuter av lugnet hemma. Tavlan över soffan har konstnären Anette Hallbäck gjort. Skulpturen på golvet är av Fredrik Persson.

Elin Kickén

Ålder: Elin är 26 år.
Gör: Elin är inredare av privatbostäder, stylist och bloggare. Tillsammans med vännen tillika parhästen Evalotta Sundling driver hon firman SundlingKickén samt bloggen med samma namn på Residence hemsida.
Bor: med sambon Joacim Antonsson i lägenhet på 65 kvadratmeter i ett trevåningshus i trä i Bagaregården i Göteborg.
Aktuell med: Elin är ständigt aktuell med bloggen SundlingKickén och med en rad nya kunder: bland andra Domo design till vilka hon och Evalotta stylat montern på Stockholm furniture fair. Där lanserar de även sitt samarbete med Domo design.

Text Michelle Meadows

Styling Evalotta Sundling och Elin Kickén

Foto Mikael Lundblad

Läs också:

Hemma hos prisade arkitekten Andreas Martin-Löf i Vasastan

Eklektiskt hemma hos fashionistan Linn Eklund

Hemma hos inredaren Claes Dalén och tv-producenten Johan Pråmell

Carin i trappuppgången till sin lägenhet. Halsband Céline, blus Balenciaga, byxor Carin Wester, skor Balenciaga.

»Jag undrar var jag har lagt moodboarden nu igen …
Modedesignern Carin Wester sneglar mot ett »hemligt« förrådsrum, men den här gången vill hon inte visa inspirationen till en ny kollektion, utan inredningsidéerna till Oscar Properties-våningen familjen precis flyttat in i. Takhöjden på runt fem meter och ett fönster i samma storlek, med inbyggd wow-effekt, skvallrar om att huset en gång i tiden varit ett bryggeri, men i dag är det lugnet som karakteriserar det. Efter ett ovanligt snurrigt år är det precis vad hon har längtat efter.

»En lugn oas är exakt vad familjen behöver«, säger hon och tar ett djupt andetag. »Jag önskar mig ett hem som utstrålar värme när man kommer innanför dörren och där livet pågår. Att saker och ting rör sig hela tiden och där spår har satts.«

Hon behöver inte vara orolig, Carin lyckas skapa trivsel var hon än rör sig och på nolltid har hon fått det nya hemmet att bli både härligt och personligt, även om de där teckningarna på väggen och små knas-saker som hon gillar fortfarande saknas. Det kommer! Snart. Just nu är allt bara väldigt harmoniskt. De vilda 60-talssofforna och färgglada puffarna som Carin älskar, och som haft en självklar plats i de tidigare hemmen, får vila tills vidare. I stället osar det omstart här, påverkat av hennes liv som präglas av att börja om. Det föll sig så när det egna modemärket gick i graven under förra året, men återuppstod som ett av Åhléns egna varumärken i höstas.

»Jag arbetar i dag som modedesignchef åt Åhléns där jag tar fram moodboards, färgkort och ritar prints för CW-kollektionen«, säger hon.

Hennes fans, en ganska stor skara har det visat sig, jublade när nyheten kom ut. Åhléns varuhus har sedan dess återskapat Carin Wester-klassiker som bomberjackor, parkas, stickade tröjor och långskjortor.
»När jag första gången såg hur många olika plagg de tog in i butikerna skrek jag rätt ut. Det var så mäktigt!«

Hon berättar att hon har fått rapporter om att det under vissa dagar nästan brutit ut slagsmål om storsäljarna. Höstens it-plagg – den mörkblå bomberjackan i sammet – tog till exempel slut i ett nafs. Samtidigt har Carin hoppat av jobbet som kreativ chef för street wear-märket Wesc som hon hoppade på under hösten 2015.

»Jag behöver det där egna, där jag får gå igång på mitt sätt. Inför fram tiden hoppas jag att jag gör många olika saker och projekt under en vecka.«

Inför flytten till lägenheten sålde Carin av det mesta av sitt bohag och började om med en ny, lugnare färgskala. Stolar Pierre Jeanneret, matta Artilleriet, träpiedestal inredning från Carin Wester shop.

Om du googlar på världens största rislampa får du träff på den här: tre meter i diameter och hitlevererad från Danmark. Soffa och kruka Perspective studio, glasbord Paolo Piva B&B Italia, matta 
Artilleriet, träpiedestal inredning från Carin Wester shop, lampa (på piedestal)Martin Margiela, ljusstake Perspective studio, vas Granit, tavla Annaleena 
Leino Karlsson, rislampa Pachia.

Dessutom har hon alltså flyttat. Igen. Efter bara ett par år på Söder-
malm. Visserligen var det planerat sedan länge, de köpte det nya boendet på skiss redan för två år sedan och eftersom de vet med sig att de är folk av det rastlösa slaget har de inga problem med att flytta ofta. Tvärtom.

»För varje flytt säljer vi nästan allt vi äger! Så klart inte arvegods eller saker vi tycker speciellt mycket om, men allt annat. Det har blivit en kul grej att skapa en helt ny stil för varje lägenhet.«
Lite är det Carins fel att de är så flexibla med hus och hem erkänner hon, hon som vuxit upp i modevärlden där en färdig kollektion är lika med ett avslut. »Hem och mode är lika varandra på så sätt«, säger hon. Att det är så lätt att börja om.

Bänk Stockholm, Ikea, glas Snowglobe, Martin Margiela, vaser Rosendals trädgård och vintage.

Spegel Stockholm, Ikea, bord Piet Hein Eek, stolar Thonet, pall Ypperlig, Ikea.

Blocket-annonserna har alltså avlöst varandra och köparna har vandrat in med en randig pall, en Muuto-soffa eller en matta i sikte och vinglat ut igen med sina tunga fynd. »Det har blivit en del roliga möten«, säger Carin, »ibland har folk kommit mitt i middagen och fått med sig några chips som bonus. Bara häromdagen fick hon ett meddelande från någon som bad henne höra av sig om de skulle ångra sig angående bordet.«

»Men det har jag lagt ner så mycket jobb på så det vill jag inte göra mig av med. Än.«
Bordet är den tre meter långa Piet Hein Eek-klassikern som är byggt av drivved och som alltså får nytt liv när träet fogas ihop till en stadig pjäs. Alla bord är unika och går i olika färgskalor.

»Jag hade önskemål på färgerna, jag ville att de skulle plocka upp andra specifika nyanser vi hade hemma, så jag kontaktade leverantörerna och skickade pantone-färger till dem. En för varje planka. Jag la säkert ner en hel vecka på det där!«

Soffa Pespective Studios. Konst av Annaleena Leino Karlsson. 
 Till vänster: Carin bär klänning och halsband från Céline, byxor Carin Wester för Åhléns. Kaffekopp Mateus.

Det finns så mycket poesi bakom det där bordet: att plocka upp något oönskat och förvandla det till något vackert, unikt och beständigt. Ungefär samma tankesätt finns hos Carin Wester. Hon älskar saker med patina och en historia, och hon har stor respekt för materialen som möbler och mode görs av och har förmågan att se var de passar i rummet för att de ska få sin stund i solen.

Fem meter i takhöjd ger en fantastiskt sakral känsla, men är ett helvete när brandvarnaren ­larmar loss efter mannens steksessioner. »Jag stod och viftade med en kvast på köksön och försökte träffa avstängningsknappen.« Rislampa Vitra, köksö från Snickarglädje, pallar från Massproductions.

Det finns andra likheter mellan de två designerna: När Piet Hein Eek var barn byggde han möbler av tändstickor, redan då visste han hur framtiden skulle se ut. När Carin Wester var i samma ålder tillverkade hon klippdockor som såldes i en tebutik i hemstaden Uppsala. Kollektionerna, kompletta med hattar, klänningar och kappor, uppdaterades allt eftersom hon fick lust, och det fick hon då hon åkte bakpå när mamma cyklade snabbt fram på gatorna. Mamman doftade Eau Sauvage från Dior och gömde det långa håret under en knuten Hermès-sjal. Nu är det mannen Thomas och dottern Charlie som ger henne rätt feeling.

»Bordet är ju som gjort för att stå i centrum, och här valde jag att utgå från det när vi skulle sätta prägel på hemmet.«
Det är också runt bordet som familjen samlas om kvällarna, på sekunder kan det förvandlas från middagsplats till pysselmekka.

En av deras lekar är att de ritar figurer tillsammans som Charlie får bestämma kläderna till. Nästan exakt som när Carin var liten själv alltså. Vid en annan ände av bordet sitter Carin till vardags och jobbar fram sitt nya koncept.

»Men bordet borgar också för ett socialt liv, och den här storleken på bord är bra att ha om man råkar ha en jättestor fransk släkt på ena sidan av familjen.«
28 personer har rymts runt det för att äta julbord och påskmiddag. Den rustika bänken på ena sidan sväljer ganska många rumpor, och 
pallar i olika färger och format skapar både liv och är ett lätt sätt att göra om rummet.

Mode kan man ju bara inte leva utan, och små detaljer från tidigare kollektioner och den egna butiken gör sig påminda lite överallt i hemmet.

I sovrummet står ett rottingskåp från Ikea. Vita babuschkor från Westers Margiela-period, vas från Room.

Precis när hon bestämt att just bordet skulle bli hemmets utgångspunkt plingade det till i inboxen med ett meddelande om att Artilleriet skulle ha sample sale. Där fanns en matta som matchade bordet perfekt – som ett tecken från högre ort att hon hade tänkt rätt. När mattan kom in i deras liv var den alldeles för fin för att man skulle vilja ställa ett bord på den.
Ett glasbord som Carin hittade på Instagram löste det problemet.
»Men det var inte det lättaste att få hem bordet som stod i Småland. Det hade stått i säljarnas gästrum i femton år och var lite rostigt och repigt.«

Kombinerat med trälådorna från den nedlagda Carin Wester-butiken och de sönderälskade prydnadsföremålen från favoritdesignern Martin Margiela föll allt på plats. Den där känslan av liv infann sig på en gång och berättade vem hon är och var hon kommer ifrån.

Margiela och hon delar en formfilosofi som handlar om att göra enkel design som fyller sin funktion men ändå har en tvist. En detalj som gör plagget genialiskt, utan att påkalla alltför stor uppmärksamhet.
»Jag kan hamna i perioder då jag vill ha allt av det jag gillar. Margiela fick mig att måla alla våra möbler i vitt en gång för länge sedan. För att inte tala om hur mycket kläder som jag köpt och fortfarande bär. Det finns inte så många som han i dag.«

Till vänster: Lampa Hay, vikvägg Snickar-
glädje, kudde Linum, överkast från NK inredning.

Två saker som är obegripliga i det nya hemmet är ändå avsaknaden av både textilier och blommor – två saker som förknippas extremt starkt med både varumärket och personen Carin Wester.

»Jag vet«, svarar hon. »Men jag är trött på textilier och tyg just nu och är inne i en period av rensning. Jag har städat ur mig själv på flera olika nivåer, och det har varit urjobbigt, men något gör att det måste vara så här nu.«
Blommorna är det svårare att förklara bort. Hon som alltid längtat efter en egen täppa och som blir glad av buketter … En orsak är att lägenheten inte får så mycket ljus, växter trivs inte. De krukväxter som står utplacerade i hörnen är visserligen otroligt välskötta och omtyckta, och går man in i köket hänger det torkade blommor som sprider väldoft bland kastrullerna.

»Jag har ritat av torkade blommor för den nya Carin Wester-kollektionen på Åhléns också. Vet inte om det knyter ihop det? End of an era.«
En sak är hon i alla fall säker på, familjen kommer inte att bli speciellt långvarig här heller. Det är ett hem som är perfekt, men inte för livet utan för en omstart.

Skjorta från Balenciaga.

Carin Wester, modedesigner

ÅLDER 43 år.
GÖR Modedesigner, som bland annat vunnit prestigefulla priset Guld knappen (2009). BOR Med Thomas och dottern Charlie på Kungsholmen i Stockholm i Oscar Properties-huset Bryggeriet.
AKTUELL MED Nytt designchefsjobb inom mode på Åhléns.
BÄSTA SHOPPINGTIPS Tre hemsidor som blivit Carin Westers mani: 1. Hemnet, 2. Auktions tipset, 3. Vestiaire collective.

Text: Marie Birde
Foto: Erik Lefvander
Styling: Annaleena Leino Karlsson

Läs också:

Eklektiskt hemma hos fashionistan Linn Eklund

Titta in i vackra lägenheten stylad med Magnibergs sängkläder

Hemma hos prisade arkitekten Andreas Martin-Löf i Vasastan

Svenska gardinmästarna Gotain lanserar ett nytt designsamarbete tillsammans med Dusty Deco. När Gotains grundare Eleonora Cantera samlade inspiration till företagets första produktbilder insåg hon att bilder från Dusty Deco utgjorde lejonparten av inspirationsmaterialet. Steget till att ta fram en kollektion ihop var därefter inte långt: när Gotain lanserades för ungefär ett år sedan blev Dusty Deco den första återförsäljaren.

Färger och mönster på Gotains gardiner har därför hämtat sitt uttryck från Dusty Decos mattor, ett försök att dra ton i ton till en ny nivå: mönster i mönster. Färgerna går i rosa, grått och sand och erbjuder ett lugn bland mönstermatchningar.

Gardinerna finns tillgängliga på Gotains hemsida, mattorna från Dusty Deco beräknas åter finnas till försäljning i början av maj. 

Läs mer:

Dusty Deco: Styla vardagsrummet med de här 5 detaljerna

3 handfasta tips – inred ditt vardagsrum som Dusty decos grundare

9 fina sätt att inreda med gardiner i sovrummet

En gång i tiden började hon med att laga mat på ett kafé. Närmare bestämt på Designcenter på Norrlandsgatan i Stockholm. »Jag ville vara i den miljön. Och jag insåg snabbt att jag ville jobba nära material och design på något sätt, men kanske inte med matlagning.«

Anna Teurnell är kvinnan som har påverkat stora mängder av svenskt dammode under flera decennier. Hon har jobbat på H&M med konceptet Trend/Clothes, som designchef på &Other stories och nu också som designchef på nya storsatsningen Arket. Däremellan har hon ritat om kartan för skandinaviskt dammode genom att agera kreativ chef för Marimekko under nästan tre år.

Hemma i Annas vardagsrum känns designintresset. Alvar Aaltos klassiska tevagn fick följa med hem från 
Finland efter att Anna 
pendlade till jobbet på 
Marimekko under tre års tid. På väggen konst av Marianne Lindberg de Geer. Fåtölj Bollo av Andreas Engesvik för Fogia, Eames Citra Lounge chair, soffa av Piero Lissoni för Alfabet, lampa Panthella, Verner Panton.

Bokfyllan är proppfull med böcker, Anna läser varje kväll.

Nu är Anna Teurnell med och lanserar H&M-gruppens Arket i Sverige, ett koncept som hyllar basplaggen, designrötter och traditioner. »Jag jobbar med kollektioner med teamen, med detaljer, helhet och tonalitet, som till exempel hur våra kollektioner tar sig ut på hemsidan, och hur man bygger i looks i bästa Arketkänsla. Det är ett stort lagarbete kring hur våra produkter kommer ut till kund både digitalt och i fysisk butik.«
Hemma i den stora sekelskiftesvåningen nära Mariatorget känner man hennes genuina intresse för design och formuttryck och samtidigt den omvittnat avslappnade inställningen till detsamma.
»Allt är inte i tipptoppskick här hemma«, skrattar hon när hon har öppnat dörren. »Det lärde jag mig att uppskatta när jag bodde Paris i tre års tid. Jag tycker att det är charmigt när det är lite slitet.«
Så väldans slitet är det dock inte. Och man ser omsorgen om detaljerna.
Varje pryl som finns på matbordet i köket är vald med säker hand.
»För mig är det väldigt viktigt med estetik i vardagen. Tända ljus, en fin servett, lussebullar till Lucia, påskris till påsken. Det var sådant min mamma också la ner tid på. Det var viktigt hemma hos oss när jag var liten och är det nu också. Och jag är mycket nöjd när jag ser att mina söner också dukar fint till sig själva och andra.«

Anna har 
samlat konst i hela sitt liv. Här en skulptur av Stina Eidem som påverkar hela rummet. Annas skjorta från Arket.

Skor från Céline köpta på Vestiaire, fåtölj från Arflex.

Vas Arket, keramik Kina Björklund.

I det Teurnellska vardagsrummet dominerar en proppfull bokhylla, en syn som blir alltmer ovanlig i dag. Det visar sig att Anna är en läsråtta, som gärna lägger sig tidigt med en bra bok, och som alltid har minst två böcker på gång.
»På dagarna snurrar det så fort i mitt huvud och jag har väldigt mycket energi, så enda gången det stillar sig är när jag läser. Det är otroligt viktigt för mig.« Hon ger genast en tipslista på böcker som alla borde läsa.
»Sigrid Undsets trilogi om Kristin Lavransdotter, det är mina älsklingsböcker. Och så Tove Janssons böcker. Och så har jag just upptäckt Kjell Westö, han är också fantastisk. Att ha tillgång till den där andra världen i böckerna borde alla unna sig.«

Anna är uppvuxen i ett hem med psykologer, men valde en annan bana. Hennes egen väg till svenska modets toppskikt har gått från köket på svenskt designcenter via dekoratörsjobb på H&M.
»När jag hade kommit fram till att jag ville bli dekoratör sökte jag till både H&M och Ikea. H&M svarade först, så då blev det mode.« Under dekoratörsåren fick Anna tre söner på fem års tid. Nej, det var inte jobbigt, intygar hon. Anna är känd för sin energi och vitalitet.
»Hon skulle aldrig bli trött, en annan skulle ju tycka att det är slitigt med tre barn på kort tid, men inte hon«, skrattar formgivaren och kompisen Carina Seth Andersson.

Dammsugaren av 
Pia Wallin för Electrolux har mer 
än sjutton år på nacken och sjunger på sista versen. 
»Jag hoppas att 
de gör en ny variant av denna. Jag vet verkligen inte vad 
jag ska ha för dammsugare annars«, 
säger esteten Anna. På väggen en tavla av Lena Cronqvist. Pallar Alvar Aalto.

I köket står ett ellipsbord i centrum, omringat av 
Arne Jacobsens 
Sjuan-stolar. 
Ovanför dinglar en Bumling i mässing. På bordet keramik 
av Carina Seth 
Andersson för Arket.

När barnen hade kommit ut ur blöjåren tänkte Anna att hon ville bli designer, och blev det på H&M. Men sedan bestämde hon sig för att även gå en utbildning.
»Jag sökte mig till Beckmans, fastän jag hade fyllt 32 år. Det var en underbar tid. När man går en utbildning är man fri att ägna sig åt sitt eget och förfina det. Man får utforska sin egen estetik, vilket är väldigt lyxigt. På ett jobb är man inbunden i vissa ramar och tonaliteter. På en utbildning får man också feedback för bara det egna på ett helt annat vis. Så jag rekommenderar verkligen att man tar sig den tiden. Jag fick möjlighet att hitta mitt eget språk.«

Eames gungstol 
i sovrummet. 
Läslampa av Arne Jacobsen. Det svarta skåpet kommer från Annas familj. Konst av Helene Billgren. 
»Vi har alltid haft svarta skåp, min mamma, min mormor och jag, det hör liksom till.«

Randig kudde Marimekko, med klassiskt mönster av Vuokko Nurmesniemi. Lampa Arne Jacobsen.

Stolen Hello hittades för många år sedan i ett soprum på Designcenter i Stockholm.

Efter Beckmansåren gick Anna tillbaka till H&M och fick så småningom frågan om att starta upp konceptet &Other stories.
»Det kändes väldigt kul och i tiden med ett så stort nytt koncept. Jag fick bo i Paris på halvtid, vilket såklart inte var helt oproblematiskt med tre barn och pendlingen, men det gick och var helt underbart.«

Efter tiden på &Other stories blev det Marimekko. »När den frågan kom var det självklart för mig att tacka jag. Allt stämde, kändes det som.
En kvinna som startade ett företag 1951, som sa bye bye till korsett och tunga ylleplagg och tog in svepande former. Och dessa människor man fick jobba med där. Ikonen Vuokko Eskolin Nurmesniemi som var jätte-
kompis med Charles Eames och kunde berätta otroliga historier om deras möten. Jag uppskattade också att jag kom så nära produktionen, Marimekko har en del tryck kvar i Finland. Jag hade också viss anknytning till märket kände jag. Min mamma hade rävpäls över klänningar från Marimekko när jag var liten till exempel. Och vi hade deras lakan hemma.«

Kläder från Arket. Ramen till den 
lilla spegeln har hennes morfar gjort, han jobbade som förgyllare.

När Anna tog över rodret på Marimekkos designavdelning började hon bland annat jobba med stylisten och inredaren Lotta Agaton. »Hon var en av de första jag ringde och hon stylade bilder med bland annat Carina Seth Anderssons kollektion av vaser.«
Carina, som är glasdesigner och keramiker, och Anna träffades redan på gymnasiet.
Carina gick en klass över Anna, men det klickade i alla fall direkt.
»Jag tror att vi hittade den där känslan för estetik hos varandra«, säger Anna.

Anna har alltid minst en bok på gång, lättare litteratur på resorna, tyngre hemma.

Efter nästan tre år på Marimekko ringde Lars Axelsson, numera VD för Arket, och berättade om ett nytt koncept.
»Ibland är det konceptet som drar och tar tag i en. Ibland människorna. När det gällde Arket var det nog både och. Jag kände också att jag hade kommit så långt jag kunde på Marimekko. Det som fascinerade mig direkt hos Arket var möjligheten att göra konceptet så stort så att det omfattar både inredning, kläder och även en cafédel med mat. Och att få jobba med en sådan person som Martin Berg som kommer från Mathias Dahlgren. Redan där sänder vi ju direkt ut signalerna om vilken kvalitetsnivå vi är ute efter.«
»Vår ide är att skapa en ‘everyday uniform’ – en kvalitativ garderob som är tidlös och funkar vid många tillfällen.«
Arkets koncept bygger på idén om en härlig marknad mitt i stan där man saluför både egna produkter men även andras. »Vi tar inte fram en ny pepparkvarn, när Peugeot gör de bästa, till exempel.«

I hallen 
en diger samling 
av svarta 
stövletter.

Den ambitiösa och stora satsningen med över hundra anställda som jobbar från ett kontor på Södermalm i Stockholm har hittills etablerats i London med en stor flaggskeppsbutik, och i Köpenhamn, München och Bryssel. Fler butiker är planerade i Amsterdam och Berlin under 2018.
I Stockholm planerades det en butiksöppning i mars i år, men en omskriven brand i de tilltänkta lokalerna på Biblioteksgatan i Stockholm gör att öppningen i Sverige får skjutas upp. Vad tänkte hon när hon fick veta att det brann i deras lokaler mitt i stan?
»Det kändes helt overkligt och såklart väldigt otäckt. Jag är bara så otroligt tacksam att ingen människa kom till skada«, säger Anna. »Allt annat kommer ju att lösa sig. Det allra viktigaste är ju att ingen dog.«
När man frågar Arkets Head of Design om stiltips skrattar hon och viftar bort frågan. »Jag vill verkligen inte skriva folk på näsan vad de ska ha på sig. Men det är klart om du frågar mig efter vårens it-plagg vet jag precis vad jag ska svara. Köp en trenchcoat.«

Anna Teurnell

ÅLDER 51 år.
GÖR Designchef på H&Ms 
nya satsning Arket. Tidigare designchef på Marimekko.
BOR i sekelskifteslägenhet på Södermalm och i sommarhus utanför Stockholm.

Text Imke Janoschek
Foto Kristofer Johnsson
Styling Lotta Agaton

Läs mer:

Hemma hos prisade arkitekten Andreas Martin-Löf i Vasastan

Min stil: Avskalad art déco hemma hos modechefen på King

Blågrå toner och konst hemma hos skådespelaren Andreas Wilson

Alexander Söderqvist är trots sin unga ålder en designentusiast av rang. Intresset väcktes när han kom till Sverige som tolvåring.

Vägen till drömhemmet är snårig för de flesta, men för vissa krävs det mer kämpatag än för andra. Efter att Alexander Söderqvist spenderat sina första år i livet på ett barnhem i Polen adopterades han som tolvåring av en familj i Karlskrona. Efter att ha fått dela på tio kvadratmeter tillsammans med fyra andra barn fick Alexander i Karlskrona sitt eget rum. Han upptäckte snart tjusningen med att bestämma hur ens omgivning ska se ut.

»Min familj hade inrett mitt rum när jag kom dit, men efter ett tag bytte jag möbler var tredje månad. Alla klasskompisar trodde att det var mina föräldrars rum. Jag målade om allt i svart, nästa månad rött eller vitt. Min familj tyckte att jag var lite för ombytlig, men jag har alltid gillat förändring.«

Alexander blickar ständigt framåt, och har svårt att sitta still: »Det är svårt att känna sig nöjd, jag kan känna mig rastlös när jag är ledig i två dagar.«

En dag övertalade Alexander sin mamma att han skulle avstå så många barnbidrag som hans drömfåtölj kostade, en annan ritade han sitt drömhem i blyerts medan andra barn tecknade superhjältar och seriefigurer.

»Någonstans har jag känt undermedvetet hur jag ville ha det hela tiden. Jag har alltid velat skapa ett eget hem.«
Bara fem år efter att Alexander kom till Karlskrona kände han att han ville något mer, något han inte kunde sätta ord på. Rotlöshet och sökandet efter en egen identitet gjorde att flyttlasset gick till Stockholm, en flytt som till en början inte gick exakt som han hade tänkt sig. Svårigheterna att som ung få tag i en bostad i huvudstaden satte käppar i hjulet för Alexander, som ställdes inför valet att flytta hem, bo i andra hand eller spara ihop till en lägenhet.

Kök från Kvänum.

Överkast från Magniberg, dagbädd Barcelona av Mies van der Rohe för Knoll. Taklampa från Andreas Martin-Löf arkitekter och egendesignat spegelbord.

Alexander menar att hans hem är till för lugn och ro, ett måste för ett hektiskt liv. »Hjärnan vill mer än kroppen, men när kroppen säger ifrån så försöker jag pausa.«

Alexanders lösning var lika enkel som radikal: han sålde allt han ägde och tog tre jobb. Han arbetade 70 timmar i veckan på en förskola, på ett kontor och ett boende för barn med funktionshinder. Oftast arbetade han veckans alla sju dagar med målet att kunna köpa sin egen lägenhet.

»Ibland får man plåga sig. Andra tycker kanske att jag är extrem, men jag valde att göra så och det blev ännu bättre än jag hade hoppats på. Visst var det jobbigt att ständigt tacka nej till saker för att man behövde spara pengar, man fick offra mycket. Relationer blir lidande när man jobbar sju dagar i veckan. Det handlar om tålamod, men människor i dag har inte tålamodet att kämpa ihop pengarna för drömboendet.«

Därmed inte sagt att kämpandet var över för den sakens skull. Alexander fick nys om att byggnader i gamla kvarteret Vega skulle göras om till bostäder. Närmare bestämt Zootomiska och Farmaceutiska institutet, som tidigare varit en del av Kungliga tekniska högskolan. Eftertraktade bostäder på övre delen av Drottning-
gatan med utsikt över Observatoriekullen och med akademiska anor som sitter i kvarterets väggar. Tack vare vänskapen med ansvariga arkitekten Andreas Martin-Löf blev Alexander placerad på en väntlista.

Men eftersom bostäderna skulle delas ut enligt först till kvarn-principen återstod bara en lösning: köa. Därför såg den lilla gatan i Vasastan en sen kväll ut som Ullevi inför en Springsteen-konsert: en kö på tjugo personer som sov utomhus för att få tag i en av de minst sagt åtråvärda lägenheterna.

När Alexander visar runt i sin stillsamma lägenhet är den intensiva stressen som bekostat den långt borta. Mjuka linjer och gräddiga toner möter svala material och jazzigt pianospel från högtalarna. Alexander pekar på det rundade taket och pratar om hur han vill måla det mörkare för att göra det ännu mer ombonat.

»Mitt hem är en plats för lugn och ro. Eftersom mina dagar är hektiska vill jag att mitt hem är en plats där jag kan komma hem, lyssna på musik och ta det lugnt. Jag vill stänga in mig!«

Oscar Properties och Andreas Martin-
Löf Arkitekter har förvandlat de gamla byggnaderna i kvarteret Vega som tidigare huserat alumner som Gunnar Asplund – och en viss August Strindberg som kuggade sin kemikurs här 1869.

Inspiration till hemmets välkomponerade grupper av stilleben har hämtats från avskalade och stilrena hotellrum, något som inte går hem i alla målgrupper.

»Alla som kommer hit tycker att jag bor i ett museum, men inte jag. Ibland kan jag sitta och bara titta på soffans form till exempel. Min mamma tycker att det ser tråkigt ut, men då får jag säga att det är jag som bestämmer«, säger Alexander med ett skratt.

I dag arbetar Alexander på förskola och studerar samtidigt för att bli förskolechef. För honom är det ett sätt att försöka förhindra att andra barn får växa upp under samma förhållanden som han själv på barnhemmet. Jobbet är också en nödvändighet för någon som aldrig verkar kunna stå still.

»Jag måste framåt hela tiden, jag måste ha mål och projekt. Det behöver inte vara saker man uppnår på kort tid, men något måste finnas. Jag tror att visioner och drömmar är det som tar oss igenom livet. Men den här hetsen att spara har jag inte kvar, nu handlar det mer om att försöka må bra även när man lägger mycket tid på både jobb och skola.«

Redan som tolvåring ritade Alexander sitt drömhem i blyerts, en teckning som visade sig vara skrämmande lik lägenheten i Vega kvarteret: »Jag hittade teckningen när jag städade, det var inspirerat av ett Residencehem faktiskt. Det är samma mjuka kanter – och en hylla där bakom soffan.«

Helt sysslolös verkar Alexander heller inte vara på sin fritid. Han drömmer om egna barn och pratar om den park som ska byggas utanför fönstret som han hoppas ska dra till sig fler människor till området. Hans smeknamn i föreningen har blivit »pappan i huset«: mindre på grund av hans ålder, mer på grund av hans outtröttliga engagemang.

»Jag skulle kunna bo var som helst i framtiden, i en stor industrilokal, göra om en bunker till en bostad eller flytta till villa. Min drivkraft har varit att skapa ett hem åt mig själv, sedan spelar det faktiskt inte så stor roll vad det är för möbler inuti. Det man behöver är kärlek, trygghet och ett hem.«

Text Tom Cehlin Magnusson
Foto Andy Liffner
Styling Thomas Lingsell

Alexander Söderqvist
ÅLDER 27 år. Gör Studerar och jobbar för att bli för skolechef. Tidigare arbetat med pedagogik och ledarskap och jämställdhetsfrågor.
BOR Tre rum och kök i Vega kvarteret i Vasastan.

Läs mer:

Hemma hos prisade arkitekten Andreas Martin-Löf i Vasastan

Harmonisk inredning med en tvist hemma hos stylisten Elin Kickén

Blågrå toner och konst hemma hos skådespelaren Andreas Wilson

Ibland faller man pladask – för platser, rum, objekt och männi­skor, och ibland får man chansen att förvalta den förälskelsen. Så skedde när My Residence, en vecka före möbelmässan i Stockholm i februari, fick nyckeln till en våning på Östermalm i Stockholm. Den låg i en byggnad uppförd 1896, ett stenkast från Strandvägen, och hade senast tjänat som ambassad åt Mexiko. Nu skulle den bli familjehem igen. Renoveringen hade påbörjats, väggarna hade strippats och originaldetaljer hade varsamt lyfts fram. Den befann sig i ett mellanläge.

Tre vackra rum i fil, med stora fönster ut mot gatan och högt i tak. I främsta rummet står fåtöljen Braid av Norm architects för Ariake tillsammans med golvlampan W164 Alto från Wästberg. I mellersta rummet vägg- och takarmatur från Wästberg. Matbord och stolar från Ariake.

Det finns något kittlande i att besöka bostäder. Oavsett om någon bor där eller om platsen är tom så skvallrar ett boende om det liv som levs eller har levts där. I dess svävande tillstånd mellan ambassad och privatbostad, liksom fryst mitt i en pågående renovering, var våningen slående vacker. Den förde tankarna till en Balenciagabutik i någon världsstad, inredd för att se ut precis som i det ögonblicket. Men den födde också tankar om vår tids renoveringshysteri och vår jakt på det perfekta hemmet. Om alla möjligheter och vägar att gå. Om vad ett hem betyder och säger om oss, och om känslan på en plats som en bild aldrig helt kan fånga.

Till höger: Vägg- och takarmatur från Wästberg och matbord och stolar från Ariake, designade av Gabriel Tan, Norm architects och Staffan Holm. Hylla Ariake. Piedestalerna i strukturerad betong av Matti Carlson, och på dem skulpturer av Nick Ross och Fred Layman, Nordlings antik. Den lilla vasen som balanserar längst ut på bokhyllan kommer från Kollekted By. Målningen på den borte väggen av Emma Bernhard, Belenius gallery.

My Residence kurerade en finstämd utställning som fick namnet A quiet reflection, och där det nystartade japanska varumärket Ariake fick spela hu­vudrollen. Ariake startades av två etablerade japanska möbelproducenter – Legnatec och Hirata Chair – som har sitt högsäte i Morodomi i Saga, Japan. Namnet är hämtat från Ariakehavet i södra Japan och betyder morgonmåne.

Deras första kollektion möbler har tagits fram i nära samarbete med en rad internationella formgivare som Norm architects, Shin Azumi, Staffan Holm, Gabriel Tan och Zoe Mowat, som fått tillbringa några veckor till­sammans med Ariakes skickliga finsnickare i Japan. Nu skulle de för första gången visa upp kollektionen utanför Asien.

Bord och bänk av Gabriel Tan, stol av Anderssen & Voll.

Wästberg stod för all belysning med armaturer för golv, tak och vägg som adderade stämning och kunde ta för sig i rummen med högt i tak. My Residence bjöd också in en rad enskilda kreatörer och konstnärer att visa sina alster. Utställningen stylades av Annaleena Leino Karlsson, och all konst valdes ut av stylisten Cecilia Tivar.

Sidobordet Hommage i massiv rökt ek av Matti Carlson, Tre sekel, med keramiskt objekt för doft av Maria Moyer från Ann Ringstrand.

Ann Ringstrand och Urbanears bjöds in för att skapa en helhetsupp­levelse, där doft och ljud var viktiga ingredienser. Att kurera en utställning påminner lite om att skapa en tidning, göra ett urval, tänka på rytm och upplevelse och helhet. Men man möter sällan läsaren mitt i upplevelsen. Det gjorde vi här. På morgnarna ringlade sig kön lång utanför den stora porten. Besökarna rörde sig länge i rummen, slog sig ner och tog en kopp te, verkade inte vilja lämna platsen. A quiet reflection fick erbjuda ett and­rum i en hektisk designvecka. Den påminde om vikten av att visa möbler i deras rätta element, och om hemmet som alltings mittpunkt.

Skärmvägg Shoji av Gabriel Tan, Ariake, textil från Ann Ringstrand, tavla av Emma Bernhard och på det lilla bordet ett verk av Claes Lillienhöök, Nordlings antik.

Armaturen Alma går lika bra att fästa på en vägg som att använda som pendel, och togs från början fram till medlems- klubben Alma. Belysning från Wästberg, möbler från Ariake, som nu har agenturen Smak i Sverige.

Bokhylla av Gabriel Tan, Ariake, piedestal av Matti Carlson.

På matbordet står en vacker vas av Arno Declercq från Perspective studio, stolar av Gabriel Tan, Ariake. I det bortre rummet pallen Saga av Anderssen & Voll, skrivbordet Sagyo av Keiji Ashizawa, so bord Paperwood med ljusstake i bränt trä från Perspective studio, och det lilla sidobordet Beam av Staffan Holm, Ariake. På skrivbordet står en vacker vas i oglaserad keramik av Anton Alvarez, galleri Christian Larsen.

Stolar och bord från Ariake, Smak agentur. Den vackra hyllan Kumiko är designad av Staffan Holm och finns i två versioner. Vas Ruutu av bröderna Bouroullec, Iittala.

Läs mer:

Hanna Nova: 16 favoriter från designveckan

Residence listar: 8 piedestaler som lyfter inredningen

Harmonisk inredning med en tvist hemma hos stylisten Elin Kickén

Hem till byn. Ida Svärdström i sin keramikverkstad i Bengtsheden utanför Falun. Keramik ur egen produktion.

Ida Svärdström från Bengtsheden passerade porten till lerans värld. Det låter som en saga och det är också ganska sagolikt att resa till hennes hemtrakt ett par mil nordöst om Falun, där storskogarna börjar. Det är Carl Larsson-land, marknadsfört som ursvensk idyll sedan tidigt 1900-tal. Bygden slingrar sig längs sjöar och åsar, busshållplatserna berättar om äldre tider: Gamla brandstationen, Affären, Missionshuset, Gamla posten. 
Ortnamnen är urtida: Bölsveden, Nirskroken, Poppens. Pensionärer kliver av vid vägkanterna.

Serien Halo, 
skröjbränd men inte glaserad. 
»Hur duktig man än är så kan man inte påverka lerans långsamhet.«

Jag hoppar av vid Gamla småskolan, bussen försvinner 
i tystnaden, och där väntar Ida Svärdström, keramiker, i sin vita bil.
»Jag blev helt kär i leran«, berättar hon medan hon kör mot sitt hem och sin verkstad en bit bort i byn.

Hon är en av dem som har fallit handlöst för materialet på ett sätt som kan liknas vid en frälsning, ett före-och-efter-ögonblick som ritar om
livets karta. I Idas fall gick det till så här:
För tre år sedan arbetade hon som inredare på möbelföretaget Mio.
»Jag kunde inte sova en natt utan låg och kollade på Instagram, och plötsligt hamnade jag på en keramiksida och blev alldeles klarvaken.«

Keramiken trollband Ida Svärdström. En verkstad byggdes upp i »crossrummet«, där det tidigare mekades med motorcyklar. Rejäla arbetsbord och en serveringsvagn med flyttbara brickor kom till pass.

Hon slogs av en enkel, omtumlande tanke:
»Tänk vad häftigt att kunna äta och dricka ur något jag har gjort själv.«
Nyfiken började hon på en kvällskurs på NBV i Falun, och där mötte hon drejarkonsten.

»Det var magiskt. Det är något speciellt med lera. Den har sin egen långsamma tid. Den är lugnande, det är det jag gillar med den. Men det var skitsvårt att dreja. Jag försökte göra en mugg, men det blev en saltskål.«
Keramikens ande hade svept över henne. Snart räckte det inte med kvällskurs varje söndag. Hon ville bli keramiker på riktigt.

Effektfull kombination: gråmålat skiftesverk och moderna makraméer. 
Till höger: Skålar ur 
kollektionen Fade 
i antracitgrå och
brun stengodslera.

Några intensiva år senare har Ida lärt sig att behärska drejskivan, 
en konst som det sägs ta 40 år att bli mästare på.
»Jag är rastlös och vill snabbt bli bra på det jag gör.«
Inspiration kom först från nätets bildflöden.
»Pinterest var min drog.«

Svalt och nordiskt med balanserad färgskala. Köket är det senaste Ida och Marcus har renoverat. På bänkskivan skålar och mugg från kollektionen Halo.

Det kunde lika gärna ha varit hos en krukmakare 1932 eller 1976. Keramikerns 
verktyg är tidlösa.

Hon skapade en bank av keramikbilder, monterade ihop en estetisk profil att arbeta utifrån. En drejskiva och en toppmatad Rohde-ugn köptes och Ida satte igång. Verkstaden ligger i ett uthus, vägg i vägg med »crossrummet«, där hennes man Marcus mekar med HD-motorcyklar när han inte arbetar som upphandlingskonsult. Nu samsas de bägge där.
»När andra skaffade barn och levde familjelivet var vi därute och 
grejade. Jag har inte kollat mycket tv under de senaste åren.«

Vid sidan av slitet med leran pluggade Ida en utbildning i entreprenöriellt företagande på Högskolan Dalarna. Marknadsföring, ekonomi, företagande, varumärkesbyggande – det borde alla konstskolestudenter få lära sig innan de spottas ut på den bistra marknaden med bara några teoretiska uppsatser om normkritik i bagaget.
»Jag har alltid haft tusen affärsidéer och velat starta företag, men inte vågat. Nu var det perfekt att kombinera utbildningen med att starta eget.«

Ida Svärdströms keramik är varken dalaromantisk eller allmogebetonad, utan minimalistiskt handfast och stram med en material känsla som vi datamarinerade nutidsmänniskor längtar efter.

Ida Svärdströms keramik är varken dalaromantisk eller allmogebetonad, utan minimalistiskt handfast och stram med en materialkänsla som vi datamarinerade nutidsmänniskor längtar efter: den lilla extra känslan 
under fingertopparna. Just nu är keramik trendigt i europeiska inredningsbutiker och på lyxkrogar som vill lyfta hantverksattityden.

Ida har tagit fram fyra kollektioner: den svarta Halo med ett platt öra, Fade, gråskimrande och sprejad, den piggt prickiga Curious, och Pure, som bygger på glasyrkontraster mot rena lerytor. Tallrikarna påminner om brödskivor med vit glasyr och härligt brända kanter. Arbetet har inte varit lätt.

»Det blir alltid udda tallrikar när jag dukar. Man måste ju testa grejerna.« Köksbord av betong från Mio, numera ur produktion. Taklampa Mobil från Pholc. Skålen på bordet ur serien Fade. Klassiska kaféstolar från loppis. Vas på byrån ur serien Halo. Matta från Mio.

»Det är både fördelen och nackdelen med keramik: att man aldrig riktigt vet vad som kommer ut ur ugnen. Ibland ville jag bara gå ut och skrika 
i skogen när en bränning gått snett.«
Hon har gjort keramik till möbelproducenten Melo (Årets nykomling i Residence 2016). Hennes keramik säljer bra i blomster- och inredningsbutiken Omhulda i Svärdsjö, den finns hos Ceder deco i Göteborg och den säljs via webbplatsen. Men keramik är svår att leva på.
»Jag är inte naiv och vet hur mycket jobb det ligger bakom en produktion där man kan ta ut en liten lön.«

Ida har nu börjat arbeta som verksamhetsutvecklare på NBV där hon en gång mötte keramiken, medan hon planerar nästa steg i verkstaden.
»Jag tröttnar snabbt på saker, men beundrar keramiker som arbetar på envist genom åren. Jag vill verkligen fortsätta med detta, men exakt i vilken form vet jag inte. Kanske mer inredningsdetaljer och unika skulpturer.«

Utsikt över sjön från 
sovrummet en trappa upp. Sängen flyttas 
fram till fönstret om somrarna. Idas mamma är auktionsfantast och släpade med dottern. »Jag köpte hur mycket som helst, allt som kunde användas och säljas.«

Ida och hennes man Marcus är uppvuxna i grannbyn Boda, hon på Gruvvägen, han i Hindriks Hage. De gick i samma klass, blev ihop som tonåringar och gifte sig häromåret. De har också fått sin dos av storstadsliv. Efter gymnasiet var Ida barnflicka åt fyra pojkar i Djursholm. Hon och Marcus bodde i familjens lya på Stureplan.
»Det var häftigt och underbart«, tycker Ida.

Marcus var inte lika imponerad, utan flyttade till Falun. 
Ida flyttade snart efter.
»Ett år i Stockholm fick räcka.«
De bodde i en bedagad paradvåning mitt i Falun, rustade och byggde, men till sist blev längtan till Bengtsheden för stor. De flyttade hem.

Det stora badrummet har Ida och Marcus byggt själva. »Vi gjorde två badrum, hall och entré samtidigt, så det tog sin lilla tid.«

Det är ett annat slags bostadskarriär, byggd mera på livskvalitet och hemkänsla än pengaströmmar. De köpte en kåk som kallas Dvärghuset, då inredd med pizzavalv med lackade träpelare, mörklila medaljongtapet och svarta golv samt en Gustav Vasa-skulptur med lampa.

Det fanns en del renoveringsjobb att göra.
»Vi har gjort allt mellan himmel och jord, handgrävt i grunden och byggt altan.«
Ida har alltid skapat och byggt.
»Jag möblerade om varje vecka i mitt rum när jag var liten. Jag ville tapetsera om hela tiden.«
Med hjälp av en byggande pappa och svärfar och efter många års jobb går husets rum nu i modernt grått, vitt, brunt och svart – samma dämpade toner som i landskapet runtomkring.

Text Petter Eklund
Foto Sara Medina Lind
Styling Jenny Martinsson

Ida Svärdström

ÅLDER 30 år.
GÖR Keramik som hon
säljer via sin egen webbshop
idasvardstrom.se och i butiker som Ceder deco i Göteborg och Omhulda i Svärdsjö. Hittills har det blivit fyra kollektioner.
BOR På en gård i Falun.

Läs mer:

Titta in i Alexander Söderqvists lugna hem – och läs hans inspirerande historia

Los Angeles-hem med trä-detaljer och vacker keramik

Artilleriet och Kakan Hermansson släpper unik keramikkollektion

Michelle i sitt vardagsrum framför en palmlampa av Hans Kögl, inropad på Bukowskis. »Mästaren av alla palmlampor, men säg det inte till någon.«

Att vara Michelle Meadows är en diger uppgift. Det gäller att balansera många olika personligheter i samma kropp. Lite som om klassiska karaktärer ur en Woody Allen-film skulle umgås på en ganska liten kvadratmeteryta.

Där sammanbor den nitiska inredningsredaktören Michelle som har en hangup på symmetri, dyra lägenheter och nästan lika dyra palm lampor. Symmetri-Meadows har det mest städade skrivbordet på hela förlaget Aller, där hon jobbar tillsammans med oss andra på Residence. Hon tål inte när saker ligger snett och kan helt oanmäld städar kollegornas skrivbord när de har gått över en kritisk gräns.

Inredningsredaktören Meadows har en konstant fight med samlaren Meadows som har väldigt svårt för att slänga saker. Samlaren kan inte gå förbi bråte som ska slängas utan att granska det och dess lämplighet för framtida bruk. Bland Michelles egna samlingar finns miniatyrelefanter, ljusstakar, coffee table books och dyra crèmer.

Ända sedan barnsben har Michelle haft Nagelljusstaken som drömprodukt och must-have. I dag ingår dessa fyra delar i Michelles gedigna samling av sammanlagt »runt 25 delar«.

Skådespelaren Meadows är ständigt redo för nästa roll (Michelle vann nästan en guldbagge för sin rollprestation som den kyliga, olyckliga Eva i Johan Klings bejublade film Darling för tio år sedan och har sedan dess medverkat i ett gäng andra produktioner och reklamfilmer).

Skådis-Meadows vill gärna strunta i tidnings-Meadows agenda. Kolonilottstanten Meadows (kolonilotten norr om Stockholm har hon ägt i ett par år) bråkar med miljömilitanta Meadows om huruvida den välskötta komposten på lotten ska få bebos av råttan Bernie eller inte. Bernie är ju i alla fall en del av ekosystemet.

Kaffetorsken Meadows försöker behålla the upper hand över hälso-Michelle som egentligen helst bara vill dricka örtte gjord på något fairtrade-superbär.
»Jag har lite väl många intressen. Just nu är det nog mest inredning, hälsa och miljö. Jag läser allt om hälsa som jag kan komma över. Och odling är jag väldigt intresserad av.«

Soffa och fåtölj från Lauritz, bord från Bukowskis, matta från Layered och lampa också från Bukowskis. Kuddarna kommer från Eilersen.

Nog om Michelles inre familj. Den yttre, faktiska familjen Meadows är en blandning av amerikaner, tyskar, Gävlebor och infödda kungsholmare, och en mamma som flyttat runt halva jordklotet med sin man från Skottland.

Om man ska hålla sig till rena kalla fakta så spenderade Michelle sina småbarnsår i trettio graders värme i L A i början av 80-talet. Hon präglades på palmer och sol vilket har lett till att hon, för att hon numera bor i fel klimatzon, tvångsmässigt ropar in antika palmlampor för alldeles för mycket pengar på Bukowskis. Och att hon ligger i en ständig fejd med de för låga inomhustemperaturerna på kontoret.

Hennes lägenhet som ligger mitt i smeten på Södermalm, ungefär där veganismen peakar med en ekologisk fairtradebutik var tredje meter, är hennes borg. Krämvita väggar, skinnsoffor, guldpalmer, porslinslejon.
Det är tydligt att det inte är en renodlad skandinav som bor här.

Det svarta skåpet köptes i Kina och fraktades hem. Fåtöljen hittades på Lauritz och de torkade växterna plockade Michelle i diket bakom en tågstation efter en reportageresa till Skåne.

»Många av mina grejer har jag fått av min mamma, som har bott i Bahrain, Sydafrika, Kanada, Dubai, Spanien, England och på Island. Det är saker som man numera även kan köpa på DIS eller i liknande butiker, men som ha en speciell historia för mig.«

»Män förstår inte min inredningsstil«, förklarar Michelle. »Jag är liksom för brudig i min smak.«
Michelles farmor var en urstockholmare som bodde på Kungsholmen, jobbade på Gröna Lund och gick på Nalen för att dansa på helgerna. Hon jobbade på SAS och träffade så småningom en amerikan som hon gifte sig med på 50-talet. Sonen Michael reste under tidigt 80-tal till Uppsala där han pluggade idéhistoria och umgicks med sina sysslingar. Och träffade Michelles mamma.

Fastän Michelle tillbringade sina första år i L A är hon till största delen uppvuxen i Stockholm. »Min amerikanska bakgrund märks i min förkärlek för jordnötssmör, palmer och varma temperaturer. Om jag kommer till L A så kramar jag palmerna.«

Michelle hälsade på sin pappas amerikanska familj så ofta det gick. »Min faster var i min ålder, men fick köra bil när hon hade fyllt 16. Det var stort. Vi åkte omkring och hon pekade ut en massa surfmärken som jag köpte för att vara cool och först. Problemet var bara att de märkena aldrig kom till Stockholm, haha.«

Öppningen mellan vardagsrum och matsal vaktas av två porslinsskulpturer som tidigare tjänat som fontänlejon. Den stora spegeln ropades in på Bukowskis. Michelle hittade den under tiden Residence satt i samma kvarter som auktionshuset. »Jag var inne på sajten varje dag i ett halvt år innan den dök upp.«

Många intressen fajtas i Meadows huvud om hennes tid. Två av de viktigaste kom tidigt, när hon var liten. »Jag har alltid velat bli skådis. Och jag har alltid inrett. Jag har alltid haft driv och fixat de sakerna som jag ville ha.«

Barbiehuset som hon fixade till sitt flickrum, fastän det egentligen inte fanns pengar till sådan lyx, installerades i bokhyllan. »Jag ordnade himmelsäng och ett stort matbord. Barbiehuset hade allt och jag hade fått fram grejer helt utan pengar. I princip samma sak är det som hemma hos mig nu. Jag köper nästan aldrig något nytt. Prylarna hemma är ofta presenter, arvegods eller auktionsfynd. Och en del kommer direkt från grovsoprummet!«

Köksbordet köptes på House för 17 år sedan och har fått en fin patina i dag. Stolarna stod tidigare i Michelles mammas butik i Gamla stan. »Under 90-talet drev hon Aromastudion som var en salong och en butik. Jag brukade helgjobba där. Och ibland vila ut på massagebädden.«

När Michelle inte är redaktör på Residence är hon skådespelerska, senast aktuell i SVT-serien Katsching – Lite pengar har ingen dött av.

En anledning är också Michelles stora miljösamvete. Hon äter inte kött, går nästan alla vägar till fots och sopsorterar med symmetrisk noggrannhet. På Residence redaktion vågar ingen längre visa sig med plastbestick under lunchen eller komma dragandes med en sushi med jätteräkor i. Då blir det bakläxa direkt.

Matsalsbordet är arvegods och mattan kommer från Day Home. Michelle bjuder gärna på middag. »Jag ogillar att planera, så ofta blir det ost och bubbel.«

Det hemmabyggda skåpet var en nödvändighet när porslinssamlingen blev för stor för att få plats i köket. Michelles gammelfarmor var ett bingofan och flera av serviserna är gammelfarmors bingovinster.

Hur gick det då till när flickan från L A ville bli skådespelare i Stockholm, i en tid innan internet och Myspace?
»Jag hade varit med i en del musikvideor via en cool snygg kompis, som kunde dansa. Jag kunde inte dansa, men jag fick vara med. Och kände att jag verkligen trivdes framför en kamera. Det kändes helt naturligt för mig.«

Via en tv-reklam fick Michelle reda på att en nyskriven amerikansk-svensk tv-serie sökte skådespelare. Man skulle komma till modebutiken JC i PK-huset och presenterar sig.

»Jag tänkte att jag måste ha en bättre plan än att bara gå dit. Så jag frågade en väldigt snygg killkompis om han kunde följa med. ’Du får bara gå bakom mig, som om du var mitt fan’, sa jag till honom. Han gick med på det, för den goda sakens skull.«

Sedan satte hon på sig en cowboyhatt, spatserade förbi hela kön med sitt inhyrda fan och gick raka vägen in i butiken. »Vi låtsades kolla på kläder. Och det tog inte lång tid innan någon från filmteamet kom fram och frågade om jag ville provfilma, haha.«

En gammal stol som hittades på en släktings vind fungerar som sängbord. Vasen från GAB kommer från Stadsmissionen.

Hyllan i sovrummet hängde tidigare i V Ave Shoe Repairs butik i Bibliotekstan. Cykel från Bikeid och guldspegel från Lauritz. Sladdlampa från Frama med led-lampa från Buster + Punch.

Den pigga inre motorn som driver Michelle ständigt framåt har nu under hösten rullat igång projektet byta bostad. »Jag har bott i den här lägenheten i tio år. Den har varit min trygga hamn, och det enda boende som jag frivilligt har flyttat till. Så det blir en stor utmaning att lämna den. Men också ett sätt att göra sig av med en del samlingar och frigöra energi.«

Text Imke Janoschek
Foto Andy Liffner
Styling Thomas Lingsell

Michelle Meadows
ÅLDER 36.
GÖR Skådespelare och redaktör på Residence.
BOR I en 110 kvadratmeter stor lägenhet från 1880-talet på Södermalm i Stockholm.
AKTUELL i SVT-serien Katsching – Lite pengar har ingen dött av tillsammans med bland annat Per Andersson.

Läs mer:

Min stil: Auktionsfynd och kitsch hemma hos Michelle Meadows

Blågrå toner och konst hemma hos skådespelaren Andreas Wilson

Måns Zelmerlöws hem till salu – inrett av Hanna Wessman

Många känner igen mäklaren Fredrik Eklund från tv-program som Toppmäklarna och Million Dollar Listing och nu säljer stjärnmäklaren sitt eget hem på 290 West Street i Tribeca i New York.

Fredrik Eklund har bott i lägenheten tillsammans med sin make, konstnären Derek Kaplan, i fyra år, men efter att familjen växte till sig i slutet av 2017 och tvillingarna Milla och Fredrick föddes har bostaden blivit för liten för familjen.

Lägenheten om 208 kvadratmeter har tre sovrum, tre badrum och en öppen planlösning mellan kök, matplats och vardagsrum. Från lägenheten har man dessutom en vacker utsikt över New Jerseys silhuett och Hudson River.

De generösa ytorna är genomtänkta och designade av inredningsarkitekten Paris Forino. Det finns en stor eldstad i vardagsrummet och vid matplatsen fångas blicken av en trendig spegelvägg.

Det största badrummet går helt i marmor med såväl dusch som badkar, medan köket i marmor är utformat för en kock. Barnens rum går å sin sida i ljusa, lugna toner med två matchande spjälsängar.

Utgångspriset för lyxvåningen är 6,5 miljoner dollar, motsvarande 57 miljoner svenska kronor. Paret har även öppnat upp för att hyra ut lägenheten, då för 22 500 dollar i månaden, det vill säga cirka 198 000 svenska kronor.

Som den stjärnmäklare han är säljer Fredrik Eklund så klart sin lägenhet själv via Douglas Elliman Real Estate. Se fler bilder och läs mer om lägenheten i bostadsannonsen här.

Foto: Douglas Elliman Real Estate

Läs mer:

Kika in i Malin och Sigge Eklunds hem i Vasastan

Hanna Nova: Veckans 8 främsta inredningsnyheter

Måns Zelmerlöws hem till salu – inrett av Hanna Wessman

Artikeln publicerades först på Femina.